Vad heter du?

När könet inte är självklart

 

”Vad heter du?” Så frågar en jämnårig flicka huvudpersonen i  filmen ”Tomboy”, nyss bioaktuell. I filmen får vi följa  10-åriga Laure under ett sommarlov. Helst av allt  vill Laure delta i pojkarnas spel och lekar och kallar sej därför  Mïchael.  När skolstarten närmar sej tvingar mamman sitt barn att bryta dubbelspelet.

 

Laure påminner om Saga i Lasse Hallströms biosuccé  ”Mitt liv som hund”. Även hon deltar  i killarnas lekar, boxar och spelar fotboll men vill inte visa sina knoppande bröst som vännen Ingemar får hjälpa till att dölja .

 

Ett barn har ännu ingen fast könsidentifikation och kan i bästa fall tillåtas att vara vag och att experimentera. Men oftast utövar vuxna tryck genom  kläder, färger eller annat  som blir symboler för det ena eller det andra könet.

 

Längre upp i åldrarna avkrävs  svar på frågan: ”pojke eller flicka? Undvikande svar kan upplevas som lögnaktiga.

 

APA, USA:s motsvarighet till Sveriges Psykologförbund definierar en transperson:

Transpersoner är en paraplyterm för dem vars könsidentitet [gender identity] (känsla av att vara antingen kvinna eller man), uttryck för kön eller beteende,  skiljer sej från det som vanligen förknippas med det kön de fötts till. [Min översättning.] (1)

 

Britt-Marie Thorén skriver:

”Det tycks vara så att alla mänskliga samhäller gör en sortindelning av människor efter något som tycks ha med vårt sätt att producera barn att göra” (2)

 

Benägenheten att låsa oss fast i fasta identiteter blir problematiskt  för den som av olika anledningar inte självklart finner sej hemma i ett av de två kön som samhället erbjuder att träda in i.

 

Det majoriteten tar för  givet gäller inte alla. Kanske är inte ens ett tredje kön, eftersom även detta  utgör en bestämning på en skala, en position ”mitt emellan”. Kanske är det själva skalan som är problem – detta att placeras in på en könslig dimension.

 

Eva Borgström nämner  i  ”Den moderna homofobin”  (3)  att bland annat  ‘transfobi’  är ett  ord som skulle kunna användas för att beskriva:  ”…. ett påtagligt motstånd mot allt och alla som inte passar in i heteromallen….”.

 

”Fobi”  borde kanske vara en term som förbehålls  ett psykiatriskt tillstånd med ångest inför mer eller mindre specifika företeelser eller situationer som till exempel spindlar, ormar eller att vistas i särskilda sammanhang. Ordet fobi  riskerar i detta sammanhang att leda fel eftersom problemet med  motstånd och diskriminering av till ex. transpersoner inte alltid ska jämställas med en ångest eller rädsla. Jag accepterar ändå begreppen homo- och transfobi eftersom de är allmänt vedertagna.

 

Varför får man då inte i lugn och ro välja sin egen könsidentitet och eventuellt avstå från att välja? Varför är det inte till exempel OK  i vår majoritetskultur att känna sej litet ”hit och dit” – ibland vara kille och ibland vara tjej? Är detta fråga om en allmän psykologisk motvilja mot det vaga, eller är det fråga om behov av kontroll?

 

Vi  får gå till psykologin och leta efter svar.  Har en grundläggande  psykologisk vetenskap något att säga om vad som kan ligga till grund för fördomar och motvilja till avvikelser mera allmänt och mot homo- och transfobi i synnerhet?

 

Kan det ha något att göra med hur vi varseblir, lär, minns och tänker? Eller med andra och mera vetenskapliga ord:  Kan det ha att göra med kognition? (4)

 

Skönheten sitter i betraktarens öga

Det gamla vackra ordspråket stämmer bra även med psykologisk forskning, särskilt om man ersätter ”öga” med ”kognition”. Så kallade ”top-down-teorier”  innebär att  begrepp och kognitiva processer påverkar vad vi ser och uppfattar. Vår ögon är  inga passiva instrument, utan det som registreras på näthinnan kommer snabbt att bearbetas och tolkas. Mycket av detta sker långt innan vi är medvetna om det. Det innebär att förförståelse – tidigare erfarenheter och lärdomar, vad vi tror oss veta – kommer att påverka oss i alla möten. Till exempel  vad vi tror oss veta om  vad en pojke respektive en flicka är för något. Det gäller redan i vårt första möte med det lilla barnet.

 

Britt Wiberg konstaterar i ”The First Hour of Life” (5) att föräldrar redan på BB tilltalar sina barn på  olika sätt beroende på kön.  Anknytningen mellan mor och barn skiljer sej också mellan könen. Här ser vi alltså tidiga könsskillnader  som också visar sej kunna påverkas genom förändrat bemötande . Förförståelsen och det sätt på vilket barnet blir sett skiljer sej  i det  första mötet mellan föräldrar och barn.  Även  innan barnet föds, kanske redan innan det  blivit till, finns en föreställning om ett kön – ett av två kön. Kanske som en önskan eller en fantasi.

 

Vi människor är benägna att tänka i ett slags ”lådor”, så att vad vi uppfattar indelas i kategorier.  Det vi uppfattar som ”naturligt”  – eller ”natural categories” som författarna Sternberg och Sternberg kallar det – är grupperingar som uppträder naturligt i universum, som fåglar och träd.  Det vi själva har hittat på – människopåfund – kallas artefakter – ”artifact categories”.  Exempel på artefakter är allt i vår tillvaro från bilar, verktyg, köksinredning och kläder.  Även dessa företeelser ses som stabila men alltså skapade av människor.   (4)

 

Så kallade ad-hoc- kategorier är  mera tillfälliga, preliminära, och möjliga att förändra och påverka. De kan beskrivas i sammanfattande fraser av  typen:  ”saker som man kan skriva på” – ett samlingsnamn för papper, sand,  tangentbord och så vidare.

 

Könet uppfattas troligen av många som helt av naturen given och därmed en oföränderlig naturlig kategori. (Av den anledningen har man hittat ett annat ord – ”genus” – för  att leda  tanken till att könet kan  ses om en artefakt.  Eller ad-hoc?)

 

Måla en svart fläck cirka 1 cm i diameter på ett färgat papper, till exempel den grå insidan av pärmen på ett kollegieblock.  Håll kvar blicken på fläcken under ett par minuter. Du kommer efter ett tag att upptäcka att färgen delvis försvinner. Fenomenet varierar från att du ser en vit krans runt fläcken till att hela den färgade ytan påverkas. Fenomenet kallas  ”sensory adaptation”,  sensorisk tillvänjning. Ytterligare experiment med sensory adaptation.

Vi vänjer oss  vid stora delar av alla intryck som strömmar in. Till slut hör vi inte ljudet från fläkten eller att det susar lätt i öronen och kan därmed – genom så kallad ”habituering” –  fokusera på annat. Om vi inte kunde bortse från vissa saker , som till exempel störande ljud från trafiken utanför eller en grannlägenhet, skulle vi inte heller kunna  koncentrera oss på att till exempel  tentaläsa – eller skriva på en artikel om transfobi.

 

Psyket har med andra ord förmåga att bli blint – eller att göra sej blint – för vissa saker för att spara energi och utrymme för annat, viktigare.  Men vad har nu detta med transfobi att göra? Jo,  denna princip med informationsekonomi  kan vi  även tillämpa när det gäller att skaffa sej begrepp om hur världen är beskaffad.

 

Fenomenen sensorisk tillvänjning  men även habituering kan ses om en grundmodell,  för andra och högre  psykiska funktioner som ligger till grund för  stereotypa , schablonartade tankemönster, som till exempel könsstereotyper. (6)

 

Vissa idéer som tas för givna blir på så sätt ”osynliga” i den betydelsen att de är självklara och inte möjliga att ifrågasätta –  som om de vore av naturen eller ”Gud” givna, omöjliga att betrakta och analysera.  Dessa idéer , eller begrepp,  blir då i  överförd bemärkelse lika omöjliga att uppfatta  som den gula ytan som vi betraktade i experimentet ovan, eller som det störande bruset som hela tiden finns i bakgrunden. Åter handlar detta om informationsekonomi – vi  behöver inte konstruera något som ändå kan tas för givet. Det här spar energi och utrymme för annat.

 

Scheman är tankemodeller för hur tillvaron hänger ihop, eller för att uttrycka sej mera precist: ”…a mental framework for organizing knowledge” – en mental referensram för att skapa struktur och organisation i vår kunskap om världen och oss själva. (4) Språkvetare och filosofer har länge känt till och utrett hur begrepp automatiseras och införlivas i det vi tar för givet.  Genom dekonstruktion backas processen och man får syn på uppbyggnaden av språket.

 

Av informationsekonomiska skäl även här, ser alltså människan världen  i scheman  som bildar mönster. Till dessa mönster knyts ofta scener som är återkommande och bildar så kallade ”scripts” eller scheman för händelser eller längre skeenden. Exempel på ett script kan vara alla detaljer som det innebär att handla varor på ett varuhus – alltifrån att vi plockar fram ett mynt till kundvagnen till det att vi betalar och går ut. På så sätt kan scripts ses som ett slags regi för vardagliga händelser. Scheman, tillsammans med script hjälper oss att förenkla och förstå världen och vad som händer. Dessa mönster kan också ligga till grund för stereotyper.

En stereotyp har tre viktiga komponenter:  1. En grupp människor känns igen på en viss egenskap. Exempelvis yttre könskaraktäristika 2. Gruppen som helhet tillskrivs ytterligare egenskaper. ”Kvinnor är si, män är så … det vet väl alla!” 3. Man generaliserar individegenskaper till alla i gruppen. (6)

Stereotyper är alltså schabloner, mallar, som till exempel om könsroller, och kan innehålla både scheman och script.  Dessa  kan till stora delar vara omedvetna. Om man så vill kan man kalla dem osynliga på samma sätt som perceptuella och kognitiva processer.

 

Prototypen, är också en sorts mall, eller förenklad  bild av till  hur en viss typ av människa kan se ut och bete sej. Den pekar på ett exemplar som är själva urbilden av kategorin. ”En riktig man” – prototypen av en sådan, eller ”urmodern, Jungfru Maria” kan kanske ses som exempel på prototyper. Ibland blir det här också idealbilder som tjänar ett bevarande av mönstret.

 

Vi människor har en benägenhet att skapa fasta roller i våra script som kan vara svåra att ta sej ut ur. Ofta kan omgivningen också ha mycket svårt att acceptera den som inte spelar med i pjäsen.

 

Vi har  möjlighet att lära och utvecklas, att genom nya erfarenheter ifrågasätta och utveckla våra kategorier. Mönstren är aldrig givna en gång för alla. Men då krävs öppenhet, nyfikenhet – och motivation och vilja att lära nytt. Istället för att direkt tillskriva den nyfödda dess egenskaper, kan vi vänta ut vart barnet självt tar vägen . Det kan innebära att vi låter oss förvånas – att se barnets som en föränderlig kategori.

 

Barnen i filmen Tomboy hade inte förutfattade uppfattningar om hur Mïchael skulle se ut, det viktiga för dem var att leva  upp till de  normer och beteendemönster som gällde i deras grupp.  Genom att delta i spelet på lika villkor var Mïchael accepterad som fullvärdig medlem. Någon villkorslös gemenskap var det dock inte fråga om – när sanningen om Laure uppenbarades blev behandlingen grym. Inte ens den kärleksfulla mamman kunde respektera Laure fullt ut.

 

Varför skulle det inte vara möjligt att i ljuset av fakta ändå korrigera bilden?  Laure vill vara Mïchael. Det enda vi behöver göra är att se och höra , ta till oss och ställa upp för henom.

 

Vad vill du heta?

 

 

Källor:

 

1. APA. Answers to your questions about transgender people, gender identity, and gender expression. American Psychological Association. [Online] [Cited: 04 15, 2012.] http://www.apa.org/topics/sexuality/transgender.pdf#_blank.

2. Thurén, Britt-Marie. Den gamla gåtan om kvinnor och män. I: Anna Maria Höglund. Män och kvinnor – vad vet en genusvetare?: Cura och Utbildningsradion, 2000.

3. Borgström, Eva. Förord. I: Eva Borgström red. Den moderna homofobin. : Charlie by Kabusa , 2011.

4. Robert J. Sternberg, Karin Sternberg. Cognition. : Wadsworth, 2012, 2009.

5. Wiberg, Britt. The First Hour of Life. : Umeå universitet, 1990.

6. Hinton, Perry R. Stereotyper, kognition och kultur.:  Studentlitteratur, 2003.

 

 

 

 

 

 

 

TEMAN MED TEXTER

  • Demokrati
  • Empati
  • Etik och moral
  • Fördomar
  • Främlingsfientlighet och rasism
  • Historia
  • Identitet
  • Kultur
  • Litteratur
  • Människans natur
  • Mänskliga villkor och rättigheter
  • Media
  • Mobbning
  • Ondska
  • Politik
  • Politikeryrket
  • Politisk extremism
  • Politiska biografier
  • Revolutionens psykologi
  • Samhällskritik
  • Samhällsnormer
  • Skola
  • Skola och demokrati
  • Tillit
  • ANSLAGSTAVLA

    Storebror ser dig


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Den solidariska genen


    Länk: http://demokratinsps...

     
    Arbeta med våld


    Länk: http://demokratinsps...

     
     
    Logga in