TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
    17 Jan

    Att döda en människa

    IMG_0001

    ”Jag lovade mig själv att bli en som är modig” säger Jonas Gardell till Anna Hedenmo i SVT:s intervjuprogram Min sanning. Den unge Gardell, utsatt för grava övergrepp, var på väg att ta sitt liv, men vände sin förtvivlan och valde att istället handla till sitt och andras försvar. I intervjun: ”Mod är en vanesak, någonting man lär sig.”

    Jag kommer att tänka på Jonas Gardells ord när jag läser Att döda en människa På spaning efter det första kriget av Björn Hagberg och Martin Widman. (Norstedts 2016.) Författarna refererar i slutet av boken till Sara Mathew, evolutionsforskare från USA. Hon menar att krig, snarare än något biologiskt inneboende i oss människor, är en uppfinning. Människans normer avgör vad som är rätt och fel – inklusive om det är rätt att döda under vissa omständigheter. I grunden ligger att människan är en gruppvarelse; ”Vi tycker om att samarbeta, vara tillsammans, hjälpa andra. Är beredda att dö för andra.” Det mod som gruppnormen påbjuder kan användas till försvar, men även ligga till grund för att förgöra andra. Eller med arkeologen Jonathan Lindströms ord om vad som gör att människor går i krig: Det handlar om att ” … utnyttja nedärvda psykologiska mekanismer hos människan: En sådan mekanism är att jag vill göra som alla andra. Jag hakar på för att jag är rädd att avvika och för att det så man beter sig.”

    Den ursprungliga idén med boken var, som undertiteln visar, att hitta krigets ursprung i människans urhistoria. I detta syfte ger författarna sig ut på en vandring i tid och rum, över jorden och i årmiljoner. De intervjuar och citerar forskare inom flera vetenskapliga discipliner som, får man anta, representerar det aktuella läget inom forskningen. Och författarna upptäcker snabbt ett krig mellan forskare. Jag ser det som en kamp mellan olika människosyner. Det ena av två läger, ”The Bellicose School” (den krigiska skolan), hävdar att krig är en uråldrig och genetiskt nedärvd drift hos människan. Enligt den ståndpunkten har människoraserna och dess föregångare krigat så länge de funnits. Det andra synsättet är att krig uppstått senare i människans historia i samband med materiella, sociala och kulturella förändringar. Människans krigiska natur tonas ned. De forskare som representerar denna ståndpunkt har föraktfullt av motståndare betecknats som ”The Peace and Harmony Mafia”. (Freds- och harmonimaffian.)

    Debatten mellan de två lägren handlar ofta om vilka observationer och data som ska lyftas fram. Författarna till ”Att döda en människa” visar hur samma data kan tolkas olika. Och att forskarnas person och människosyn har betydelse även för vilka slutsatser de drar, vilket blir tydligt genom personporträtt som kompletterar den rent sakliga framställningen. Flyhänta och journalistiskt drivna reportage varvas med djupgående reflektioner och kapitelvisa sammanfattningar.

    Som ledare i knatteidrott gladdes jag åt att se hur barn var rädda om varandra. I kamp om bollen fanns ett hänsynstagande till den andre. Först när vuxna ställde andra krav kom tuffhet och hårt spel in i bilden, något jag erinrar mig när jag läser den här boken som handlar om krigets rötter i människan. Efter att Hagberg och Widman tagit del av den aktuella forskningen blir deras sammanfattning den som antyddes här ovan – krig uppkommer som ett resultat av att människor leds in i dödande, ofta mycket motvilligt, men i tron att de gör det rätta. Vi kan förmås att göra illa den som utmålas som ond eller angripande. Men psykologin handlar då om vad vi gör för gruppen, snarare än om en inneboende aggressionsdrift. Vi kan lära oss att bli modiga för olika syften – både onda och goda.

    Att döda en människa är läsvärd som introduktion för den som vill sätta sig in i ett stort och viktigt tvärvetenskapligt kunskapsområde. Den kan ge upphov till tankar och en grund för den som vill fördjupa aspekter av människans psykologi. En liten invändning är att avsnittet om posttraumatiskt stressyndrom kan uppfattas inkonsekvent. Jag blir inte klar över hur författarna menar att symtomen uppstår i krigssituationer.

    Så hur gick det med den ursprungliga frågeställningen, den som var grunden för att boken överhuvudtaget kom till? När började det första kriget? Svaret är: Det finns inget svar. Frågan är felställd. Men i sökandet hittar Björn Hagberg och Martin Widman viktig kunskap.

    Texten har också publicerats i Miljömagasinet nr 42, 2 december 2016.

    Anders Fagerlund


     

    Kommentarer inaktiverade.

    Logga in