TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
    19 Maj

    Icke-kommunikation är också kommunikation.

     

    hämta (1)

    Ibland är tystnad mera talande än ord. Maud Olofsson sade något mycket viktigt mellan raderna i Aktuelltintervjun förra veckan. Hon kan inte ha varit omedveten om vad reaktionerna skulle bli på hennes vägran att svara på den enkla frågan: ”Informerade du Fredrik Reinfeldt om NUON?”

    Hon drog på sej kritiken och framstod som löjlig men samtidigt var det hon indirekt avslöjade desto viktigare.

    Vad visste Fredrik Reinfeldt om att Nuonaffären var aktuell och förbereddes? Statsministern har uppgett att han endast informerades när fakta redan var på bordet. Maud Olofsson har tidigare gett en annan version, nämligen att hon verkligen hade informerat till alla berörda, inklusive statsministern.

    När Maud Olofsson Vid den famösa intervjun tisdagen den 13 maj vägrade att svara var det hon inte sade samtidigt det viktigaste, nämligen: ”Jag hade fel, statsministern visste inte”. Denna icke-kommunikation är svaret: ”Jag har ju sagt att han visste – det tar jag inte tillbaks.” Det är inte otänkbart att hon var fullt medvetet kalkylerande om att detta underförstådda budskap inte skulle höras, utan att istället journalistiska ryggmärgsreflexer skulle utlösas. Reinfeldt har redan fattat dubbelheten – inte konstigt med hans surmulna tystlåtenhet efteråt. Medvetna allianspolitiker går förmodligen omkring och gläds åt att borgerlig press nu deltar i excesser att driva med Mauds framträdande. Det passar utmärkt i politiken att nu tysta ned den viktigaste frågan – Alliansregeringens ansvar för NUON-fiaskot.

    De enda som trätt fram till stöd för Maud Olofsson är C-politiker, men i linje med mönstret är det rent personlig äreräddning det handlar om: ”Skulle Maud Olofsson ha ägnat massor av tid åt att informera statsministern om en affär som ett statligt bolag ska göra med kort varsel…” skriver till exempel Kristina Jonäng, ledamot i centerns partistyrelse i SvD. Uppslutning bakom Alliansledningen, alltså samtidigt som Maud Olofsson äreräddas på närmast Jesus-nivå. Ungefär: ”Hon är skuldfritt uthängd på korset.”

    Drevets logik dominerar ännu så länge. När kommer sanningens logik? Och hur ska Fredrik Reinfeldts pudel då se ut? Kommer den före höstens val?

    Anders Fagerlund


     
    Logga in