Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel. Av Per Svensson

Reflektion och kritik

 
2014-03-18 14.41.38

Per Svensson till vänster, tillsammans med Gabriel Ehrling, 
moderator tillsammans med Karin Rebas. 
Foto: Anders Fagerlund

 

Nina Björk är mitt Australien.” Så sade författaren och journalisten Per Svensson vid seminariet Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel i mars 2104. Svensson var huvudperson med anledning av att han strax innan gett ut boken med samma namn. Vassa formuleringar av den före detta Expressenjournalisten som numera skriver för Sydsvenskan.

Han ser den konsumtionskritiska Nina Björk som representant för vad han menar är den största faran: det kollektivistiska ”vi-et”.

Vi’ är ett av världens farligaste ord //om ”vi” förutsätts vara en ”biologisk” gemenskap…. /då/ förbereder ”vi” folkmordet, då bygger ”vi” förintelselägren.” Per Svensson visar hur utopistiska massrörelser, bland andra kommunism och fascism, historiskt lett till diktaturer. Mer om detta nedan. Han misstror ideologier, utopier och pläderar för en pragmatisk liberalism som överlåter mycket av beslut och ansvar på enskilda människor.

I den liberala publikationen En bit på väg. Triumfer för liberalismen och hot mot det liberala samhället hävdar Johan Norberg och Håkan Tribell att striden kring de grundläggande fri- och rättigheterna stod för länge sedan och har vunnits i vår del av världen. Liberalismens grundläggande teser är allmängods som omfattas av de flesta. 

Alla är mer eller mindre liberala” sade också Aftonbladets ledarskribent Irene Wennemo under seminariet.

Och visst är det så: Liberala värderingar och tankegods präglar vårt samhälle så till den grad att det har blivit mer eller mindre omedvetet. Så vad är det för hat?

Några exempel: I radioprogrammet Plånboken (2014-03-06) sades att restaurangägare i USA hade en ”liberalt slapp inställning” till de anställdas löner som de inte kunde leva på.

I ”Veckans Twitter” i ETC lördag 29 mars 2014 citeras Lady Dahmer (@ladydahmer) som skriver med anledning av ett utspel om betyg av folkpartiledaren Jan Björklund: ”Asså liberaler är fan dumma i huvudet om de tror att fler och högre krav på små barn ska förbättra resultatet i skolan.”

I boken finns en hel sida full med vad Per Svensson kallar ”liberalismbashing” som exempel på häcklandet i twitterflödet.

Nyliberalismen har efter finanskrisen 2008 stått i skottgluggen. Svensson pekar på hur denna kritik har öppnat för en vänster som har en historielös och okunnig syn på populism och totalitära rörelser. Han menar också att de antidemokratiska riktningarna till höger och vänster har vissa gemensamma drag som gör att de i vissa fall ”flätas in i varandra.” Han nämner framträdande personligheter som gått från den ena ytterligheten till den andra , som den franske advokaten Jaques Vergès.

Per Svensson har tankar om något som jag menar skulle kunna kallas ”det liberala psyket”. Han citerar Ian Buruma som i en mycket läsvärd artikel i dn.se (2010-10-10) Därför hatar frihetens fiender liberalismen skriver om ”frihet, måttfullhet och tolerans” och att ”det liberala temperamentet saknar romantisk lockelse”. Lena Andersson invänder i en recension i Sydsvenskan: ”Det går utmärkt att vara hetsporre och excentriker men liberal.” Vad beträffar måttfullhet och tolerans betraktar hon ”en sådan mentalitet inte som ett ursprung utan som en följd av fundamentet: ”lev och låt leva, laissez-faire, spontan ordning inom spelreglerna.” Och visst – aktivism i den moderna meningen är inte en liberal ”cup of tea”. Även om den franska revolutionen till delar drevs av en borgerlighet går det stillsammare till idag. ”Det ligger inte vårt DNA att gå på gator och torg och demonstrera” svarade Susanna Birgersson på min fråga om hur seminariepanelen såg på kritik från vänsterhåll angående ganska stillsamma liberala reaktioner på senare tids rasistisk aktivitet. Iréne Wennemo kommenterade: ”Vi inom Socialdemokratin är bra på att mobilisera.” Hon kunde inte se samma förmåga på den liberala sidan.”

Om aktivistenspsykologi har jag skrivit här i en kort text som inspirerades av den arabiska våren 2011.

Per Svensson förordar en interventionalistisk politik i internationella frågor. Han menar att det under vissa omständigheter kan det vara rätt att aktivt skydda befolkningsgrupper som hotas av allvarliga repressalier och folkmord. (Tyvärr har denna idé i dagarna fångats upp av Putin i Ryssland och tagits som intäkt för ett slags revanschism. Det tycks vara en framkomlig väg med att peka ut ”utsatta” inom andra länders gränser för att motivera militära operationer.)

Författaren ifrågasätter övervakningssamhällets avarter, liksom hur globaliseringen lett till en enorm ansamling av makt och rikedom som står utanför demokratisk kontroll. Jag ser dessa markeringar som en öppning för en radikalare samhällskritik från liberalt håll och intressant nog fångar en konservativ debattör som PJ Anders Linder upp just dessa tankespår vid seminariet.

Klimatförändringarna tas mycket kort upp som en helt avgörande fråga för mänskligheten. ”Miljö är fortfarande liberalernas sämsta gren”, skriver han och ser det som en av dagens viktigaste uppgifter att formulera ett förhållningssätt till dessa frågor.

Per Svensson skriver om hur liberalismen och den svenska arbetarrörelsen kring förra sekelskiftet var ”allierade i kampen för demokrati, mot privilegiesamhället.” Han påminner också om att ”intresset för folkbildning var gemensamt” och hänvisar till att ledande liberaler gjorde gemensam sak med socialdemokrater som Richard Sandler och Oscar Olsson; ”tillsammans skrev det ett av de finaste kapitlen i det moderna Sveriges politik.”

Med utgångspunkt i Per Svenssons fina plädering för folkbildningen ser jag en koppling till Nina Björk, kanske ett litet frö av gemenskap, hur främmande det än kan låta. Skulle Svensson – likt vad den unge Sidner faktiskt gjorde i Tunströms juloratoriet – våga ge sej ut på en symbolisk resa till antipoden? Ett tankelyft. Skulle han kunna pröva tanken att det kunde finnas en psykologisk minsta gemensam psykologisk nämnare?

Det bildningsideal som Svensson framhåller som ett värde för individens utveckling, skulle i så fall motsvaras av en aspekt av Björks antikonsumism, som ju även den står i opposition till samhällets ytlighet – till förmån för inre värden. Jag menar att både Björk och Svensson betonar annat än yttre kriterier som tecken på framgång. Om detta gäller även vad som gör oss lyckliga, det är en annan sak. Jag tror att Per Svensson skulle protestera.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
     
    Logga in