Knapptryckarpsykologi

Undertecknad har tidigare skrivit här om tänkbara orsaker till att man väljer att bli politiker.  Några av de föreslagna motiven handlade om  ”följa-John-beteende”, till exempel att vara med i ett gäng av likasinnade. Kanske är detta en variant  av  vad  vi fick höra  i en intervju med Anne-Marie Pålsson, före detta moderat riksdagsledamot, 2011-11-29 på SR.p1 där hon öppenhjärtligt avslöjar erfarenheter från riksdagen. Hon har skrivit om denna tid i boken  Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag.

 

I intervjun kallar Pålsson det för en skam att ledamöterna lägger alldeles för litet tid på sina grundläggande uppgifter som är att lagstifta, besluta om budget och kontrollera regeringen. Istället görs  helt andra saker. Den egna karriären går ofta före självständigt ställningstagande gentemot den egna  partiledningen enligt Anne-Marie Pålsson. Partipiskan viner i M liksom i andra partier.

 

Så lämpligt att på Twitter tipsar Katarina Barrling Hermansson  samtidigt om sin doktorsavhandling från 2004. Hon har forskat  om partikulturer och hur partimedlemmar uppfattar  krav på lydnad och följsamhet inom det egna partiet. Hon intervjuade 53 medlemmar från samtliga partier  i riksdagen under mandatperioden 1998 till 2002.

Jag refererar här bara en liten del av den omfattande avhandlingen som finns att ladda ner här.

Katarina Barrling Hermansson  gjorde en  kategorisering av partierna med avseende på två faktorer som hon grundar på Mary Douglas kulturteori. De  två dimensioner som teorin innefattar översätter Barrling Hermansson till galler, respektive grupper. En hög nivå av galler innebär bland annat tydligare gränser mellan hög- och lågstatuspersoner samtidigt med mindre möjligheter för dem med lägre rang att göra sina röster hörda.

Dimensionen grupp definieras som den enskilde gruppmedlemmens grad av införlivande med gruppen. ”Den berör frågor som hur starkt knutna en grupps medlemmar är till sin grupp, hur tydligt gruppens gränser är definierade, och vilka krav på anpassning och underkastelse under gruppen som ställs på de ingående individerna.”

Kategoriseringen innebar att hon jämförde partierna med varann. Relativt de andra kunde Miljöpartiet  ses som ett nätverk med en låg grad av både galler och grupptryck.  Moderaterna  betecknades mera som en hierarki där det fanns en tydlig rollfördelning mellan ledare och följare – galler – tillsammans med en relativt stor samhörighet och känsla av grupptillhörighet.

 

”Det utmärkande för den hierarkiska gruppen är att dess medlemmar hyser stor tillit till och respekt för auktoriteter. Denna grupps medlemmar är förvissade om att insikten och kunskapen hos gruppens ledare kommer att leda gruppen rätt, och om att dessa personer inte missbrukar sitt ansvar (liksom att de kommer att få sitt rättmätiga straff om de skulle göra så). Gruppen hyser stor tilltro till vetenskap och kunskap som går att formulera exakt, och på motsvarande sätt misstänksamhet mot alternativa synsätt och all form av ifrågasättande av vad gruppen uppfattar som vedertaget. Tilliten riktas huvudsakligen uppåt, mot dem som är i något avseende överordnade den vanlige gruppmedlemmen. Gruppen fäster vidare stor vikt vid fasta regler, procedurer och institutioner, eftersom sådana anses tjäna upprätthållandet av ordning, stabilitet och korrekt statusfördelning inom gruppen. Olika former av jämlikhetssträvanden betraktas däremot med misstro.”

 

Citatet har Katarina Barrling Hermansson hämtat från Mary Douglas. Det handlar inte om något enskilt svenskt riksdagsparti, även om hon  ser beskrivningen som  relevant i sammanhanget och tar in den i samband med  att hon talar om M som exempel på en ”hierarkisk” partimiljö.

 

Anne-Marie Pålsson beskriver i radiointervjun vad som händer om man avviker och inte ställer upp på partilinjen. I samband med FRA-omröstningen kallar hon det som då hände för vissa riksdagsledamöter  för en typ av ”vuxenmobbing”.

 

Nästan samtidigt som intervjun med Anne-Marie Pålsson kommer nyheten att skolinspektionen riktar allvarlig kritik mot internatsskolan Lundsberg. Där har under lång tid förekommit allvarliga missförhållanden med systematisk mobbing bland annat.

 

”Det som konkret har hänt är att elever blivit slagna och utsatta för våld och utsatta för kränkande behandling, berättar Carina Abréu på skolinspektionen. Vi har sett att det finns ett informellt regelsystem i skolan där äldre elever systematiskt kränker yngre elever.” (Citatet hämtat  från Sveriges Radios hemsida 2011-11-29)

 

Lundsberg – tillsammans med andra liknande skolor – har kritiserats tidigare.  I den typen av skolmiljöer har många  makthavare fostrats. Även så politiker. Man kan fråga sej vilka erfarenheter de har tagit med sej och införlivat vad beträffar samarbete, lydnad och underkastelse.

Inom  psykologin talar vi om identifikation med aggressor som innebär att den som utsatts kommer att se ett skeende som normalt och gör det till sitt.

 

Jan Guillous delvis självbiografiska roman Ondskan utspelar sej i en liknande skolmiljö som Lundsberg. Huvudpersonen Erik  slog tillbaka. Alla följer inte Erik, utan snarare John.

 

Se även här om händelserna i Lundsberg

 

Anne-Marie Pålsson har i sin nya bok även konstruktiva förslag. Återkommer kring dessa efter läsning.

 

 

 

 

 

TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
     
    Logga in