TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
    3 Jun

    Dolt i Norrland

    Tjäder i Missenträsk

    Ovan molnen ett dån. Flygplanen. De som ska skydda oss mot – vad? De som kommer till vår undsättning. Mot vad?

    De som fortfarande är tillstädes i Iraks och Jemens öknar, som får människor att spana mot skyarna. I bröllopsföljen eller i begravningskorteger. Ljudet som lyfter kamelens blick. Älgen i den Norrbottniska myren.

    Detta buller som så när överröstar Storforsen.

    Smart döljer sej militären i terrängen. I den lilla byn syns han inte. Han vet att smälta in. Men han finns inne in det övergivna hyreshuset i Vidsel, i det övergivna hotellet. Sittande tillsynes likgiltig och avtrubbad utanför på en bänk. I alkoholbehandling. I vintertestskrud. Kan artbestämmas men aldrig någonsin fastnaglas i skuld. Alltid god. Alltid på väg hem till familjen i Chattanooga, eller i Zürich. Ett glas whisky på kvällen, sedan simulera bombfällning i ”något jävla träsk”.

    Åbyälven fortsätter att tömma sjön Kikkejaure med ett sugande ljud, obekymrad om annat än att transportera regn och snösmältning mot kusten. Ovetande och totalt obrydd om att någon vill slåss för dess överlevnad. Om en man stupar vid strandkanten ska älven beredvilligt skölja honom ut i havet. Honom och tusen andra. Liksom den alltid har gjort – i Stalingrad, Solferino och Bagdad.

    I bergen dröjer snödrivan kvar. Tjäderhonan vilar vid vägkanten smälter in i buskaget. Ser på oss med ett vidöppet öga. Vi siktar på henne, men låter henne leva. Och hon kommer alltid att leva. Nu talar hon till oss. Vi förstår inte.

    Anders Fagerlund


     
    Logga in