Att vara politiker, är det en sjukdom, eller?

 

”Seems like everybody’s sick, sick, sick!” rappar Louis Armstrong  i ”Nobody Knows the Trouble I´ve Seen”. Ödmjukt inkluderar han sej själv och kommer med ett recept som innebär att se uppåt; ”…you gonna look up, you know”.

 

Armstrongs text inkluderar oss alla. En särskilt intressant grupp har uppmärksammats på  sistone, nämligen politiker. Politikers psykiska hälsa tycks vara ”hot stuff”.   Lena Andersson i DN.SE   beskriver  hur det är att vara i närheten av en ledare med auktoritära drag.  Min upplevelse är att det  är psykopater hon talar om, det vill säga en psykiatrisk  diagnos.

 

Stina Dabrowski i Aktuellt   beskriver Kaddaffi som  komplett galning redan då hon  intervjuade mannen för ett antal år sedan.  Hon var glad att ha kommit undan med livet i behåll.

 

Per Helmersson i DN.SE  lyfter fram Auberon Waugh som skriver i en brittisk satirisk tradition med rötter bakåt till Jonathan Swift.  (1) Den som inte känner till den ironiska twist som fulländades av P.G. Woodehouse kan ta anstöt av Waughs drastiska formuleringar men hans satir är träffsäker.  Hans rallarsvingar mot politiker  föranleddes av personliga  bittra erfarenheter. I boken Kiss Me Chudleigh serverar  William Cook ett antal citat ur  Waughs krönikor.  ”… begäret efter makt är en personlighetsstörning….”.   Eller: ”Politik…är för socialt och emotionellt missanpassade…. för dem som vill hämnas något”.

 

Auberon Waugh ifrågasätter på ett tillspetsat sätt motiven för att ge sej i kast med politik. En psykiskt sjukt människa (läs politiker)  har i Waughs värld inga rationella motiv.  Som psykiskt sjuk är man definitionsmässigt irrationell, typ en galning. Samtidigt menar han att politiker är maktlystna och galningar på samma gång, vilket igen för tankarna till psykopati.

 

Lästips om Kiss Me Chudleigh här.

 

Mera allvarligt – visst kan och bör man  försöka  förstå politikers motiv.

 

Klaas J. Beniers och Robert Dur analyserar  i Politicians’ Motivation, Political Culture, and Electoral Competition  (2)  två viktiga motiv: egen vinning som alternativ till idealitet. Efter för mej obegripliga statistiska beräkningar konstaterar författarna  att benägenheten att söka enbart egen vinst ökar om den berörde makthavaren tror att alla andra politiker gör samma sak.  En korrumperad miljö tenderar att sprida sej.

 

OK, det visste vi väl. Men trots allt får man hoppas att det finns en  variation av motiv och bevekelsegrunder, mer eller mindre rationella sådana,  för politikeryrket som för alla andra yrken. Psykopater sägs ibland vara överrepresenterade  i  toppen men  de flesta har förhoppningsvis andra motiv . Fritidspolitiker som ägnar kvällar och helger åt oglamorösa möten och protokoll samtidigt med nattning och smutstvätt drömmer knappast om vare sej karriär eller snabba cash.

 

Mitt bidrag blir en snabb lista över tänkbara anledningar, goda eller mindre goda sådana, för att vilja vara politiker. Läsarens uppgift blir att sätta ett namn på varje nyckelord.

 

Människors motiv  varierar.  Den liberala ”halmhattsgenerationen” under 60-talet  var kompisgäng med kanske diffusa  föreställningar om politikens mål och villkor. Detta hindrade inte att engagemanget  efterhand kan ha fördjupats.  Detsamma gäller vänstervågen under samma tid. Motivet att börja med politik kan vara ett helt annat än skälet att fortsätta  – eller att inte sluta.

 

Min lista över motiv:

Äregirighet. Att ståta för eftervärlden med att ha gjort sej ett namn.  Winston Churchill var äregirig. I ungdomstiden blandades den egenskapen med äventyrslust.

Maktlystnad. Att njuta av att  dominera och få andra att dansa efter din pipa. Positivt: viljan till makt kan i sin tur motiveras av att önskan att få saker uträttade.

Karriär. Att ”bli något stort”.

Pengar eller andra yttre vinster.  Något för en svensk politiker?

Socialt patos. Att  förbättra människors villkor.

Förändringsvilja. Önskan att  gå emot det rådande systemet.

Idealitet.  Engagemang för  viktiga samhällsfrågor. Hör ibland ihop med socialt patos.

Hämnd,  revansch.  Känsla för orättvisor eller att ha drabbats . Ibland  för andras räkning.

Kärlek. För en sak,  eller för att vinna någon annans kärlek genom politiken.

Sex. Tron att maktposition innebär attraktion och önskan att utnyttja detta.

Sociala motiv. Att  ”vara med gänget”.

Solidaritet. Att delta  i ett kollektiv där ens individualitet upplevs ha mindre betydelse.

Tillfälligheter. Att vara på ”rätt” plats vid ”rätt” tillfälle. Griper makten i flykten, s.a.s. Motivet  kan variera, men kanske äventyrslust eller ”sensation – seeking”.

Läsaren kan säkert komma på flera anledningar att bli politiker.

 

Referenser:

 

1. Cook, William. Kiss Me, Chudleigh. The World According to Auberon Waugh. London : Coronet, 2010.

2. Beniers, Klaas J och Dur, Robert. Politicians’ Motivation, Political Culture, and Electoral Competition. Tinbergen Institute. [Online] den 16 08 2005. [Citat: den 24 10 2011.] http://www.tinbergen.nl/discussionpapers/04065.pdf.

 

 

 

 

 

 

 

TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
     
    Logga in