Och vad händer nu?

 

 

Mej : Ok Anders.  Vad är det du vill och hur ska du göra nu?

 

–           Under en tid har jag känt en växande tvekan och osäkerhet inför hemsidan. Inte ens gått in där under sommaren.

 

Mej : Kanske inte så konstigt med idétorka om du inte ens orkar en så enkel sak?

 

–          Påminner mej om att  jag var i färd med var att ”renovera”, det vill säga att gå igenom tidigare texter för en uppfräschning. Tanken var god och det ska jag fortsätta med.  Det vill jag.

 

Mej : Ok,  men räcker det? Kan du i längden motivera dej med ”uppvärmda rester”? Futtigt värre, på min ära!

 

–          Nja, kanske bättre att frysa in resterna. Låta det vara som det är – fast jag vill i alla fall titta. Är lite nyfiken på vad jag har gjort under det år som gått. Och alla gamla länkar måste ju uppdateras. Hur kul är det att klicka på en död länk?!

 

Mej: OK, men sen då? Hur ska du gå vidare? Ska du fortsätta vara apostel för ”Demokratins psykologi”, att vara en som visar på psykologins förträfflighet i politiken? Ärligt talat så tycker jag inte att du lyckats särskilt väl med det. Och är det ens en bra idé från början? Det du skrivit så här långt känns mest som historia. Och tråkig sådan. Dessutom: hur faans många läser sånt?

 

–          Nu är du litet elak, men visst, ganska tungt är det, det måste jag erkänna.

 

Mej: Ja,  texterna är till stora delar havregrynsgröt som man får lägga mycket sylt på för att den ska gå ner. Dessutom har du stulit bilder på ett helt samvetslöst sätt. Hur länge tror du att du kommer undan med det, Va? VA? Svara på det!

 

–          Tjatgubbe! Till att börja med kan vi ju lägga ut detta på bloggen. Så får vi se.  Jag får väl sejfa – hädanefter får läsarna bara se bilder på mej. Blir det bra så?

 

Mej: Skulle det vara lustigt?

 

–          Ja, det skulle det. Och vänta bara. ”I´ll be back.”