Seger eller död

2018-10-07

Seger eller död

SD-are! Lyss! Valet var nyss

Det gick som det gick – procent vi fick

som var som den var, finns en del kvar

tills vi nått målet. Då tänder vi bålet,

när vi leder landet. Vi vet att vi kan det.

Till dess, här är peppen som motverkar deppen.

Har kunnat skapa på Facebook min drapa.

Segra det ena eller att segna

ned efter döden.

Sålunda löd den, texten jag skrev

som teserna drev

Så har jag skrivit och så har det blivit.

Läsen rubriken i retoriken.

Om ni mina vänner mordlusten känner,

fattar bokstavligt, ta det nu varligt.

Ni PK-eliten vill hänga i stolpar

och sätta i bur. P3, eller hur.

Men ta det nu varligt med allt som är farligt.

Tänk på imagen, låt bli att bli tagen.

När tungan min slinter i retoriska finter

jag menar ej allvar med allt som jag pladdrar,

det är blott väder som munnen min skräder,

om allt i vårt land och annat ibland

som vi inte gillar.

Om sen våra killar, en eller annan,

blir jätteförbannad och gör något dumt

nåt konstigt och skumt mot någon minister

eller feminister, det kan jag ej hjälpa

om nån inte fattar, förståndet är klent.

Det var inte ment om någon blev dängd,

i stolpe upphängd.

Den konsekvensen var alls inte tänkt, men

så kan det gå, om haspen inte är på.

Och samtidigt kan det va’ nyttigt för landet.

Nej oj så jag säger, det är häftiga grejer

orden som slinter i bukter och finter.

Jag står för kulturen och sätter i buren

dem som vi vill när vi kommer till.

Så vänta nu bara en framtid ska vara

ljus, liksom fyren då jag bliver Führern!

Bilden med de knäböjande karolinerna är Gustaf Cederströms Regementets kalk.

Den beledsagade Mattias Karlssons Facebookinlägg.


Från bältros till könsbyte?

2018-09-09

Foto: Margaretha Simm

Som framgår av bilden är undertecknad numera klädd i BH närmast kroppen. Vadan detta, har jag bestämt mig för könsbyte, eller har åldern tagit ut sin rätt så till den grad att jag i brist på könshormon utvecklar bröst? Eller kan det vara en demonstration till förmån för F! efter att partiet än gång ser ut att misslyckas att ta sig över fyraprocentsspärren vid val till Sveriges riksdag?

Okej, jag kan gärna manifestera sympati för Fi – men det är i så fall bara ett sammanträffande. Nej, min outfit har annan orsak: Bältros. I fjol höstas berättade jag här på Psykologi för demokrati om min bältrossjukdom och beskrev mig själv litet skämtsamt som en “SVBG” – Sveda – Värk och Bränngubbe. Utslagen har gått bort men kvar finns en brännande hud som gör det svårt med kläder som skaver mot kroppen vid all beröring. Den tighta BH:n hjälper mig att slippa det.

Så varken könsbyte eller annat som har med hormoner att göra. Men Fi tycker jag ska få vara med och påverka svensk politik.

Tiggare användbara för makt

Gica, 48, drömde om ett nytt liv i Sverige - nu misstänks han blivit mördad
Bild från Jönköpings-Posten
2018-09-08

Det är nu några år sedan många politiker kampanjade för att Sverige skulle gå med i EU. Med rätta argumenterades för den fria rörligheten över gränser och hur Europa tillsammans skulle ingå i en stor gemenskap som skulle förhindra framtida upprepningar av forna seklers blodbad.

Partierna var då splittrade men stora delar av Stefan Löfvens socialdemokrati, liksom moderaterna, var för en svensk anslutning till EU.

Idag, när fattiga människor vill flytta hit, visar det sig hur cyniskt vi har resonerat. Att dra fördelar av gemenskapen, ja, men att solidariskt med fattiga dela bördan – nej.

Anders Ågren, Umeåpolitiker för Moderaterna, vill att tiggeri ska bli förbjudet på Umeås gator och torg. På partiets hemsida skriver han också: ”Bäst av allt vore naturligtvis ett nationellt tiggeriförbud, som Moderaterna driver på riksplanet!”

På hemsidan framgår också att Ågren föredrar den retropräglade drycken Trocadero, samt att han är historiskt kunnig. Tydligen har han i sina studier tillgodogjort sig att det i politiken alltid gått att vinna folkets röster genom att peka finger mot minoriteter och svaga.

Den fascistiskt anstrukna taktiken med populistiska utpekanden kan vi också finna på den vänstra sidan av den svenska politiken. Senast i den vägen är Stefan Löfvens glidning när han vagt fördömer trakasserierna och mordet på EU-migranten Gheorghe ”Gica” Hortolemei-Lupu i Huskvarna. Han passar där på att skuldbelägga offret genom att samtidigt säga: ”Vi behöver diskutera hur man får stopp på tiggeriet för det är ingens framtid”. Fult, Stefan att utnyttja en fattig människas död.

Det går inte att utesluta att den politiska retoriken mot tiggarna kan bidra till den sortens avskyvärda handlingar. Att sparka och slå den som redan ligger kan för vissa mindre nogräknade ses som mer eller mindre legitimt.

Frågan kan ställas:  Räknas dessa romer inte in som människor i vår europeiska gemenskap?

Jag instämmer i uttalandet av Amnesty International: ”Det är dags för politikerna att ta ansvar för hur det offentliga samtalet förs.”

Sverigdemokraternas kulturkanon

2018-06-11

Sverigedemokraterna vill arbeta fram och marknadsföra en nationell kulturkanon.

SD vill också att man ska bli godkänd på ett kulturkanontest innan man kan bli svensk medborgare. Dessutom på hemsidan:

” ….Denna nordiska kulturgemenskap är något som Sverigedemokraterna vill bejaka och bygga vidare på.”

Det är nu i en tänkt, inte allt för avlägsen, framtid och SD regerar i SverigeNorden tillsammans med bröder och systrar i de nordiska länderna. Stöd har de bland annat av KD. Muhammed ansöker om svenskt/nordiskt medborgarskap och genomgår muntligt litteraturdelen i det nyinrättade SverigeNordiska Kulturkanontestet.

Fråga: Nämn en svensk Nobelpristagare i litteratur.

Svar: Nelly Sachs

Fel. Hon var tyska. Noll poäng.

Fråga: Vilken var Sveriges mest betydande författare vid slutet av 1800-talet?

Svar: August Strindberg.

Fel. Strindberg drog Sveriges och Nordens ära i smutsen. Skall vara Verner von Heidenstam. Noll poäng.

Fråga: Vilken var Norges mest betydande författare under hela 1900-talet.

Svar: Sigrid Undset.

Fel: Ska vara Knut Hamsun. Han svek inte och flydde som Undset gjorde när Tyskland regerade i Norge. Noll poäng.

Fråga: Vad är Erik Axel Karlfeldt känd för?

Svar: Troligen hade han nazisympatier.

Fel: Ska vara nationalromantisk diktning. 1904 invald i Svenska Akademien. Noll poäng.

Fråga: Nämn någon svensk Nobelpristagare som har kallats ”judedräng”, utan att vara jude.’

Svar: Pär Lagerkvist

Rätt: En poäng

Fråga: Varför borde inte islänningen Haldor Kiljan Laxness ha fått Nobelpriset?

Svar: Vet inte.

För att han var världsmedborgare och stalinist (ett tag i alla fall). Noll poäng.

Fråga: Nämn någon dansk Nobelpristagare i litteratur.

Svar: Ingen aning.

Till ex Karl Gjellerup. Men lika bra det, han var ändå en flummare som ingen har läst. Noll poäng.

Fråga: Vad heter den ende finska Nobelpristagaren i litteratur?

Svar: Vet inte.

Frans Eemil Sillanpää. Ännu en kulturliberal. Fy. Noll poäng.

Fråga: Vilken svensk författare borde fått Nobelpriset vid det här laget?

Svar: Astrid Lindgren

Fel, ska vara Ulf Lundell. Noll poäng. Uffe, Uffe!

Fråga: Vem har skrivit Gösta Berlings saga?

Svar: Vet inte

Noll poäng på den frågan. Det var Selma Lagerlöf. (Testaren kunde inte heller.)

Sista frågan: Varför borde Selma Lagerlöf inte ha fått Nobelpriset?

Svar: Vet inte det heller.

För att hon var liberal. Noll poäng.

Dags att summera. Muhammed fick bara en poäng av elva möjliga på den här delen av SverigeNordiska Kulturkanontestet. Men än är det inte kört. Med litet tur och skicklighet kan han hämta in en del på hårdrocksdelen som nu följer.

AKA Svenska Akademien

2018-05-02

AKA Svenska Akademien

Gustav den tredje

tvingades medge

behövdes en Svenska

Akademien

Snille och smak

fanns under dess tak

i lilla Sveriges

Ankademi

För resten av livet

blev medlemskap givet

till arton i

Akadement

Och så blev det sagt

och så har det vart

med Svenska

Arkademien

Den som var snille

var troligst en kille

i Svenska

Snackademien

Och många poeter

– allt vad de nu heter

har honorerats

av Tackademien

Delar ut prisen

som skänker prestigen

gör juryn

i Smakademien

Men ej får de yppa

ens det en kan tycka

är skumt i

Knasademien

I manliga smaken

var kungliga baken

i Svenska

Taskademien

Sen knytblus och slips

försvunnit i vips

bort bort från

Brakademien

Så vad blir det nu –

– snart kvar bara sju

i Svenska

Skakandemien

Och bister i tonen

är folkopinionen

mot Svenska

Bankademien

Nu Danius Sara

klätt rumporna bara

i Svenska

Spankademien

Kan sen som en helix

upp flyga en Fenix

ur Svenska

Askademien?

Då goda spiralen

i vitterhetssalen

stiger som Svenska

BraAkademien!

De arton sig samla

unga och gamla

till Nya Svenska

Akademien

Kom inte hit

2017-12-22

ni som vill hit är för många

fatta, att det kan inte gå

ni ryms inte här, kommer inte att trivas

vi har våra egna problem, liksom

typ

för lite lägenheter

det förstår ni nog

ni har samma problem som vi

era har ju rasat ihop helt och hållet

alltså, folk tigger på gatorna här

det går ju inte att ha det så

ni skulle tycka att det är förfärligt

det vill ni inte se

sen är det så att vi ska ha val här

till hösten, alltså

kanske ni kan vänta

till lite senare

vi har inte tid just nu,

det blir så stökigt

med alla som kommer och rör till det

förstå mig rätt,

vi tror inte att ni är några dummingar

och visst fattar vi att ni har det lite jobbigt

stökigt med allt som händer

jag tror också att ibland kan det bara bli för mycket

då vill man bort

så har jag också känt

och vi är snälla i det här landet

tar gärna emot

bara inte just nu

vi måste andas ut ett tag

kanske skulle jag reagera likadant

var faktiskt i turkiet en gång det är ju inte så

långt från där ni kommer ifrån

usch vad synd om barnen också

skulle faktiskt vilja hjälpa till

har bara inte tid just nu

och tänk på att vi inte har lärare så det räcker

våra lärare har också flytt

vart vet jag inte

våra svenska barn rasar i pisa

de är bara genomsnittliga

det går inte att ha det så

vi har bestämt att sverige ska vara bäst

därför tycker jag att det

vore bra om ni kunde ta

och lära er svenska först, innan ni sticker

om ni nu nödvändigtvis ska hit

åtminstone lite engelska, det kan ju alla här

och, som sagt

saken är den att vi inte har några lärare i sverige

vart de har tagit vägen vet jag inte

ett annat problem är hur ni ser ut

som terrorister

allihop svarthåriga

massa kläder och bylten som

man kan gömma bomber i

folk blir rädda

likaså kanske ni kan fundera på det där med religion

i sverige är det en norm att man ska skita i gud

han finns liksom inte här

vi har städat bort honom

vi blir generade när det blir tal om sånt

så kom inte hit, det luktar skit

vi har så mycket industrier som släpper ut illaluktande avgaser

och vi har så lite pengar

vi har knappt råd att ta hand om oss själva

allt är så dyrt

vi får lov att köpa billiga julklappar från kina

billigt kitsch bara

särskilt har vi inte råd att ta hand om alla

som blir gamla

vård och omsorg går med stora underskott

för vi blir väldigt gamla

vi måste tänka först på dem som blir det

det slipper ju ni som har krig och kolera och elände

ni blir väl inte så gamla

mitt bästa råd är, åk till ett annat eu-land

där är det mycket bättre

i ungern finns det bättre mat

i polen mera lägenheter

kanske lite kallare och dragigare

men nåt får ni stå ut med

ni har ju ändå stuckit hemifrån

och i danmark finns det gott om lärare

sen är det problemet med polisen, ni skulle inte vara trygga

om ni kom hit

det finns många dumma här

som inte tycker om såna som ni

jodå, vi har pratat med dem men de verkar inte förstå

de vill elda upp de ställen som såna som ni bor på

det är ju inte kul

vi har pratat med polisen om det

men de har sagt att de inte har tid med sånt

”vi har lite kaos här ett tag”

men det ska bli bättre sen, har de sagt

”we shall overcome”, ville deras chef att vi skulle sjunga när det blev en smula bråkigt

på mötet när vi klagade

så om ni kunde vänta tills det ordnat sig med säkerheten

och med valet

och med religionen

och med terroristerna

och med att vi inte har råd

och att vi har hittat våra lärare som försvunnit

har ni förresten sett dem, de har kanske farit till värmen

där ni kom ifrån

När musiken tystnar – och rättssamhället skakas om av raseri

2017-11-18

1993 kvinnliga musiker är det senaste tillskottet i #metoo – rörelsen som har vuxit lavinartat i hela världen de senste veckorna.

Zara Larsson, Carola, First Aid Kit, Robyn och Seinabo Sey är bland dem som  skrivit på uppropet #närmusikentystnar. Ett flertal yrkesgrupper inom musikbranschen vittnar om övergrepp, sexuella trakasserier och sexistisk jargong.

Bara ett citat ur uppropet:

Jag var tonåring. Lycklig över att få spela in en skiva. Min producent började sexualisera mig i studion under inspelning. Exempel: Jag lägger sång och han meddelar i mina lurar över talkbacken: ”När du sjunger ordet ’hard’ sådär sexigt så blir jag fan det, jag får stånd”. Min sång gjorde honom kåt fick jag veta. 

Efter musikbranschens kvinnor har kvinnliga politiker vittnat om en liknande kultur. Man kan vara säker på att det kommer mer –  just nu ser jag att att psykologer diskuteras på twitter. Någon undrar om min yrkeskår skulle vara bättre än andra. Det tror jag inte.

Ingen hörna i det gamla unkna Sverigehuset undgår att vädras ut. #Metoo har liknats vid en lavin, jag har också tänkt på likheten med en damm som brister. Till att börja med petade någon ett litet hål. Vattnets egen kraft – det uppdämda raseriet – skapar sedan den alltmer växande flodvågen.

Män har fått gå från höga positioner i massmedia och andra scener, personer som under år har fått hållas med oacceptabala beteenden. De har kommit undan, fått privilegier, deras kränkningar har tystas ned. Nu går det inte längre. kraften i #metoo gör att de faller hårt.

Lynchjustis har något talat om. Ska inte människor straffas efter en laga rättegång? Massmedia diskuterar om namn skall publiceras eller inte. Men oavsett publiceringspolicies, som alltmer har körts över av sociala medier, finns den inneboende kraften i den allmänna rättskänslan. Lagen måste grundas  på folkets upplevelse av vad som är rätt. I dagens Sverige finns ingen tilltro till att rättssystemet kan beivra sexualbrott. Kränkningar och värre saker får fortgå. Det är då inte att förvåna om dammen brister och människor själva ser till att rätt skipas. Den som fortfarande hävdar att rätten ska ha sin gilla gång enligt det officiella systemet kan ha formellt rätt. Men det är för sent. Juridiken och polisen har haft sin chans, kanske kommer den ikapp, men nu gäller annat.

Mikrofoner

2017-11-16

Idag på morgonen, nyheten att Stockholmspolisen planerar att placera ut mikrofoner, massor av mikrofoner, ute i förorter. För att klara ut fler brott genom tidig upptäckt. I radions programinslag talades bland annat om att upptäcka skott och andra misstänkta ljud. Vanliga samtal skulle enligt den intervjuade polisen inte kunna höras.

Jag accepterar självklart att på kort sikt är det bra med allt som kan klara ut brott, inte minst skjutningar. Jag utgår från att mikrofoner kan bidra till det. Och, även om jag är skeptisk till påståendet att samtal inte skulle höras, jag kan också gå med på att det är bra med en viss förebyggande effekt.

Det jag inte gillar är vad mikrofonerna signalerar i ett längre perspektiv. Vad är det för samhälle vi bygger när vi successivt ersätter levande människor med registrerande apparater?

Det inte var länge sedan rikspolischefen vädjade om hjälp av övriga samhället att komma tillrätta med kriminalitet i Stockholms förorter. Med rätta kritiserade han hur bit för bit av viktiga samhällsfunktioner tagits bort. Post, bank, försäkringskassa, osv. försvinner. Och om inte ungdomar har någonstans att ta vägen efter skoltid är det kanske inte att förvåna om biblioteket som finns kvar blir en samlingsplats. Möjligen en stökig sådan.

Nu sätter polisen upp mikrofoner. Övervakningskameror finns det redan gott om. Polis sitter långt bort i en central och övervakar samhället. Orwell och Bradbury, de stora litterära dystopikerna. skulle ha skrattat och korkat upp en whisky om de kunnat se oss i en kristallkula. De avlägsna innevånarna i Järva blir ett steg mindre människor av kött och blod. Många av dem känner sig kanske tryggare, men blir de svenskare?

<a href=”https://www.freepik.com/free-photos-vectors/background”>Background vector created by Freepik</a>

Tankar från en SVBG

  • 2017-11-15

Jag minns från förr alltför väl den förklenande diagnosen ”Sveda – Värk – och Brännkärring”, som manliga läkare en gång gav till kvinnor de inte begrep sig på.

Läkarna upplevde patienternas symptom som diffusa och och svåra att lokalisera. ”Det svider och det bränner och det flyttar sig”, klagade patienten. ”Hon har ont än här och än där”, kunde doktorn frustrerat utropa. ”Det finns ingen sjukdom som sitter överallt i kroppen.”

Det antogs dessutom att en människa kan bara kunde ha en sjukdom i taget och i ett organ i taget. Det kunde inte vara sant att olika organ var anfekterade på samma gång. Läkaren antog att det hela måste vara antingen simulerat eller skumt på annat sätt. Om patienten, nota bene kvinnan, inte levde upp till den gängse förväntade somatiska symtombilden, måste förklaringen stå att finna i psyket, som kunde finnas litet här och där. Kanske hysteri, schizofreni eller någon annan psykiatrisk diagnos som var på modet för tillfället. Hon kunde sen remitteras för undersökning av en psykiater.

När patienten lämnat mottagningen kunde doktorn med viss lättnad pusta ut efter att ha blivit av med ännu en ”SVBK”, som förkortningen löd.

Jag tror inte att dagens läkarvetenskap svänger sig med den sortens grovt nedsättande beteckningar på lidande kvinnor. Numer är kunskapen om diffusa symptombilder större. Människor med fibromyalgi eller andra smärttillstånd blir förhoppningsvis bättre behandlade och respekterade idag.

Nu har jag fått bältros vilket ger anledning att reflektera över smärta och hur den kan bära sig åt. Något som kan ge ökad förståelse för sveda, värk och brännande känslor.

Det gör ont i huden – mer eller mindre. På samma ställe – eller inte på samma ställe. Och det gör ont under huden på ett sätt som flyttar sig litet hit och dit. Än i magen, än i hjärtat, än här och än där. Mina smärtor skulle kunna beskrivas på samma sätt som den förklenande beskrivningen som läkaren gav när han undrade om kvinnan framför honom var riktigt klok. Det både svider och bränner på mig. Just på det sätt som kvinnor hade svårt att förklara.

För att spekulera – kan det ha varit så att en del av dessa kvinnor som avfärdades egentligen var bältrospatienter? Att de var i efterförloppet av en sjukdom som kännetecknas av lång tid av smärtor. I början syns bältrosen tydligt och går inte att missa – utslagen är tydliga att se och karaktäristiska för sjukdomen. Men kanske många kände skam för sina utslag och inte vågade visa dem? Samtidigt som vissa inte ville ta av sig naken och visa överkroppen för den manlige läkaren. Eller kom de sent, när utslagen gått ned? Av olika anledningar kan bältrosen ha förblivit odiagnostiserad. Och smärtorna som kom efter en tid bara mystiska eller ”psykiska”.

Det må vara hur det vill med detta, men en SVBG, eller Sveda – Värk –  och Bränngubbe är jag och lär så få vara ännu ett tag. Enligt Google och Wikipedia kan det hålla i sig i månader.

Och hur var det nu? Måndag kväll spelade Svenska fotbollslandslaget en rysarmatch mot Italien. Det gick bra till slut för Sverige, men hade jag inte förfärligt ont i hjärtat sista kvarten?

Dags för en remiss till, gissa vad?

Vi ska lära oss att känna igen fascismen

2017-06-10

Härom veckan fick jag ett flygblad i brevlådan. Rubriken var skriven i versaler: “ÅTERTA MAKTEN FRÅN GLOBALISTERNA”. Avsändaren, Nordiska motståndsrörelsen, inleder med konstaterandet: “Hela den globala finansiella infrastrukturen i världen kontrolleras av ett relativt fåtal personer.” – något som få invänder emot. När man sen vänder på bladet namnges “parasiterna som styr ditt liv” och alla är av judisk härkomst. Skurkar, enligt Nordiska motståndsrörelsen. George Soros beskrivs som “finansmogul med ett djupt hat för vita människor.”

Antisemitismen  är helt uppenbar och avslöjar en av de viktigaste komponenterna i fascismen: rasism och främlingsfientlighet.

NMR är klart på frammarsch och har kanske valt Umeå som ett strategiskt mål. Det finna all anledning att vara på sin vakt, ringa i varningsklockor.

Som väl är har många uppmärksammat detta, bland annat har Umeåhistoriken Lena Berggren gjort förtjänstfulla insatser, senast i SVT:s undersökning av 200 artiklar i Nya Tider

Tidigare i år medverkade också Lena Berggren i Kalle Johanssons tecknade seriebok Vad är egentligen fascism. Utifrån sina historiska kunskaper visar hon på fyra grundelement för fascismen: Ultranationalistisk pånyttfödelse, alternativ postliberal modernitet, ny samhällsstruktur och en ny människa. Till detta kommer våldet som alltid funnits med  för att undanröja motstånd och rensa ut oönskade element i samhället. Judar och romer är bara några exempel. Boken visar tydligt hur just utpekande av vissa grupper används för att vinna folkets sympatier och makt.

Vad är det då för psykologi som bor i fascismens ideologi? Frågan även kan ställas så här: Vad är det i människans psyke som fascismen tilltalar och använder sig av?

Några av svaren har jag skrivit om i tidigare artiklar här på Psykologi för demokrati. Bland annat i Tio punkter om rasismens och främlingsfientlighetens psykologi. Där tar jag upp åtskilligt av det som går att känna igen i dagens extremrörelser liknande Nordiska motståndsrörelsen: Skapande av  stereotyper av människor som framställs som endimensionella och onda. Hets mot folkgrupp bygger just på detta slags tänkande. Även olika former av grupprocesser kan användas i syfte att samla människor till mobbningsbeteende. Det räcker att se vissa kommentarsfält för att se hur människor kan triggas när de tror sig vara i en grupp där alla tycker lika. Självklart måste också psykologin ta hänsyn till och förstå på samhällsnivå – hur människor som känner sig marginaliserade kan reagera med ilska mot dem som utmålas som mer priviligierade. Se till exempel den ofta aggressiva attityden till tiggare som antingen kan ses som lata med oförtjänta inkomster eller till och med med dolda förmögenheter.

För att psykologiskt förstå våldsinslagen i fascismen rekommenderar jag att läsa boken Att döda en människa av Björn Hagberg och Martin Widman.

Boken, med undertiteln, På spaning efter det första kriget, vill skildra och tolka historisk och arkeologisk forskning  om människans  förmåga att bli våldsam mot andra grupper. Jag skriver så här om hur jag uppfattar slutsatserna i boken:

” … krig uppkommer som ett resultat av att människor leds in i dödande, ofta mycket motvilligt, men i tron att de gör det rätta. Vi kan förmås att göra illa den som utmålas som ond eller angripande. Men psykologin handlar då om vad vi gör för gruppen, snarare än om en inneboende aggressionsdrift. Vi kan lära oss att bli modiga för olika syften – både onda och goda.”

Människor världen över tränas i våld. Hur det kan gå till har jag skrivit i  Varsågod och döda! Jag påstår inte att detta bara sker i fascistiskt präglade grupper och samhällen. Men de bär på en våldsideologi, har idealiserat våldet och systematiskt använt det i syfte att vinna makt.

Fascismen kan ta sig många uttryck, som inte alltid benämns med sitt rätta namn. Som många påpekat vill ingen vill kallas fascist, det är ett djupt komprometterat begrepp. Fascismen kläs ibland i tilltalande omslag. Flygbladet jag fick kan på ytan synas harmlöst, tilltalar kanske en och annan som avskyr orättvisor.  Men det grundlaggande mönstret i tanke, känsla och handling, det som Lena Berggren kallar den generiska fascismen, är detsamma. Med kunskaper om historia, samhällsskeenden och psykologi kan vi avslöja – och stå emot.

Se också mitt lästips: Vad är egentligen fascism?

Med egna ord på Littfest

Foto: Med egna ord

2017-03-21

Under Littfest 2017  i Umeå presenterade projektledaren Anna Wibron, tillsammans med fyra deltagare, projektet Med egna ord – självbiografiskt skrivande för nyanlända. Under seminariet berättade de om erfarenheter av skrivandet, andras förväntningar, överraskningar och svårigheter som de stött på.

Alla fyra deltagarna läste sina  berättelser om upplevelser i den miljö de lämnat. I ett kort format hade alla lyckats fånga in känslor och tankar som berörde starkt. Familjen, traumatiska upplevelser. Sorg och saknad.

Språket lär vi oss i första hand via känslorna. Psykologiskt är det viktigt att få ord för vad vi är med om. De unga projektdeltagarna får hjälp att dela detta på svenska språket och med det bättre chans att komma in i samhället

Med egna ord är ett tvåårigt projekt i Umeå, Nordmaling och Robertsfors och riktar sig till åldrarna 16 till 24 år. Föreningen Kulturstorm arrangerar. Projektet stöds av Allmänna arvsfonden. Samarbetspartners är Länsbiblioteket i Västerbotten och ABF Umeåregionen.

Se mer om Med egna ord på Facebook!

På marknaden

2017-02-27

Gott om folk det var den dagen

uppå stadens marknadstorg

Gick där runt omkring bland stånden

med en enkel shoppingkorg

Kom och köp av mig löd ropen

Prova på det smakar gott!

Tusen saker fanns att skåda

krims och krams och vått och torrt

Någonting till barnen kanske?

letade en fin present

Ännu var jag lätt förvirrad

ingen riktig klick jag känt

Honom då jag ser i vimlet

i kavaj och mössa stå

Vill nog smälta in bland folket

mannen där med ögon blå

Men rosa skjorta, slips med ränder

sneda har han knutit så

korrekt att det begripes

att han är nåt mer ändå

Inga varor kan jag skönja

på hans disk med tomtebloss

men på skylten kan man läsa

Vård och skola, kom till oss

Jättebra min första tanke

nåt som verkligen behövs

kan han sådant kolportera

vill jag vara generös

Säg vad kostar det, du herre

sätta barn i skola här?

och att mor min operera

hon som är mig god och kär?

Ni behöver ej betala

blir hans korta snabba svar

Pengen kommer ifrån alla

den betalas av envar

Oj så bra, det ska jag ha

BB till min dotter kära

hon som bor i Malgomaj

hon behöver föda nära

Sedan nu till kalla vintern

gamle farbror Anders mår

ej så bra uti sin stuga

måste sköta om hans sår

ADHD har ett barn

skolan din kan ta om hand

han behöver extra stöd

inte bara litet grand

Slipsen svarar med ett snett

ni har inte fattat nåt

Jag tar inte den sorts risker

uti stort och uti smått

sånt ni önskar blir för dyrt

för de byggnader jag hyrt

Jag ska räkna hem kalkylen

inte slösa bort min slant

på vår dyra investering

för att leva så galant

som det krävs i mina kretsar

måste jag ha hög procent

Även måste jag betala

för att att skydda mitt patent

Dem som ni nu nämner här

de går bort ur mitt prospekt

Tusan så riskabelt är det

ge sig in i sånt projekt

De är inte alls räntabla

ryms ej i affärsmodellen

Kassakor ger säker inkomst

resten sköts av andra ställen

Jag går bort med rynkad panna

grunnar på vad han kan mena

Varan oklar och diffus

än det andra, än det ena

Trodde att han ville väl,

att hans värv gick i hand

med att främja gott och välfärd

för var mänska i vårt land

Men istället var motivet

öka rikedom och glans

Viktigast var höga vinsten

i mentaliteten hans

Risken som han prata om

vad var det för någonting?

Om jag fattat saken rätt

han betalat ingenting

Hemma åter ser på TV

skånske Ilmar stolt och glad

peka snällt med hela handen

säger högt att vet ni vad

nu ska herr kapitalisten

få som han så gärna vill

Jag har räknat på det hela

Sju procent och litet till

Okej okej, nu blir det fixat

alla får vad de vill ha

Slipsen samlar in sin slant och

allting blir så fint och bra!

Anita Salomonsson på Bokcafé Pilgatan

2017-01-28

Häromdagen presenterade författaren Anita Salomonsson sin nya bok Ängeln i posthuset på Bokcafé Pilgatan i Umeå. Den kommer nu i dagarna ut på Norstedts.

Jag anade en viss lättnad Anita Salomonsson. Kanske för att hon nu skrivit av sig en skuld som hon sedan barndomen känt inför sin moster som är förebild för huvudpersonen i romanen om postmästaren ”Elin Wiktoria Karlsson, av sin far, den gode klockmakarn, i vardagslag mest kallad Elina”.

Vad skulden kommer sig av framgår av boken, det ska inte avslöjas här, men klart är att Anita Salomonsson har mycket starka känslor för huvudpersonen som ägnade sitt liv åt att med stor samvetsgrannhet sköta posten i västra delen av Hjoggböle.

En av byinnevånarna har berättat om hur hon som litet barn bemöttes på ett ömsint sätt av Elina och sedan kom att se henne som en ängel. ”Och en ängel, det var hon verkligen”, säger Anita Salomonsson.

Om boken ska jag berätta mer när jag har läst den färdigt. Spana under Lästips.

Behändig och rejäl. På Kvinnohistoriskt museum i umeå

annelie-branstrom-ohman

annika-norlin

sofia-jannok

2016-12-08

“Spring för livet när ni stöter på en man som säger: ‘Jag älskar starka kvinnor’ – I nästa stund vill han ta bort era rättigheter”, sa Annelie Bränström Öhman. “Visst kan vi tala om starka kvinnor, men det beror på vem som uttalar det omdömet.”

Glad och nöjd gick jag iväg från Kvinnohistoriskt museum i Umeå, men ändå något som skavde. Typiskt psykolog, varför kan jag inte bara vara nöjd och glad efter att ha tagit del av ett spännande och intressant samtal – punkt slut? Men nejdå, inte, nu ville jag veta vart Annika Norlins utmananing tog vägen: “Jag blir fortfarande irriterad när man i feminismens namn bara visar upp starka kvinnor, för mig är det frihet att visa svaghet.”

Evenemanget var låtskrivaren och journalisten Annika Norlins initiativ. Kvinnohistoriskt museum i Umeå nappade på hennes idé och bjöd in till samtal med Sofia Jannok, sångerska och och låtskrivare och Annelie Bränström Öhman, litteraturprofessor och kulturskribent.

Temat var hur könsroller ser ut särskilt i norra Sverige. Har feminismen ett annorlunda utseende?

Det var fullsmockat och vi i publiken bjöds på goda berättelser, historia och nutid. Om kvinnor förstås, kvinnors styrka. Annelie Bränström Öhman berättade om kvinnor som, med männen i skogen, varit hänvisade till egen förmåga. Om mormorsmor som klättrade upp på ladugårdstaket och släckte en brand, klättrade ner och födde barn. Snygga kvinnor, samtidigt självständigt starka. Annelie lyfte även fram hemmafrun vars arbete oförtjänt nedvärderats.

Sofia Jannok hade också hon ett viktigt historiskt perspektiv. Samebefolkningen pådyvlades av det svenska samhället en patriarkalisk struktur i och med att rennäringsrättigheter knöts till mannen, ett synsätt som tidigare varit främmande. Men den kvinnliga jämbördigheten har trots detta inte försvunnit, Sofia pekade på hur kvinnorna deltagit och fortfarande gör det många gånger på lika villkor, något som präglar könsroller, menade hon. Hon berättade om hur hon själv, kanske till och med i onödan, vill leva upp till att klara sig självständigt utan hjälp, typ: ”Inte behöver jag helikopter, nog kan jag väl gå tre mil.”

De tre delade frikostigt och öppenhjärtligt med sig av minnen och erfarenheter. Annika Norlins ingång till samtalet handlade om bland annat hur hon i sin jämtländska barndom känt att hon måst dölja även det lilla hon gjort för sitt utseende, som att använda smink och noppa ögonbrynen: “För man skulle kanske vara fin, men det fick inte märkas att man gjorde något.” Och det här kopplade hon till något som handlar om rekorderlighet. Ett rejält kvinnoideal, en slag styrka som hon illustrerade med att spela upp sången: “E Jamtlandstaus.” (En Jämtlandstös.)

Varken Sofia eller Annelie nappade särskilt mycket på detta med svagheten. Det var liksom Annika grej, inte deras. Och okej var väl det, det fanns inget krav på konsensus. Viktigast förstås med ett bra samtal.

Men, som jag började – varför? Fanns det något mer att hämta här under ytan? ”En Jämtlandstös” handlar om idealiserade kvinnor, som har en mängd fysiska och psykiska nästan superegenskaper. Bland dessa också trofasthet, pålitlighet. ”Hu blomstrer i hundra år”. Kontinuitet och ”family values”. Vilket också står för kontroll, förutsägbarhet. Kan det vara detta som Annika har behov av att revoltera mot? Den av mannen påstådda och älskade styrka som Annelie talar om och som får henne att rekommendera kvinnor att springa för livet?

Gunnar Balgård om sin bok Jack och gänget

gunnar-balgard-3

 

Han anslår tonen direkt, Gunnar Balgård, när han läser ur sin diktsamling Landet i väster: poesi och fotografi; Det här handlar om musik, det börjar och slutar med det. Under den timme han framträder  på Bokcafé Pilgatan i kväll återkommer han flera gånger till att Jack Kerouac skrev under inflytande av jazzen, den musikform som också Gunnar Balgård älskar.

Kerouac fann sitt språk när han hittade sin musik, sitt tempo, sin låt, sedan skrev han bara på, inspirerad, driven. Det tog sen lång tid innan hans “On the road” kunde ges ut, förlaget trodde inte att den var läsbar. Men den kom med tiden att kallas generationsroman, blev en mycket stor framgång.

Jack Kerouac och The Beat Generation ville skildra ett USA utanför den akademiska världen. De reste och såg något mera än storstäderna, mera än överklassens miljöer, skrev om arbetarklassen, om återvändande soldater, ursprungsbefolkningar. Utan att idealisera.

Gunnar Balgård har också rest i USA och jag tror att han har försökt följa Kerouac i spåren, försökt få en bild av liknade miljöer, vad blev det av dem?

Av det har det har blivit poesi och tidningsartiklar, nu också boken Jack och gänget som man  blir nyfiken på. Utgiven av Leopard förlag.

Och författaren slutar som han börjar. Visar oss en film där Kerouac läser dikt till bluestoner, ger oss bilder som ett slags roadmovie. Vi åker med i hög fart.

 

 

Andrea Räder om bröderna Grimm på Bokcafé Pilgatan i Umeå

img_1007-3

Snövit känner du säkert till, liksom Törnrosa och Hans och Greta. Sagor som berättats länge, lästs av barn och föräldrar, filmatiserats av Disney. Och kanske vet du att sagorna skrevs av bröderna Grimm … eller vänta nu, skrevs inte utan nedtecknades.

Dessa bröder har blivit hyllade som föregångare eller förtalade litet på samma sätt som Staffan Westerberg idag – gubbar som skapat ångest hos barn. Men jag tror att få vet mer än så. Vilka var de då? Många nyfikna lyssnade på författaren och tecknaren Andrea Räder som berättade om Jacob och Wilhelm Grimm vid en bokfrukost på Bokcafé Pilgatan i Umeå igår.

Bröderna föddes i slutet av 1700-talet och växte upp i en liten tysk stad under knappa omständigheter. De blev tidigt faderslösa, levde och arbetade hårt, tätt tillsammans, stöttade och kompletterade varandra. Tack vare släktingar och mecenater kunde de studera juridik, men de kom aldrig att arbeta som jurister utan ägnade sig istället åt språkvetenskap. Deras intresse för sagorna väcktes när de forskade i det tyska språkets rötter och började snart samla in och skriva ned vad de fick höra i sin bekantskapskrets. Där upptäckte de en skatt av berättartradition, inte bara av tyskt ursprung utan i ett vidare mellaneuropeiskt sammanhang.

Sagorna som bröderna Grimm nedtecknade var på ett plan enkla, spännande berättelser, avsedda för förströelse och gemenskap, men de berörde ofta också existensiella frågor, moral och etik – något om de båda bröderna var mycket medvetna om och ville framhäva.

Den första samlingen sagor gavs ut 1812 och kom efterhand ut i många nya versioner.

Tyskland var ett klassamhälle, bestående av småstater med varierande styrelseformer, ofta mycket auktoritära. För att kunna utföra sitt arbete var Jacob och Wilhelm beroende av välvilja hos den furste som anställde dem. De var frispråkiga med liberala idéer, och kom i onåd då de tog initiativ till protester i samband med en statskupp. För ett tid övervägde de att lämna Tyskland, men lyckades ta sig till Berlin där de under sista åren av sina liv arbetade på Humboldtuniversitetet med en tysk ordbok. Wilhelm, som var sjuklig dog 1859, några år före Jacob.

Detta och mycket annat berättade Andrea Räder om, varsamt och lyhört intervjuad av bibliotekarien Hans Millgård.

img_1004-2

Under en timmas tid delade Andrea med sig av sin entusiasm kring bröderna Grimm med detaljer och färg. På eftermiddagen samma dag läste hon sagor, också det på Bokcafé Pilgatan.

Andrea Räders bok heter BRÖDERNA GRIMM – inte bara Snövit. Anna Höglund har illustrerat och originalteckningarna finns att se på Bokcaféet.

Slutligen – om du tror att du vet något om bröderna Jacob och Wilhelm Grimm efter att ha sett filmen om dem – glöm det. Lyssna istället på Andrea Räder. Hon ger kunskaper och känsla för dessa båda herrar och vad de åstadkom.

Vi som gick ut denna kalla förmiddag i december höll värmen ända hem.

 

är donald trump galen?

trump3

 

Narcissistisk personlighetsstörning. Trump har det inte, utan han definierar det.” Ett utdrag ur en tweet av Jeffrey FlierProfessor i Physiology and Medicine vid Harvard Medical School. Med andra ord menar Flier att diagnosen kan tillämpas klockrent på Trump. Men är det sant?

Donald Trump som inom kort kommer att ha ett helt avgörande inflytande på den USAs kärnvapenbestyckade utrikespolitik, måste självfallet vara beredd att underkastas en kritisk granskning av allt, inklusive hans mentala hälsa.

Med anledning av uttalanden om Trump påminner APA – USAs motsvarighet till vårt svenska Psykologförbundet – sina medlemmar att inte diagnostisera någon utan personlig kännedom. Samma sak säger de amerikanska psykiatrernas organisation – offentliga personer ska inte ges diagnos utan korrekt undersökning. Bra så, men Trump är inte vem som helst. Hans omdöme måste kunna ifrågasättas och psykologin är då glödhett relevant. Jag ser det som en yrkesmässig plikt att föra en diskussion som tillför kunskap från mitt kompetensområde inför den som har mänsklighetens framtid i sina händer.

Diagnosen patologisk narcissism, eller om man så vill narcissistisk personlighetsstörning ställs på grundval av störd reglering av självvärdet och vissa problematiska personlighetsegenskaper. Störningarna skall vara stabila över tid, inte vara ”normala” i personens miljö och inte ha att göra med en missbrukssituation eller fysisk sjukdom.

Jag kommer inte att beteckna Donald Trump som patologisk narcissist. Ändå har debattörer gjort just detta – dvs. satt en sjukdomsstämpel. Ibland har det skett som ett led i diverse tillmälen. Utöver Jeremy Flier som jag citerade i inledningen,  har även Tony Schwartz som skrev Trumps memoarbok “The Art of the Deal” beskrivit honom som en fullblodsnarcissist. Detta efter att ha kommit Trump mycket nära under researcharbetet.

I en intressant artikel gör Dan P. Mc Adams i The Atlantic en annorlunda analys av Trump. Istället för att fokusera på sjukdomar jämför han personlighetsegenskaper mellan flera olika tidigare USA-presidenter och Trump. Det finns till exempel vissa likheter mellan Richard Nixon och Trump, men McAdams menar att den mycket extroverte Trump skiljer sig från Nixon med avseende på vänlighetsdimensionen där den förre slår i botten av skalan. Trumps personlighet liknas vid Andrew Jackson som också han var en aggressiv och mycket auktoritär populist. McAdams reflekterar också vilken väljarpersonlighet som attraheras av Trump. Artikeln skrevs för valet i november 2016, men den förutsäger rätt väl vilka som sedan faktiskt kom att rösta fram honom – konservativa väljare med auktoritetstro.

Trots rasism, misogyni, arrogans och översitteri är Trump inte sjuk. Detta skrivs några dagar efter valet den 8 november 2016 och han är troligen nu en lycklig och välfungerande man. Den boost för självkänslan som segern över Hillary Clinton inneburit  är ett effektiv försvar mot eventuell ångest eller depression. Många ledande personer skulle under vissa omständigheter kunna betecknas som personlighetsstörda, men fungerar utmärkt och kan inte betecknas som sjuka så länge som deras självbild upprätthålles av omgivningen. Världen har tyvärr älskat sådana som Donald Trump, släppt fram dem, män som framstår som vinnare, karismatiska ledare.

I diagnostikmanualen DSM – 5 finns ett förbehåll mot att ställa diagnosen personlighetsstörning så länge som patientens problematiska beteenden stämmer in med den omgivning hen vistas i. Donald Trump har till stor del skapat sin egen miljö, en offentligt massmedial bubbla där han fungerar väl. Så länge han får framgång i detta mår han bra. Psykologer eller psykoterapeuter passar inte in i hans värld.

Donald Trump måste bemötas med samlat motstånd och argument, med demokratisk och fredlig mobilisering. Att sjukförklara honom är inte fruktbart.

Claes Andersson på Bokcafé Pilgatan i Umeå

 

claes-andersson

“Du glömde det viktigaste – pensionär!”  – Claes Anderssons kommentar till den inledande presentationen med mängder av meriter han samlat under ett långt liv. Poet och författare, psykiater och jazzmusiker är bara några av punkterna på hans CV.

Kanske är det hans lättsamma hållning  – på Umeås Bokcafé Pilgatan i kväll går det att snabbt att släppa eventuell vördnad inför finlandssvensken. Desto mer känner åtminstone jag glädje att vara där och ta del av en välmatad timme med poesi, prosa och pianojazz.

Redan i den inlednade dikten om pappan är Claes Anderssons fina avvägning mellan känsloarter uppenbar. Över sorg, vrede och avståndstagande till något som närmar sig värme. Om hur relationen förändras med åren, tills det mot slutet av pappans liv blir möjligt att mötas.

“Stilla dagar i Mejlans” är Anderssons senaste bok som nu utkommer på Förlaget. Det är inte jag, men det finns likheter säger han om den, som för att gardera sig och slippa undan påträngande frågor. Vilket inte hindrar honom att i nästa stund med glimt i ögat erkänna att “det är mycket jag” när han läser om Anders med en mängd krämpor och sjukdomstillsånd, mannen som klagar över att han alltid blir övergiven av kvinnor.

Claes Andersson varvar uppläsningar med att spela jazz på piano, sätter sin personliga prägel på melodier som många hört förr.

Han föredrar poesin som det mest meningsfyllda bland litterära former, beskriver den nästan som en “addiktion” – ett beroende. “Poesi kan man alltid skriva, även i små stunder som blir över. Ett sätt att vara någon annan.” Och han citerar Ekelöfs ord: “All dikt har först varit dröm”. Claes Andersson har getts ut på ett antal olika förlag, bland annat kom hans poesisamling “Mörkrets klarhet” ut 2010 på Heidruns förlag.

Natten före väljs Trump till president i USA och Claes Andersson har en ångestfylld dag. Själv har han också ställt upp i presidentval men säger med en suck: “Det var tur att jag inte blev vald, det ska fan va president!” Han verkar lättad att vara pensionär.

 

Trump splittrar USA, enar Sverige. Och varför Trump kan bli farlig.

trump2

 

Lyssnar på svenska kommentarer under morgon och förmiddag och slås av den enade bilden. Sällan en sådan överensstämmelse mellan alla kommentatorer – politiker, företrädare för näringsliv och fack, osv: Trump som president är en katastrof och en fara. Undantaget Jimmie Åkesson är inte förvånande.

Konservative debattören och författaren Roland Poirer Martinsson förutsäger att Trumps brister vad gäller kompetens, kunskap och karaktär kommer leda till att han inte släpps in i Washingtons politiska kretsar, vilket gör honom oförmögen att genomföra sin agenda.

Det är bara att hoppas att Poirer Martinsson har rätt. Men oavsett vad Trump kan åstadkomma finns något annat som skrämmer – hans personlighet.

Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev bland annat om Trumps psykologi

“Även om Donald Trump de senaste dagarna uttryckt sig något mer nyanserat är hans bakgrund, alla hans utfall, hans spel på rasism och fördomar, liksom hans narcissism och lynnighet en direkt fara för världen.”

Wästberg tipsar om en mycket bra och belysande artikel av Jane Mayer i New Yorker.:

http://www.newyorker.com/magazine/2016/07/25/donald-trumps-ghostwriter-tells-all

Mayer intervjuar Tony Schwarz som skrev Trumps memoarbok “The Art of the Deal”. Den blivande presidenten har en annan åsikt om vem som skrev boken. (Förläggaren säger att Trump inte skickat så mycket som ett vykort till förlaget.) Oavsett vem upphovsrätten tillhör är artiklen skrämmande läsning. Schwarz kom Trump mycket nära och ger föga förvånande beskrivningen av en fullblodsnarcissist. I privata sammanhang uppvisar Trump tecken på vad som skulle kunna ses som en personlighetsstörning. I ett kommande blogginlägg ska jag motivera detta med exempel bland annat från Mayers artikel. Trump har många kännetecknen på något inombords som kan vara potentiellt farligt.

 

LYR K&LÄTTLÄST

lyr-klattlast

“Fallet. Akademibokhandel.” Så skriver Eva Runefelt på sin Facebookstatus. Hennes foto fick många att reagera med skämt och reflektioner kring lyrikens status. För övrigt, som någon också noterat, finns lyriken ens där i hyllorna?

Så vad ska vi göra med det här? Skratta? Klaga? Gråta?

Poeter skapar mening – eller omening – ur det mesta. Ordsätter tillvaron om man så vill. Ord som står för sig själva, take it or leave it. Eller ord som vill något mer. Just nu, utan att vara poet, föreslår jag det senare. Bara det att bilden finns på Facebook, tack vare Evas påpasslighet kan vara en början. Sen är det bara att claima.

Minns  Nalle Puh, odödliga: “Hätila ragulpr” och “Privat O”.

Låt  LYR K & LÄTTLÄST gå till historien på liknande sätt. Betecknande en protest och beslutsamhet att nå ut. Gärna en strid om copyright!

Erdorump Trumpogan?

erdorump-trumpogan

Ser i dagens Västerbottens-Kuriren en notis: “Trump: Lägg ned SNL.”  Nyfiken läser jag vidare och ser att SNL är en förkortning för det populära amerikanska satirprogrammet Saturday Nighet Live där Donald Trump har parodierats av bland andra skådespelaren Alec Baldwin. VK citerar en tweet av Trump: “Dags att lägga ned … Alec Baldwins porträtt stinker.”

Harmlöst kan man tänka – vilken sårad politiker utstt för drift i media har inte varit inne på liknande tankegångar? Nej, problemet är den större bilden. Är Trump alls demokrat i betydelsen anhängare av demokratiska och mänskliga rättigheter? Det finns anledning att ifrågasätta om Trump överhuvudtaget vill vara en president som lever upp till yttrandefrihet och andra basala principer i ett rättssamhälle.

Bland många märkligheter har Trump hotat sin motståndare i kampen om presidentposten, Hillary Clinton, med fängelse.

I en demokrati är det oberoende domstolar som dömer. Folket stiftar lagar. En president kan inte med dekret bestämma vilka som ska dömas.

Turkiets president Erdogan tar sig rätt att fängsla politiska motståndare på lösa grunder och fängslar journalister enbart efter att de har skrivit kritiska artiklar. Bland annat har den 72-årige statsvetaren och journalisten Sahin Alnay fängslats på detta sätt utan rättegång. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skriver den 16 oktober: “Sahin Alnays fängslande utgör ett av tusentals övergrepp på grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter …”

Vad har Trump i kikaren? Vill han efterlikna Erdogans metoder? Likheterna, åtminstone vad hans retorik beträffar, är obehagliga.

Mattias Alkberg: ”Jag är inte alls så arg som folk tror.” 2016

mattias-alkberg

Skillnaden mellan att turnera som musiker och som poet är att det senare betyder ingen alkohol och mycket tystare. Det är skönt säger Mattias Alkberg, poet, musiker och låtskrivare.

I går samtalade han på Bokcafé Pilgatan i Umeå med Sara Meidell, kulturredaktör på tidningen Västerbottens-Kuriren.

Alkberg ger nu ut sin sjätte (eller var det sjunde, han var osäker) diktsamling med titeln Ön på förlaget Teg Publishing.

Mattias Alkberg visst vara arg. Dikten Pinocchio skrev han i vrede efter det motstånd som han och andra fört mot nedläggning av skolan i hans by. Kampen förlorades, men Alkberg omsatte sin frustration i dikten som slutar:

Begrip eller dö

Att leva är att brytas ned

Mattias Alkberg diktar så att en läsare ofta känner igen sig. Han kan vara experimentell, men kultursnobberi får andra stå för. Han talar om sitt skrivande som kranen som ständigt rinner. Det kan bli för mycket, visst. Men det är hans liv, det han ser omkring, som får honom att dikta, ofta ur ständigt växlande perspektiv – något som Sara Meidell liknade vid vågrörelser i vatten.

Andra dikter som Aklberg läste under kväller på Café Pilgatan:

Biograf, om den desillusionerade iakttagaren som tar olika identiteter, ifrågasätter allt  – och inte vågar sig ut.

Molnfabriken med omnejd har sin utgångspunkt i människan som produktionsvarelse i industrin, den storskaliga grottekvarnen som många sett och upplevt in på huden.

Att skriva gör att det känns litet bättre, säger Mattias Alkberg. Uppgivenhet tillsammans med raseri har funnits i hans dikter. Titeln på hans tidigare diktsamling Era svin vittnar kanske om det. ”Men jag är ändå inte så arg som folk tror”. Poeten såg också riktigt glad ut för den uppskattning han fick efter framträdandet. Det var näst intill fullsatt på Bokcafé Pilgatan och kanske kunde han också en stund slippa den inre ”tuffande maskinen” som ständigt skriver nytt.

http://www.mattiasalkberg.se/

http://www.tegpublishing.se/

En stökig partiledardebatt. Måste den vara så – eller kan den bli bättre?

debatt3-jpg

Många av mina vänner på och utanför sociala medier har reagerat på söndagsskvällens partiledardebatt. Alla gick kanske inte så långt som att direkt stänga av, men jag har ändå hört ovanligt samstämda recensioner på temat “kaotiskt och stökigt”. Prat i munnen och omöjligt att få en uppfattning om var partierna står i ett antal sakfrågor. Någon har liknat debatten om skolan vid en dysfunktionell grundskoleklass. Andra talar om käbbel.

Ska en partiledardebatt låta så här? frågade sig Louise Epstein igår i måndagens Nordegren och Epstein i p1. Hon hade några förslag på alternativa upplägg för att få en bättre ordning. Hon tänkte sig dueller mellan partiledare två och två. Det skulle kunna vara Jonas Sjöstedt (V) mot Jan Björklund (L) om vinster i välfärden. Eller Ebba Busch Thor (Kd) mot Åkesson (Sd)  om svenska värderingar. Hon föreslog också mera ideologiskt inriktade debatter med t.ex. om statens ansvar kontra inividens.

Mitt förslag påminner lite om det Thomas Nordegren föreslog i samma program. Debatternas fokus begränsas till ett mindre antal områden, ett i taget, ett antal söndagar i sträck. I kortare program får partiledarna på några få minuter i lugn och ro utveckla sitt partis politik på respektive sakområde, inklusive en kritik av övriga partier. Därefter möts alla i en gemensam debatt där de tvingas att diskutera utifrån de ståndpunkter de nyss redovisat. I debatten tvingas alla till ett format mera likt riksdagen med anförande och repliker som har en viss tid. Käbbel tillåts inte utan avbryts.

 

 

Ebba Busch Thor och Stefan Löven till rasande angrepp mot Jimmie Åkesson i stundtals förvirrad partiledardebatt

ebba-ute_580

Är skolans problem att Alliansen ser till att pengar rinner ut till storföretag, eller är det att rödgröna inte bryr sig om att eleverna ska lära sig något? Så karikatyrmässigt skulle en tittare uppfatta att politiker ser på den svenska skolans problem efter att ha sett början på kvällens partiledardebatt. Tyvärr tror jag att många tittare stänger av redan här, förvirrade och distanserade

Siffror som kastades fram och tillbaka.  Satsningar på skolan, försvaret och miljön – omöjligt att fatta för den som inte är direkt insatt i sakfrågorna. Vem riktar sig politikerna till i en sån här debatt? Kan omöjligt vara genomsnittssvensken.

Undantag fanns – plötsligt blev det knivskarpt: När regeringsfrågan kom upp blev Jimmie Åkesson  hårt ansatt.

Stefan Löven angrep honom för hans bakgrundhistoria i ett parti som han kallade både nazistiskt och rasistiskt. Ebba Busch Thor följde rasande upp med anklagelser om järnrör, antisemitiska skämt och uttalanden inom Åkessons parti. Åkesson tappade fattningen och kunde inte försvara sig  med sakargument. Påfallande störd föll han tillbaka på allmänna beklaganden om låg debattnivå, mumlade om enskilda personers misstag. Efter den omgången var Åkesson påfallande tillbakadragen under resten av debatten.

Anna Kinberg Batra  och Stefan Löven utbytte bistra blickar, personkemin mellan dem känns mycket frostig. Det känns efter den här debatten orealiststiskt att Jan Björklunds idé om ett tänkbart framtida samregerande mellan Alliansen och S och skulle vara en framkomlig väg.

Anna Kinberg Batra  sade tydligt att hon inte kan tänka sig en alliansregering med stöd av SD. “Hur de sedan röstar i enskilda frågor kan inte jag rå över”.

 

 

 

Folk är rövslickare nuförtiden säger Kajsa Ekis Ekman

Kajsa Ekis Ekman

 

“Folk är rövslickare nuförtiden, de gör vad makten säger. Det behövs fler som engagerar sig och gör motstånd.” Ett uttalande av Kajsa Ekis Ekman till SVT när hon fick Sara Lidman-priset i Umeå.

Hon kom redan som barn i kontakt med Sara Lidmans författarskap och ställningstaganden via sin mamma som hade böckerna i bokhyllan.

På journalistutbildningen var budskapet att hon till dess gjort allt fel. Hon hade då arbetat några år med intervjuer på sitt eget polemiserande sätt.  Debatten var ett sätt att förstå och beskriva intervjupersonens argumentation. Hon återvände därför efter en prövotid till det mer konfrontativa arbetssätt som visade sig passa henne bäst. Kajsa Ekis Ekmans debattartiklar kan nu läsas i Dagens Nyheter och ETC. Hon har på senare tid skrivit om krisens Grekland. Dessutom har hon bland annat engagerat sig i frågor om prostitution liksom surrogatmödraskap vilket hon har hon tagit ställning emot.

Ekman fick priset i samband med Sara Lidman-dagen 2 april på Sagateatern. Sara Lidman-sällskapet skriver på sin hemsida: “Författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-pris för sina skarpa analyser av dagens stora samhällsfrågor. Både hennes texter och verbala inlägg i olika debatter bärs av ett språk som inger hopp, som genomlyser det till synes svårbegripliga. Kajsa Ekis Ekman är en modig aktivist och folkbildare både nationellt och internationellt i sann Sara Lidman-anda av passionerat motstånd och engagemang.”

Priset består av en trana, täljd av slöjdaren s u r o l l e, Jögge Sundqvist //bild tillkommer// samt en veckas vistelse på Lidmangården i Missenträsk.

Läs mer om vad Sara Lidman-sällskapet skriver på hemsidan.

 

Kajsa Ekis Ekman är författare, journalist och samhällsdebattör.

Böcker:

Varat och varan: Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. (2010)

Skulden: Eurokrisen sedd från Aten. (2013)

Mer om och av Kajsa Ekis Ekman:

http://kajsaekisekman.blogspot.se/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kajsa_Ekis_Ekman

Tidigare Sara Lidman-pristagare är Lawen Mohtadi (2013) och Elisabeth Rynell (2014

 

 

 

 

Umeå, vad är problemet? Se till att bevara ryktet som kulturhuvdstad

Littfest fredag den 18 mars 2016

Märkligt – Umeå är den enda av Sveriges universitetsstäder som inte är fristad för minst en förföljd författare. Det berättade Erik Jonsson, koordinator för Littfest, i en intervju för SVT.

 

IMG_0616 (2)

Ola Larsmo

Vad är en fristad för författare och varför behövs det? Ola Larsmo förklarade det här pedagogiskt när han inledningstalade på Littfest 2016 seminarium Safe havens – om flykt, fristäder och författande.

En författare som inte kan uttrycka sig fritt i sitt hemland får under en tidsperiod ett stipendium som innebär fritt uppehälle i en svensk stad.

Som det andra största mottagningslandet i världen för fristadsförfattare har Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till över 20 fristadsförfattare som förföljts eller hotats i sitt hemland på grund av sitt arbete.

I Sverige får författaren en fristad under två år för att kunna leva och fortsätta arbeta med sitt yrke i trygghet. Kommunen som bjuder in, lovar att stå för försörjningen under de två åren.

Bland dem som mottagit stipendiet i Sverige märks bland andra nobelpristagaren Svetlana Alexijevitj.

Författare behöver skydd eftersom det fria ordet ofta är ett hot mot regimer. En författare behöver inte vara ett geni, men kan ändå sättta ord på människors tankar och blir därmed det först offret i en strävan att trycka ned opposition.

Orden i sig själva och deras innebörd är laddade, makthavare vill kontrollera dem för att att passa in i den rådande ordning de upprätthåller. Den tyske litteraturprofessorn Victor Klemperer skrev The Language of the Third Reich då han gömde sig i Berlin under andra världskriget. Han insåg att det tyska språket var hotat och ville skapa en ordbok för att rädda undan orden och deras betydelse. Ordet “jude” var tidigare ganska neutralt för Klemperer, men han visar hur det gradvis under 1930-talet även för honom själv kom att mer och mer fyllas med negativa innebörder. Detta på grund av den nazistiska propagandan. Klemperers bedrift och hans verk är ett av många exempel på hur en författare kan stå för motstånd.

 

IMG_0605

Ahmed Mohamed

Ahmed Mohamed från Somalia kom sommaren 2015 till Skellefteå. Han berättade om ett positivt mottagande, har hunnit få ett nätverk på kort tid.

 

IMG_0607

Samira Motazedi

Iranska Samira Motazedi i Göteborg berättade om svårigheter och motstånd hon mött i kontakter med det officiella Sverige.

 

IMG_0608 (2)

DJ Stalingrad

Den ryske aktivisten och författaren DJ Stalingrad bor på Åland med uppehållstillstånd i Finland.

 

IMG_0613 (2)

Gunnar Ardelius

Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius betonade vikten av kollegialt stöd för fristasförfattarna.

 

IMG_0610 (2)

Sven-Olov Edvinsson

Umeås centerpolitiker Sven-Olov Edvinsson var den som för tio år sedan motionerade om att Umeå skulle bli författarfristad. Beslutet togs också enhälligt, men processen har förhalats på grund av juridiska turer. Några sådana hinder finns inte längre – så hur kommer Umeå budgetstyrande nu att besluta?

Är Umeå fortfarande en Svensk kultur(huvud)stad? Då borde valet vara enkelt – gör Umeå till en ny fristad för författare som under hot står upp för det fria ordet.

 

IMG_0611 (3)

Oskar Ekström

Oskar Ekström var moderator för samtalet.

 

Medverkande:

Ola Larsmo. författare, litteraturskribent, ordförande i Svenska Pen.

Ahmed Mohamed, somalisk författare.

Samira Motazedi, flykting från Iran och skribent på tidskriften Glänta.

DJ Stalingrad, rysk aktivist och författare.

Gunnar Ardelius, Författare, ordförande i Sveriges författarförbund.

Sven-Olov Edvinsson (C). 1:e vice ordförande i Umeås kommunfullmäktige.

Modrator Oskar Ekström, teaterproducent, redaktör för antologin Fria ord på flykt.

 

 

 

 

Företagsamhet för integration

Minna Levin

 

Inflödet av människor till Sverige har kanske aldrig varit så stort om under det senaste året. Ingen undgår att se vad som händer och många tar ställning. Umeå kommuns vill framstå som ett gott exempel. Verksamheten med flyktingmottagande har kallats “Umeåmodellen” som bland annat ska stå för framgång genom samverkan mellan olika aktörer.

I ett så kallat Mellanpass med föreläsningar och frågepanel hade Umeå Näringslivsservice bjudit in föreläsare under rubriken: Intolerans – Integration – Inkludering.

Evenemanget riktade sig till företagare och därför var det inte förvånande att fokus helt kom att vila på ordet integration, snävt tolkat som “att komma i arbete”. Och visst är detta en av grundbultarna, inte bara från ett näringslivsperspektiv. I den allmänna opinionen kan invandringen försvaras om den innebär att till landet kommer människor som kan försörja sig och dessutom bidrar till produktion och betalar skatt. På senare tid framhålls allt oftare också invandrare som ett positivt tillskott av arbetskraft.

Ali Al Dahir

Ali Al Dahir

Ali Al DAhir från ABF Blekinge framhöll språkets grundläggande roll för att människor ska kunna uppfylla sina grundläggande behov och för att känna tillit i samhället. Han talade också om betydelsen av ledarskap och samverkan med grupper av invandrare istället för lösningar som skapas linjärt i stela modeller.

Hugo Ortiz Dubon

Hugo Ortiz Dubon

Minna Levin 2

Minna Levin

Minna Levin och Hugo Ortiz Dubon från We Link Sweden driver pilotprojektet Entry Hub. Liksom Ali betonade de vikten av samordning mellan olika instanser för att människors kompetens ska tas till vara. Och att de många nätverken för människor som befinner sig i diaspora involveras. Minna och Hugo har varit i Kanada och sett goda exempel från de etableringskontor som finns där.

Erik Ageberg

Erik Gustaf Ageberg

Erik Gustaf Ageberg från Företagarna medverkade på länk. Han satte in den dagsaktuella problematiken i ett globalt långsiktigt perspektiv. Enligt honom är en miljard människor på flykt och det finns 200 miljoner öppet arbetslösa. Dessutom är cirka hälften av alla på jorden yngre än 30 år. Ageberg tryckte på vikten av långsiktiga lösningar på dessa enorma utmaningar och spådde att det även i fortsättningen kommer att vara de små företagen som skapar den stora majoriteten nya jobb.

Ola Nordebo modererade talare och frågestund på ett lyhört sätt.

En del av det som togs upp av de kunniga och erfarna föreläsarna var på avancerad nivå. Det hade därför varit bra om tid hade funnits för mera konkreta exempel. Mycket goda aktiviteter pågår nu också i Umeå och jag vill veta mer om det. Kanske  i flera pass?  Morgon- eller Mellan-?

Tackla hatet

Rebecka Bohlin 2

I skydd av anonymitet grasserar hatet på sociala medier, i kommentarsfält och på hemsidor. Journalister är en av de yrkesgrupper som är mest utsatta. Demokratin är hotad när de inte längre vågar och orkar skriva. Tendensen finns redan – många journalister vittnar om hur de tvekar och ibland väljer att inte publicera av oro för efterverkningar i form av hot  och hat. Idag är var tredje journalist i Sverige utsatt för hot.

Om detta berättade journalisten och författaren Rebecka Bohlin på Bokkafé Pilgatan i ett föredrag i serien Ordcafé. Hennes bok Tackla hatet. Om näthat, hot – och hur du skyddar dig kommer ut i dagarna.

Rebecka inledde med exempel på hur hoten kan se ut.  Den spanska journalisten Lydia Cacho fanns 2014 med på Reportrar utan gränsers lista över världen främsta hjältar för yttrandefriheten. Hennes familj undkom nätt och jämt ett brevbombsattentat. Och intervjuade svenska tidnings- radio- och TV-journalister vittnar alla om extrema våldshot.

Som vanligt lyssnade jag med psykologöron. Hur reagerar någon som får ständiga hot av arten: “nån borde köra upp en kniv i fittan på dig “, eller ännu värre saker? Svaret från alla: “Självklart är jag rädd”. Varför skulle journalister reagera på annat sätt än andra?

Hoten och hatet skapar stress som nöter på den som utsätts.  Det handlar ofta om extrema situationer. Rebecka Bohlin tryckte framförallt starkt på arbetsgivarens ansvar att se problematiken som en arbetsmiljöfråga och att agera i enlighet med detta. Den som har fullt stöd av ledningen mår litet bättre och kan ha större möjlighet att orka fortsätta. Rebecka talade också om hur omgivningen i övrigt kan stötta och vad den utsatta själv kan göra. Boken innehåller åtskilliga tips på hur stressen kan hanteras.

Ett generellt råd slutligen: Håll inte tyst om hoten. Berätta, anmäl!

Ausonius bakade Arklöfs recept

Gellert Tamas

Författaren och dokumentärfilmaren Gellert Tamas intervjuade John Ausonius många timmar i fängelset. En dag ville fången bjuda på fika och Tamas lät sig väl smaka på kakan tillsammans med det närvarande filmteamet. “Och vem har bakat?” “Det har jag – det är Jackie Arklöfs recept.”

Detta och mycket annat med anknytning till boken Lasermannen, nu i ny upplaga, berättade Gellert Tamas i kväll på Bokcafé Pilgatan i Umeå.

(“När man blir inbjuden till Pilgatan tackar man inte nej.”)

Tamas inledde med en kort bakgrundsbeskrivnig över det Sverige som Ausonius härjade i under början av nittiotalet. “Många menar att den stora förändringen av vårt land skedde vid mordet på Olof Palme – men jag menar att det istället skedde under de här åren.”

Ausonius, lika litet som Mangs i Malmö och Breivik i Norge var “ensamma galningar”. De agerade visserligen på egen hand men hade alla en mycket medveten politisk agenda. Ändå har många velat se dem som sjuka, avvikande individer – till skillnad från till exempel jihadister som omedelbart beskrivs som terrorister i samband med olika former av attentat.

Gellert Tamas berättar om obehagliga intervjusituationer, särskilt i början av kontakten med John Ausonius. Det tog lång tid innan det gick att tala om mer personliga ämnen som Ausonius uppfattade som känsliga. Skotten mot oskyldiga människor var däremot inga problem att ta upp. Någon empati för offren fanns inte hos den man som är ansvarig för att ha dödat en människa och skadat åtskilliga andra allvarligt.

En del publikfrågor berörde den politiska situationen i Sverige och Europa idag. Tamas avvärjde klokt att ta på sig rollen som orakel som siar om framtiden, men en viss pessimism sipprade ändå fram.

Någon bad Tamas jämföra Sverige idag med början av 1990-talet. Bland annat pekade han på internets betydelse. Information och nyheter ligger nu en knapptryckning borta, människor tenderar att låsa in sig i bubblor av likasinnade som bekräftar varann, något som leder till polarisering.

Boken Lasermannen av Gellert Tamas bör alla läsa. Som sagt nu i nyutgåva, finns i pocket.

 

 

 

Stäng av mobilen – annars!

Monitor jan 2016

För en tid sedan hamnade jag på bio bredvid en kroppsbyggare som talade i mobiltelefon under filmen. Han blev uppringd av någon som vill köpa något på Blocket. När jag bad honom stänga av var vi nära att råka i slagsmål. Jag minns mer av den konfrontationen än av filmen.

Så vad har egentligen folk för inställning till detta med mobilen i offentliiga sammanhang? Vad är okej och inte okej?

I senaste numret av Monitor on Psychology finns några spännande siffror som jag inte kan undanhålla er alla fina läsare av Psykologi för demokrati. Tidskriften citerar siffror från en attitydundersökning som gjorts av Pew Research Center.

Åtta av tio mobilanvändare i USA anser att mobiltelefonen ofta är störande i sociala sammanhang.

89 procent hade använt mobilen under det senaste evenemanget de bevistade. Men bara 26 procent av dessa angav att orsaken var att de ville hålla sig utanför det som pågick eller att de var uttråkade. Betydligt fler – 46 procent – hade delat bilder eller video eller sökt ytterligare information – 38 procent.

77 procent ansåg att det är okej att använda mobilen medan de går på gatan. Även en hög andel av de svarande kunde acceptera att mobilen användes på allmänna färdmedel, eller under köande – 75 resp 74 procent.

Däremot på restaurang var det mindre okej – bara 38 procent (ändå ganska många) tyckte det. Ännu färre kunde tänka sig att surfa eller tala i mobiltelefon vid en familjemiddag – bara tolv procent bejakade detta. Och på bio då? Bara fyra procent okejar detta. Jag hade väl bara otur som stötte på en representant för denna minoritet.

En intressant skillnad också vad gäller betygsnivåer från high school. Höganvändare av mobiltelefoner – 4 till 5 timmar per dag – har väsentligt lägre genomsnittliga betyg än låganvändare – 1 till 1,5timmar per dag.  De som använde mobiltelefon mycket rapporterade också en mindre tillfredsställelse med livet.

Vore spännande se om svenska mobilanvändare ser annorlunda på saken. Jag tippar att en svensk undersökning skulle ge liknande resultat.

Extra Morgonpass för Umeås flyktingar – deras behov ska styra

Anna-Marja Hagner (2)

 

Umeå näringslivsservice och Västerbottens Handelskammare bjöd in till ett extra Morgonpass idag.

Anna-Marja Hagner från Röda Korset i Umeå tillsammans med Cecilia Sandén från kommunen berättade om det snabbt upprättade arbetet med att samordna och koordinera insatser av ett flertal verksamheter och organisationer som hjälper nyanlända flyktingar i Umeå.

Båda nämnde den så kallade Umeåandan med stort engagemang med samverkan mellan civilsamhället, kommunen,  näringsliv.  På kort tid har det skapats resurser i form av ideellt och offentligt engagemang.

Några viktiga psykologiska aspekter som handlar om att bevara den mänskliga värdigheten hos utsatta människor: Istället för riktad välgörenhet “uppifrån” ska flyktingarna i så stor utsträckning som möjligt själva avgöra vad de behöver. Det är viktigt att de verkliga behoven så snabbt som möjligt förmedlas till dem som vill skänka.  Till exempel: “Just nu behövs inte skor i storlek 35.” Istället för klädutdelning ges helst möjlighet till egna köp för rimligt pris. Det gäller också att, när de mera primära behoven tillgodosetts, bejaka den önskan till egen försörjning som alla flyktingar har. Anna-Marja Hagner menade att de allra flesta kan sköta ett jobb om de får tillfälle att umgås och tala svenska under ett år, några timmar per vecka.

Exempel på områden för samarbete med företag:

  • Stödja ideella organisationer
  • Samla in ekonomiska medel
  • Kläd – och materialinsamling
  • Erbjuda tjänster
  • God man för ensamkommande
  • Volontär på betald arbetstid
  • Opinionsbildning
  • Mentorskap
  • Boende
  • Arbete/praktik

 

Jag blev imponerad av den stora uppslutningen. Intresset för att bidra verkar stort. Alla kan göra något och jag vill också dra ett strå till stacken – bland annat genom att försöka påverka människors attityder och kunskaper. På blogg och hemsida.

 

Boktips till jul – psykologer som skriver

Psykologböcker

Boken  är min favoritjulklapp – mycket för att det alltid går att hitta något som passar mottgarens intressen och behov. Och den bok du får som barn sparar du och läser för barn eller barnbarn.

Psykologer är bra på att skriva. Det finns massor av bra författare som jobbar som psykolog eller som har den bakgrunden. Här har jag några tips på böcker som går att hitta i bokhandel och/eller på nätet. Till sist ett riktigt poetiskt klipp!

Kristina Sandberg  påbörjade trilogin om Maj med “Att föda ett barn” 2010.  “Sörja för de sina” kom 2012 och den tredje boken “Liv till varje pris” 2014. I böckerna synliggörs en kvinnas levnadsöde som hemmafru i en borglig patriarkal miljö. För “Liv till varje pris” fick Kristina Sandberg Augustpriset med motiveringen:  “Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bredvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?”.

Att föda ett barn

Gurli Utas har tidigare gett ut ett par riktigt bra novellsamlingar, “Fritt vatten” och “Sidanom”, som båda går att låna i Umeå. Mitt köptips är “Primus – ingen vanlig naivist”. En bok för den konstintresserade:

Primus - ingen vanlig naivist

Så här skriver förlaget om boken: “30 år efter sin död är konstens geniale särling Primus Mortimer Pettersson mer aktuell än någonsin. Nu har den nämligen kommit, boken om hans liv och konstnärskap: Primus – ingen vanlig naivist. – Men inget ljus på mig, jag är bara Primus ombud, säger författaren Gurli Utas.”

Av Leif Strandberg finns två böcker att köpa. Den bästa tycker jag är hans mycket spännande kriminalroman: “En annan dag  … ett Söderhamnsmord.” Den börjar med att två pojkar hittar en död kvinna fastfrusen i isen när de en tidig morgon ger sig ut på en riskabel skridskotur på ån.

En annan dagI reklamen för boken kan vi läsa:

“Leif Strandberg är kanske mest känd för sina böcker om den ryske psykologen Vygotskij, men han skriver lika gärna om besynnerliga mord, historiska skeenden eller strövtåg med kajak. Leif arbetar sedan 1973 som psykolog, och bor i Söderhamn.”

Psykologen Jenny Jägerfeld tilldelades Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok 2010  “Här ligger jag och blöder”. Juryns motivering: “Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.”

Här ligger jag och blöder

Jag har lyssnat till Sveriges Radios uppläsning av boken och rekommenderar den gärna för både äldre och yngre!

Och så förstås  – nobelpristagaren Tomas Tranströmer, den mest berömde svenske psykologförfattaren. Hans “Samlade dikter 1954-1996” finns i pocket. Ett poesiklipp.

Samlade dikter 1954-1996

En God Läsjul till alla!

 

 

Paneldebatt i Umeå – Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor

Med anledning av FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor den 25 november anordnade Män för Jämställdhet i Umeå en paneldebatt. För värdskap och arrangemang stod  även Kvinnohistoriskt museum och Studieförbundet Vuxenskolan.

Ola Nordebo, chefredaktör på VK ledde samtalet och den efterföljande frågestunden.

Ola Nordebo

Leg. psykoterapeut och socionom Anna Railert berättade om verksamheten vid Mansmottagningen i Umeå. Dit kommer män frivilligt, dock ofta under press, för att komma tillrätta med våld som de utövat mot kvinnor. Mansmottagningen finns inom ramen för Centrum mot våld där också Kvinnofrid, Barnahus och Trappan ingår.

Behandlarna vid Mansmottagningen arbetar efter en modell som utformats av den norske psykologen Per Isdahl: Alternativ till våld, förkortat ATV. Våldsutövarna får arbeta med att sätta ord på vad som förekommit och berätta i detalj. Omständigheterna och hur de tänkt. Om konsekvenser för offren, andra inblandade och för dem själva. Männen får lära sig att ta ansvar för sina handlingar. Verksamheten bärs av en stark övertygelse om att förändring är möjlig. Men det tar tid – behandlingen kan pågå mer än ett år.

Anna Railert visade också hur Mansmottagningens verksamhet kan vara sekundärt förebyggande då männen slutar att utöva våld.

Anna Railert

Andreas Lundgren (s) är ordförande i Individ- och familjenämnden i Umeå kommun. Han började med att redogöra för nämndens verksamhet, särskilt när familjevåld förekommer. Det är ofta dramatiska situationer som kräver akuta ingripanden. Många gånger krävs snabba beslut som fattas direkt av ordföranden.

Andreas Lundgren framhöll våldet inom familjen som ett utslag av en skev maktstruktur där män är överordnade kvinnor. “Samhällssystemet är riggat till mannens fördel.” Mannens våld mot kvinnan sker ofta på grund av att hans ställning hotas. Lundgren betonade politiska förändringar som viktigast för att förebygga familjevåld. Han nämnde bland annat rätt till heltidsarbete.

Andreas Lundgren
Under den korta debatten lyftes problemen, men också en del av vad som kan göras förebyggande och behandlande.

Mikael Rubin avslutade med att rekommendera hashtagen #allamän på sociala medier. En kampanj som startades av Män för Jämställdhet samma dag som paneldebatten – den 25 november.

Micke Rubin

 

Arbeta med våld

Arbeta med våld bokomslagsbild

 

Idag när det är den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor passar det bra att berätta: För en vecka sedan, fredagen den 20 november, var det en spännande studiedag på Aula Nordica vid Umeå universitet:

Arbeta med våld

 

Trodde att jag kunde det mesta innan om dessa saker, men så fel jag hade. Mycket finns att lära.

De här organisationerna var med och arrangerade:

Psykologiska föreningen, Umeå medicinska studentkår, Polisförbundet, Umeå studentkår, Länsstyrelsen Västerbotten, Män för jämställdhet i Umeå, Svenska kyrkan i Umeå, Institutionen för socialt arbete och Sensus.

Mikael Rubin från Män för Jämställdhet i Umeå inledde.

Mikael Rubin

Åsa Norin och Susanne Dahl från Svenska kyrkan välkomnade och påminde  bland annat om en viktig anledning att arrangera en sådan här dag: “Vi måste våga benämna våldet och vad det får för konsekvenser.”

Susanne Dahl

Åsa Norin

Maria Stefansson från Länsstyrelsen Västerbotten berättade om olika definitioner av våld i nära relationer: Fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och latent.

Maria Stefansson (2)

Barnmorskan Kerstin Edin har forskat om våld mot kvinnor under graviditet. Framförallt har hennes rön bidragit till stöd för barnmorskor att ställa frågor om kvinnor de möter i sin dagliga verksamhet är utsatta för våld.

Kerstin Edin

Peter Söderström från Män för Jämställdhet talade om hur våld kan bli normaliserat i mansrollen. Han berättade också om projekt inom olika kommuner i Sverige för att bemöta och våldskulturen och erbjuda andra alternativ åt barn och unga.

Peter Söderström

Linda Lotare och Emma Nygren från Kvinnojouren i Umeå berättade om sin angelägna verksamhet som till stora delar är beroende av ideella insatser.

Linda Lotare

Emma Nygren

Monica Burman är verksam vid Juridiskt Forum vid Umeå universitet. Hennes föreläsning belyste våld mot kvinnor i ett historiskt perspektiv. En del av det hon framförde gav anledning att reflektera över hur mycket av medeltida tänkande som ännu dröjer sig kvar.

Monica Burman (4)

Sist med inte minst framträdde Hans Åberg, en av initiativtagarna till Mansmottagningen mot våld i Uppsala och berättade om arbetet med våld. Hans föreläsning gav hopp att det går att påverka med kunskaper och professionellt arbete.

Hans Åberg

Många i publiken var studenter inom de olika arrangerande utbildningarna. De föreföll öppna och intresserade och ställde många bra frågor. Min tro är att de tog med kunskaper att använda.  i sitt framtida yrkesliv. Framförallt att inte väja för att ställa de raka frågorna om våldet.

 

Uppmaning till Jimmie Åkesson

Brand

Numera får du betala för att läsa Dagens Nyheter på nätet. Det kan man tycka vad man vill om. Jag har just betalat en krona för en månad.

Ledarsidan har jag ofta varit irriterad på. Känts snobbig och elitisktisk, ofta med storstadsperspektiv. Men alltid relevanta val av ämnen. Aldrig sviktande i försvar för demokrati och yttrandefrihet. Herbert Tingstens anda svävar över mycket.

Om du inte kan läsa: Här får du ett citat från idag. Något som alla borde få del av. På ledarsidan:

“Karlsson och Åkesson vill inte att deras parti på något sätt ska kopplas till bränderna. Men gå då ut och ta avstånd. Visa vad som gäller. Säg ifrån. Slå fast en gång för alla att den som använder våld och eld inte är en person som partiet vill ha att göra med.”

Det är bara att instämma:

Jimmie Åkesson – riv denna mur! Tear down this wall! Denna mur av tystnad. TA AVSTÅND!

Var brinner det härnäst?

Brand

Bränderna på asylboenden de senaste dagarna ser ut som ett mönster. Nu senast i Munkedal, men också tidigare på flera platser i södra Sverige. Tyvärr måste vi befara att det kan ske igen. Det är bara att hoppas att de skyldiga kan gripas snabbt. Min tro är att det rör sig om ett begränsat antal personer, ingen allmän rörelse. Några få har tagit som sin uppgift att resa runt och tända på.

Ett litet antal människor tar sig rätten att försöka förhindra att vi tar emot flyktingar och att avskräcka dem som gör det. Dessa potentiella mördare kommer inte att lyckas. Det enda de åstadkommer är att befolkningen tar ännu mer avstånd från främlingsfientliga och rasistiska krafter. Det är mycket få som sympatiserar med mordbrännare.

 

Tio psykologiska punkter kring främlingsfientlighet och rasism

Bildresultat för racism

 

Lisa Bjurwald skriver i boken Europas skam: “Det är omöjligt, och inte heller önskvärt, att slippa undan Europas nazistiska förflutna. Vi måste kunna jämföra exempelvis Sverigedemokraternas dröm om det svenska folkhemmet med nationalsocialismens ideal. Sådana jämförelser är nödvändiga för att förstå den nationalistiska ideologin i sin helhet.”

Den sortens jämförelser är viktiga även för att förstå den psykologi som är minsta gemensam nämnare för all främlingsfientlighet och rasism. En sådan analys kan bidra till att känna igen och bemöta  totalitära strömningar.

Främlingsfientlighet och rasism finns i många skepnader. Den har ofta ideologiska kläder och har ibland till och med getts vetenskaplig auktoritet. Politiskt har den alltid kunnat utnyttjas. Här vill jag beskriva några av dess psykologiska grundvalar:

De tio punkterna kan fyllas på med mera. Tipsa gärna i kommentarsfältet!

 

De tio punkterna:

Stereotypisering

Människan har ett behov av förenkling för att uppfatta och förstå sin omvärld. Enkla kategorier kan leda till:

Misstänksamhet och rädsla för ”den andre”

– som jag inte känner och är utanför  min referensram.

Allmän osäkerhet och ängslighet

Skapar stort behov av en trygg och förutsägbar omgivning. Varierar individuellt. Okända företeelser som främlingar väcker rädsla och därmed avståndstagande.

Aggressiv kompensation

Människor i underläge slår mot den ännu svagare.

Gruppdynamik  

Till exempel att syndabockar utses.  Kan i vardagen också ta sej uttryck i mobbning.

Traumatisering och hat

Historiska traditioner av utstötning mot viss grupp i samhället. Kan utnyttjas politiskt genom bland annat:

Kollektiv skuldbeläggning och mytbildning

Vandringsmyter om det främmande som demoniseras. Kan i en extrema fall utgöra grund för etnisk rensning.

Lydnad och stark auktoritetstro

Man följer ledarens budskap om ”den andres ondska”.

Flockbeteende

Under vissa omständigheter i en människomassa. Gruppen agerar primitivt i till exempel lynchjustis.

Konkurrens och kamp om utrymme

Primitivt beteende när en befolkning känner sin ställning och/eller sina resurser hotade.  Till exempel vad beträffar tillgången på jobb. 

Kommentar till Sofia Mirjamsdotter

Sofia Mirjamsdotter i Sundsvall kommenterar Hagamannens frisläppande och de känslor det väcker:
http://www.st.nu/…/skilj-pa-fornuft-och-kansla-nar-hagamann…
Jag instämmer i hennes kloka ord om förnuft och känsla. Formellt har Hagamannen avtjänat sitt straff. Många i Umeå – av alla kön – är med rätta starkt upprörda. Det handlar inte om en frigivning av vem som helst. En av anledningarna till den extra upptrissade stämningen i Umeå kan vara att det tidigt blev känt att Lindgren har en stark återfallsrisk. Då nämndes inget om krav på behandling i frivård. Det det kan upplevas som motsägande att en person släpps ut bland folk samtidigt som budskapet är: “Ni bör se upp”. Osäkerheten växer och skapar motreaktioner.

Jan Björklund i Almedalen

Jan Börklund Almedalen

Folkpartiledaren Jan Björklund har alltid sett likadan ut, haft samma uppsyn, låtit likadan. Hans oväntade skäggstubb idag riskerade därför att ta fokus från det han ville säga. I och för sig var det inga dramatiska nyheter han hade att komma med, så kanske det behövdes något för att dra uppmärksamhetet till talet som var det sista i Almedalen för i år. Den rosa tröjan ska jag återkomma till.

Nu är det inte bara Jan Björklund som kan upplevas oföränderlig. Hans parti bygger på värderingar som funnits mycket länge och som dessutom påverkat alla de andra svenska partierna från höger till vänster. Det är en black om foten för Folkpartiet att inte kunna ta patent på liberalismen. Istället har vissa sakfrågor fått dominera som draglåster – skolan och på senare tid försvaret. Det var en viktig markering när Björklund talade om hur nära det är för ryska flygstridskrafter att ta sej till Gotland.

Folkpartiledaren betonade arbetslinjen som (underförstått) en fortsatt grund för samarbete i Alliansen. “Kunskapsskolan” ska fortsätta vara Folkpartiets linje med bland annat tidiga betyg. Lärarna ska bestämma i klassrummet – även det en klar signalpolitik.

Jan Björklund kommer att behöva stöd av olika grupper inom partiet  för att bli omvald och mycket i hans tal verkade ämnat internt för positionering. Han behöver kanske främst övertyga den socialliberala falangen. Han vände sej nu till Bengt Westerberg och berömde hans insatser för reformer för funktionshindrade. Den gesten ser jag som en stark markering av hur viktigt det är att stå upp för de svaga i samhället. Han nämnde också uttryckligen ett par gånger att Folkpartiet är socialliberalt.

Är det i det sammanhanget vi ska se den rosa tröjan? Är den snarare en politisk markering med viss feministisk anstrykning än bara en trendig bratmundering?

Jonas Sjöstedt i Almedalen

Jonas Sjöstedt Almedalen

 

“Vanlig Vänlig Vänster! Så skulle Jonas Sjöstedts framträdande på lördagen kunna sammanfattas. Det är inte lätt att få upp ett publikt tryck en en sådan kväll, den näst sista i Almedalen och Sjöstedt avstod klokt nog från att försöka.

Nu blev det ett lugnt framträdande som kanske lika gärna hade kunnat äga rum i riksdagen, på ett förstamajtal eller i ett partimöte litet var som helst.

Med lugn och fast övertygad röst uttryckte han sej klart och enkelt på det sätt som är hans styrka. Stilla bakom talarstolen, utan gester, utgjorde han en kontrast till Jimmie Åkessons speedade vandrande på scen. Klädseln påminde om Åkessons försäljarstil, men med bortvald kavaj. Med bara en vit skjorta, beiga chinos och ett tunt läderbälte  markerade han vanligheten. Vänligheten fanns i tonläget och i den inbjudande attityden. Han välkomnade med en av kvällens få gester de lobbyister för näringslivets välfärdssektor som han angripit i valrörelsen! Som företrädare för vänstern kritiserade han framförallt nu regeringen, för dess passivitet i miljöfrågor och otillräckliga investeringar i välfärd och annan infrastruktur. Ett medvetet val att inte nu ta strid mot högern?

Liksom Åkesson talade Jonas Sjöstedt om barn. Han lovade att arbeta för miljonanslag till att göra deras somrar innehållsrika. Liksom andra poliker denna sommar berättade han att han kan förstå hur barn har det. Han ville också visa sej som en barnens välgörare. Också Jonas har en haft kompisar som inte haft det så lätt. Budskapet: “Jag vet hur det är.” Jag är en “vänlig vanlig vänster”.

Jag tvivlar inte på den goda viljan. Jag tror att du vill gott, Jonas Sjöstedt, men ska du nu också ge dej in på Björklunds hemmaplan och strössla med symboliska miljoner i detaljfrågor som egentligen ska skötas av politiker och tjänstemän i kommuner och landsting!? Är inte så säker på att den sortens politik vinner röster i längden. Folkpartiets siffror dalar.

 

 

 

 

Anna Kinberg Batra i Almedalen

Anna Kinberg Batra Almedalen

Händernas position fick mej att tänka på en romanssångerska. Anna Kinberg Batras kontrollerade stil kan bäst sammanfattas med hjälp av bilden ovan. Hon verkar säga tyst till sej själv: “Flaxa inte med händerna som Annie och Ebba. Jag är en blivande statminister och då duger det inte att vifta hur som helst.”

Klänningen, i en blåfärg som nu börjar bli så vanlig att jag kommer att börja kalla den politikerblått, avslöjade trendigt vältränade överarmar.

Anna Kinberg Batra talade i den avmätta stil som vi nu börjar vänja oss vid. Hon höll sej ofta till manus, vilket ibland försvårade publikkontakten. Som alla talare var hon bäst utan papperen.

Och plötsligt börjar hon fnittra! Kanske någon hade ropat något roligt, någon som ville påminna henne om något. Kittlar henne litet. Som om hon inte tar sej själv på allvar några sekunder. Kanske vill hon lätta upp, får draghjälp av någon. Eller tänk om det bara spontant kommer fram en lättare och roligare sida? Vad vet jag, men det vore kul.

Hennes tal handlade om jobben, framförallt “det första jobbet”, som hon säkert sade tjugo gånger.  (Hur kul kan det vara att stå och tjata på det sättet. Medietränare, tänk på era kunders mentala hälsa!) Men när hon talade om sitt första egna jobb var hon engagerad och verkade nästan längta efter tillvaron i en sommarkiosk. Att få använda armmusklerna till att bära kartonger.

Det gick inte att ta miste på hennes äkthet i frågan om att människor ska få sitt första jobb. Det gäller ju inte bara unga, utan också de som sökt sej till Sverige. Men motsägsefullt och med en svepande generalisering talade hon sedan om “dom som inte jobbar” – som andra politiker vill höja bidrag för. I mina öron låter det som en gammal fördom att det finns de som inte vill jobba. Sånt stryker hon medhårs, liksom vissa främlingsfientliga strömningar när hon talar om otrygghet och missförhållande för människor i det som nu med ett nytt uttryck kallas för “nya utanförskapet”. Medveten om risken för generaliseringar, tar hon sedan tillbaks –  “Det gäller inte alla”. Men några av hennes  formuleringar lät ändå som avsedda för att avhålla en del moderater från att gå över till Sd.

När det gäller Nato var det inte fråga om om utan när vi skall anslutas. Vad som skulle vara “när” framgick dock inte. Plakatpolitik.

“Stefan Löfven har ingen jobbagenda – han har en jobbig agenda!” Ha, ha, David Batra:  Kandiderar du för en ministerpost – rolighetsminister?

 

Gustav Fridolin i Almedalen

Gustav Fridolin Almedalen

“Vi är landet med en av de mest effektiva statsförvaltningarna” – en inledande mening i  Gustav Fridolins tal in Almedalen nyss. Därmed började han en lång föreläsning om den svenska pedagogikens historia. Snark! Stillastående, i illasittande slips och i beklämmande kontrast till testosteronstinne Åkesson från igår. Trååkigt, Gustav!

Eftersom jag själv har så mycket större sympati för Miljöpartiet än Jimmies Sverigedemokrater hade jag förstås önskat att tvärtom, Fridolin hade varit den bäste försäljaren. Men det är han inte – han kan inte ens visa upp sina byxor. Inte det minsta sinne för PR. Tror han att det räcker med att ha rätt? Det gör det inte! Man måste också kunna paketera.

Som sagt, nu tycker jag att Fridolin har mera rätt än Jimmie Åkesson. Och något av sakinnehållet i Miljöpartiets politik kom också fram efter den långa akademiska inledningen – för dem som fortfarande gitte lyssna. Ordet utvecklingsoptimism låter bra. Och visst finns det anledning att försvara MP mot anklagelser för att vara allmänt bakåtsträvande. Men igen – var fanns glöden?  Var det ens ett försvar? Det verkar igen som om Fridolin tror att det räcker med att påpeka vad som är det rätta, sen ska alla fatta.

En intressant retorisk vändning när Fridolin upprepar frasen: “Det här landet … ” med därefter ifyllda goda saker som att vi är för en generös invandringspolitik eller ett land som man ser på med avund utifrån när det gäller välfärdspolitik, osv. Ett lyckat grepp med tanke på Sverigedemokraternas ambition att lägga beslag på det nationella för egen del. Gillar att Miljöpartiet kontrar och visar att fler än nationalister vill och kan göra anspråk på att definiera Sverige.

Jag tyckte också om att Gustav Fridolin beslutsamt avvisar politikernas klåfingrighet i att detaljstyra skolan. Paradoxen att vilja lyfta skolans, lärares, anseende och status samtidigt med att ta ifrån dem ansvar – den har han genomskådat. Bra!

Men ändå – Gustav Fridolin – hallå!  Du måste hänga med nu i medietvåtusentalet! Det duger inte med sömnpiller för att komma tillbaks till tvåsiffriga opinions – och röstetal!

 

Jimmie Åkesson i Almedalen

Jimmie Åkesson Almedalen

 

I sitt tal i Almedalen i kväll tilltalar en kaxig  Jimmie Åkesson publiken “Sverigevänner!” Och senare “Sverigevänner och Almedalsbesökare”. Nu vet vi ju att Sverigevänner är ett kodord för Sd:s partisympatisörer och alla som inte tilhör den skaran är då underförstått inte “vänner av Sverige”. Okej.

Nåja, jag ska inte gnälla och märka ord.  Det finns annat att ta fasta på med relevans för demokratins psykologi. Jimmie Åkesson dolde inte sin stolthet över partiets framgångar i opinioner på senare tid. Han närmast pöste över gav ett segerrusigt intryck. Lite macho över honom.

Skickligt fångade han upp U21-landslagets framgångar och fick med sej publiken i en rungande snålskjuts. Som den försäljare han liknade lyckades han få alla att ropa “jaa” flera gånger. Finns det bättre början för den som vill sälja in ett budskap?

Efter inledande militanta tongångar som eldade  mot IS-krigare gick Åkesson över till den privata sfären. Han är emot öronmärkta pappamånader. Han verkar anse att det inte är bra för barnen att pappor i större utsträckning tar ansvar för sina barn. Istället vill han att familjerna ska fortsätta som förut med mammorna som huvudansvariga och tog överhuvudtaget inte upp frågan om det kan finnas skäl att sätta tryck på arbetsgivare i den här frågan.

I ett försök att flirta med kvinnliga väljare utlovade han en miljard till barnen. Han talade sej varm för barnen och radade upp politikåtgärder som skulle se till deras bästa – som han utgick från att han visste vad det är. Sedan menade han  att politiker inte skall lägga sej i hur familjerna vill ha det med sina barn, (?) men pengar skulle i alla fall strös ut över väl utvalda politikområden, alla med bra symbolvärde. Jan Björklund kunde inte ha gjort det bättre.  Och att Stefan Löfven ska hålla sej utanför familjerna – som om han vore en fridsstörare i hemmet  – den varningen delade han ut i likhet med den andra småbarnsföräldern Ebba Busch – Thor som talade igår. Flirt med Kd i många avseenden! Retoriken att utmåla socialister som ett personligt hot emot människors privatliv känns igen från vissa valaffischer trån tjugo- och trettiotalen.

Till slut visste Jimmie inte till sej i kalsongerna hur stor han ville vara. Avslutade med:  “Vi ska bli största partiet”.

Det känns som om Jimmie Åkesson går på högvarv just nu. Har han markkontakt? Var ska detta sluta?

Ebba Busch Thor i Almedalen

Ebba Bush Thor Almedalen

 

Ebba Busch Thor kan sitt tal utantill och liksom Annie Lööf använder hon mycket medvetna gester och kroppsspråk.

Ebba Busch Thor vill framstå som en fredsduva i oskyldigt vitt. Men hennes ord är tuffa gentemot IS. Hon talar om att skicka JAS -plan. Just nu tävlar politiker i Sverige om att vara hårdast i sina uttalanden – påminner litet om inrikespolitiken i USA där det är viktigt att inte framstå som mjuk. “Sverige är värt att försvara”. (Vem tycker inte det?)

Plötsligt sänker hon rösten och verkar mycket medveten om hur viktigt det är att inte framstå som hård och kall. Nu talar hon om familjevärden, och om “den svenska modellen” som innebär att vi tar hand om varann i vårt land. Knyter an till en gammal tradition av omsorg och solidaritet.

Publiken tjuter som om de vore indianer i en gammal westernfilm.

Nu står hon plötsligt alldeles stilla, med händerna efter sidan. Rakt upp och ned. Ser skyddlös och utlämnad ut. Till skillnad från andra talare i Almedalen saknar hon barriär mellan sej och publiken. Hon talar ideologiska ord, om trygghet. Den trygga familjen. Hon har sitt barn i publiken. Det känns som om hon vill säga att han är viktigare. Hon är ursinnig när hon säger att Stefan Löfven ska hålla sej undan från familjen. Känns litet som guilt by association. Hon är helt ärlig. Jag ryser litet och tänker en liten stund på Margaret Thatcher. Jag tror verkligen att Ebba Busch Thor skulle kunna bussa stridsplan på sin fiende.

 

Stefan Löfven i Almedalen

Löfven i löven

 

 

Stefan Löfven skapade snabbt kontakt när han vände sej till publiken och skämtade  – bland annat med Lisbeth Palme. Han var också mycket personlig i en känslomässigt laddad passage då han talade om sina förädrar och vad de betytt för honom.

Ett sätt att betona kontinuitet.

Jag upplevde Löven som ganska formell i sin strikta kostym, fjärran från Palmes framträdanden. Var det meningen att poängtera det statsmannamässiga? Att hans parti har regerat landet långa tider.

Engagemanget lyste igenom mera trots än tack vare hans stil i övrigt. Han håller oftast en jämn nivå i sina tal, så också i kväll. Han skulle vinna på att variera sitt uttryck ännu mer. Nu framgår prioriteringarna mera på grund av upprepningar – något som mer går fram hos experter och journalister än hos den genomsnittligt intresserade.

Intressant att Stefan Löfven nu betonar personliga värden som individens ansvar i relation till samhällets skyldighet. Stefan Löfven kopplade åtgärder mot arbetslöshet med utbildningsfrågan och använde det för mej nya ordet utvecklingsmoral i det sammanhanget.  Det är en gammal socialistisk tanke som han plockar upp – bildningsidealet. Att alla samhällsmedborgare har rätt, men också ansvar, att förverkliga sin potential – sina inneboende resurser. Socialdemokratins kris handlar till stor del om en identitet. Att Löfven nu plockar upp tankar från länge sedan måste vara ett resultat av arbete kring de ideologiska grunderna. Återigen kommer jag att tänka på ordet kontinuitet. Idéarv. Är detta Socialdemokraternas nya strategi?

Statsministerns vämjelse och vrede inför IS  framgick tydligt. Han höjde rösten på ett sätt som klart visade på avsky. När det sedan blev tal om olika aktiviteter inom EU, upplevde jag att han lät som en trött riksdagsman. Transportsträcka, eller ett smart sätt att krypa under radarn? Tror att många i publiken är hjärtligt trötta på EU och tycker att detta med Grekland – kan vi inte bara slippa det?

 

Annie Lööf i Almedalen

Annies händer

 

Inför sitt tal i Almedalen i går sitter Annie Lööf i publiken. “Nu ska jag stå här”, säger hon efter att ha presenterats. Det känns som ett slip of the tounge – hon erkänner att hon inte är bekväm med situationen – vems nu regin kan vara – och går efter en sekund upp på scen.

Hennes engagemang går inte att ta miste på – bland annat med en stark plädering för en samlad borgerlighet och valfrihet inom vården. Vissa delar kan jag också sympatisera med; hennes tal om grön skatteväxling som bör attrahera miljöpartister, även den starka pläderingen för ett öppet samhälle. Det sista drog också kvällens starkaste bifall.

Men centerpartiledaren kunde ändå upplevas återhållen och starkt kontrollerad i sitt utspel.  Hennes många handgester inövade och stela, delvis dolda bakom blombukett. Klädseln strikt och ganska formell.

Någon gång kunde hon tillåta sej att låta engagemanget ta plats och ges ett uttryck i stark känsla. I talet om det öppna samhället – ja! Och när hon talade sej varm för Toverödshus äldreboende. Bra det också. Och allra mest : En samlad borgerlighet. Makten tillbaka!

Hon måste ha varit spänd av någon anledning – jag såg en enorm lättnad när talet var över. Varför?

 

 

Grupptänkande

 

Groupthink

“När samma personer deltog i alla eller flertalet mål utvecklades ett grupptänkande.” Det är en del av slutklämmen i en artikel på Dn debatt idag. Där skriver Bergwallkommissionen om vad de kommit fram till i sin granskning av fallet Tomas Quick.

Kommissionen har alltså bland annat ett viktigt psykologiskt perspektiv som grund för slutsatserna.

“Grupptänkande” (på engelska “groupthink”) uppstår då personer upphör med att vara kritiska individer och låter gruppen istället styra tankar, känslor och handlingar.

Grupptänkande som psykologiskt fenomen är väl bekant inom psykologi och socialpsykologi och har varit föremål för åtskillig forskning. Lär mera här om grupptänkande i Psykologiguiden.

 

Dolt i Norrland

Tjäder i Missenträsk

Ovan molnen ett dån. Flygplanen. De som ska skydda oss mot – vad? De som kommer till vår undsättning. Mot vad?

De som fortfarande är tillstädes i Iraks och Jemens öknar, som får människor att spana mot skyarna. I bröllopsföljen eller i begravningskorteger. Ljudet som lyfter kamelens blick. Älgen i den Norrbottniska myren.

Detta buller som så när överröstar Storforsen.

Smart döljer sej militären i terrängen. I den lilla byn syns han inte. Han vet att smälta in. Men han finns inne in det övergivna hyreshuset i Vidsel, i det övergivna hotellet. Sittande tillsynes likgiltig och avtrubbad utanför på en bänk. I alkoholbehandling. I vintertestskrud. Kan artbestämmas men aldrig någonsin fastnaglas i skuld. Alltid god. Alltid på väg hem till familjen i Chattanooga, eller i Zürich. Ett glas whisky på kvällen, sedan simulera bombfällning i ”något jävla träsk”.

Åbyälven fortsätter att tömma sjön Kikkejaure med ett sugande ljud, obekymrad om annat än att transportera regn och snösmältning mot kusten. Ovetande och totalt obrydd om att någon vill slåss för dess överlevnad. Om en man stupar vid strandkanten ska älven beredvilligt skölja honom ut i havet. Honom och tusen andra. Liksom den alltid har gjort – i Stalingrad, Solferino och Bagdad.

I bergen dröjer snödrivan kvar. Tjäderhonan vilar vid vägkanten smälter in i buskaget. Ser på oss med ett vidöppet öga. Vi siktar på henne, men låter henne leva. Och hon kommer alltid att leva. Nu talar hon till oss. Vi förstår inte.

Tystnad


Hare Missenträsk

Här i Missenträsk är det, om inte största möjliga, så ändå … tystnad. En talande tystnad. Väggarna berättar.

Vi går ut på bron. Där brusar skogen. Granen pratar högt och säger: Kommer du ihåg mej som följde dej när du tog cykeln ut? Moppen. Minns du mej som var med när du tog stormörten med pappa? När du vaknade klockan tre och jag susade utanför tältet.

Vi går in igen. Väggklockans slag berättar. Om farfar som sitter i köket och suger på pipan. Om bokskåpet med Brehms Djurens Lif och Uppfinningarne och om bröstkaramellerna. Klockan berättar om den stora tystnaden.

Vi lyssnar till Sara som förtäljer oss om människorna i byarna. Vi kan höra hennes röst om vi lägger örat till väggen. Hon har inte tystnat, talar just nu om haren som går runt huset. I går berättade hon om skogen intill och om vägen mellan husen. Om myren med fåglarna. Hennes röst är stark när vi lyssnar på det rätta stället.

Vi lyssnar till världen i Jörn. Vi söker ljuden i Jörn, men finner bara en man som har ångesten i sitt bröst. Vi hör hur den dånar ur honom. Vi hör hur en bomb briserar i hans bröst. Det brinner där. Han står mitt i tystnaden, bedrövelsen. Han hör inte tystnaden, han ser inte förfallet. Ingen tröstar honom.

Sedan åter tyst. Ingen spelar för oss. Ingen ger oss lättnad. Solen ser oss. Sara tröstar inte, men hon berättar vidare när vi sedan orkar lyssna igen. Hon vill oss något.

Försvar för Romsons uttalande om Medelhavet och Auschwitz

a21290cd57f30742_200x200ar

Judar, romer och funktionshindrade mördades av nazister i dödslägren under det andra världskriget. I gårdagens partiledardebatt gjorde Åsa Romson, miljöpartist och minister i den nuvarande regeringen, en jämförelse mellan ett av dessa läger, Auschwitz, och skeendet i Medelhavet där nu flyktingar drunknar i tusentals.

Romson har med rätta kritiserats för den haltande jämförelsen och bett om ursäkt för den, om än i ordalag som även de kan kritiseras. Uttalandet var ogenomtänkt. Kritiken har framförallt handlat om skalan – miljoner – eller tusental.

Till hennes försvar kan sägas att hon pekar på sanningen att, liksom i dödslägren, handlar dagens tragiska flyktingöden om beräknat  massmord. Människor lämnas att dö, dumpas i havet. De misshandlas, mördas, våldtas !

Vi i Europa har ansvar att se det som sker och handla etiskt. Sverige – och de allierade –  blundade för vad som skedde under Hitlers framfart i det egna landet och i öst.  På samma sätt vill nu EU väja för det som sker med flyktingar från bland annat Libyen. Det går inte att frigöra sej från känslan att de fruktansvärda bilderna från havet passar vissa motståndare till flyktingmottagande. Som avskräckning för dem som vill fly.

Kanske  kan ilskan mot Romson ha att göra med att hennes jämförelse kräver ansvar att se, något vi avvisar med harm och indignation. Romson får klä skott för rädslan. För det vi vill hålla ifrån oss, från vår gräns.

 

Nordkorea i T-banan

2015-05-06 16.50.27

Häromsistens hajade jag till i Stockholms tunnelbana. Affischen här ovan. Är inte känslan i den här bilden något som påminner om propagandans estetik i  Nordkorea, eller gårdagens Sovjetunionen. Kuba? Det kan väl inte vara dit vi är på väg ändå? En hip trend bara? Kärnfamiljens renässans? Eller står de knutna nävarna för ett uppror mot segt bredband?

Vad säger Telenor?

images (1)

images

kai_bardeleben_dot_com_all_rights_reserved_sovjet_realism_nightshift

2015-05-06 16.50.27

Skilsmässoprojekt? Ja, men vi kör ändå!

 

I “Viktors val” – satsningen med politiska kommentarer  på dn.se betecknas det här som “skilsmässofilm”.

Det tål att påminnas om att ingen av de inblandade är skådespelare. Inte ens på amatörnivå. Och kanske är det skådespel som hade behövts för att göra tillställningen trovärdig. Men ändå – är det inte så här det går till i en familj det ska bjudas till  och vara trevlig, skicka diverse inspelade hälsningar när och fjärran? Kan göra ett töntigt intryck, ja, men de tre i bild verkade ha utmanat sin genans och istället anammmat Klungansketchens: “Kan vi inte köra ändå!?”

http://www.dn.se/webb-tv/program/viktors-val/viktors-val-alliansens-gripande-skilsmassofilm/

Partiledaren – intervju med Jan Björklund

24470 - Jan Björklund

Visst kan det tyckas rätt att, så här i god tid före nästa riksdagsval, passa på att föra en idédiskussion med ledande företrädare för riksdagspartierna. SVT:s Intervjuserie Partiledaren började förra veckan och slutar i morgon med Annie Lööf. Näst sist, Jan Björklund, var den förste att äntligen ta frågorna om partiideologi på seriöst allvar. Hade det varit bättre om Camilla Kvartoft och Anders Holmberg hade sparat de brännande dagsaktualiteterna till sista delen av halvtimmen? De två rutinerade politiska journalisterna har gått på instinkt och fångat upp teman för dagen direkt – vilket sen triggat motsvarande ryggmärgsreflexer hos politiker. Ideologi verkar sedan ha hamnat långt bak i medvetandet.

Den aktuella dagsfrågan var given även denna gång. Vattenfall stänger kärnkraftsreaktorer tidigare än vad som förut angetts. Björklund skyllde nu självklart på skatter och avgifter som belastar verksamheten, trots att Vattenfalls VD Magnus Hall idag i radiointervju lade tonvikten på effekten av de låga energipriserna som huvudorsaken till att Ringhalsreaktorer avvecklas.

Som ovan nämnts visade sedan Jan Björklund ett avslappnat intresse för att reflektera kring Folkpartiet och liberalismen. Han följde upp Katarina Barrlings inledning med en historisk tillbakablick. Tanken att liberalismen “segrat ihjäl sej” uttrycktes inte direkt, men fanns bakomliggande. Och visst är det ett problem för Fp att det från höger till vänster numera ryms större eller mindre inslag av liberala idéer i partiprogrammen.

Camilla Kvartoft gjorde tappra försök att få Björklund att komma ut som renodlad socialliberal i Bengt Westerbergs anda – med klent resultat. Bland annat talades det om skolan. Det fria skolvalet släpper han aldrig men försöker att förena detta med stöd för skolor som det går dåligt för. De ska få mer resurser, bättre lärare som har mer betalt. Låter bra när han säger det. Återstår att se om detta kommer att innebära gigantiska obsklasser, (vet någon idag vad det var en gång?), eller verkligt seriösa satsningar på en bra skola för alla.

Partiledaren – intervju med Moderaternas Anna Kinberg Batra

2015_anna_kinberg_batra_6_foto_peter_knutson_0 2

Kinberg Batra försvarade den kritiserade  decemberöverenskommelsen med de rödgröna. Hon gjorde det delvis på liknande sätt som igår Ebba Busch Thor från Kristdemokraterna. Taktiken är att “gilla läget”, framhålla det faktiska parlamentariska läget och att allianspartierna inte alls har lämnat walk over. Istället utmålas DÖ som det minst dåliga alternativet i rådande situation och en välbehövlig distans skapas till Sd.

Intressant är hur hon flera gånger talar om att “byta ut regeringen”. Är det så att hon tillsammans med de andra alliansartierna avvaktar ett läge där den nuvarade rödgröna konstellationen spricker, kanske till följd av i första hand psykologisk krigföring mot Miljöpartiet?

Anders Holmberg gjorde sedan sitt bästa för att hålla kvar samtalet kring partiets ideologi, något som uppenbarligen besvärade Anna Kinberg Batra. Försöken att lyfta diskussionen till en principiell nivå misslyckades helt. Svaren från moderatledaren var närmast av typ “goddag – yxskaft.”

Den kluvenhet mellan liberalism och konservatism som Katarina Barrling pekade på var bekant för Kinberg-Batra. Hon kunde vidgå att dubbelheten finns, men var sedan noga med att inte positionera sej på skalan. Både liberala friheter och den “ordning och reda” som verkar uppfattas som signifikativ för konservatism, var lika viktiga för henne. Här gjorde Holmberg ett bra jobb när han pekade på viktiga identitetspolitiska frågor där hon tagit tydlig ställning. Det låsta kroppsspråket sprack upp när femisism och homosexuellas rättigheter kom på tal.  Det kändes befriande att se henne lämna det Reinfeldska pokerfacet för några minuter. Tyvärr tog hon åter på den stela masken när hon gång på gång vägrade att ställa sej bakom Fredrik Reinfeldts starka uttalande från 2014 om att “Vi ska öppna våra hjärtan” för människor på flykt. En tydlig och klar eftergift av Anna Kinberg Batra för en invandringsskeptisk opinion inom den moderata väljarkåren. Är det priset hon får betala för att kunna sitta kvar året ut?

Partiledaren – intervju med Kristdemokraternas Ebba Busch Thor

PRESS_MG_0434 2

 

Det är lätt att falla för Ebba Busch Thors avspända och chosefria charm. Många har spått att partiet, åtmnstone tillfälligt kommer att få opinionsmässig framgång då hon nu framträder i offentligheten. Och det är svårt att inte hålla med. Kanske charmades också Camilla Kvartoft då hon i går söndag  intervjuade Kristdemokraternas nyblivna frontperson i SVT:s programserie Partiledaren. Jag är fortfarande upptagen av det psykologiska spelet mellan programledare och intervjuoffer i programmen. I min kommentar till intervjun med Stefan Löfven noterade jag att tonen i samtalet var så mycket mer ödmjuk jämfört med tidigare när Mp:s Åsa Romson grillades. Kanske har Kvartoft fått kritik och tonar ner? Även i förhållande till Busch Thor var det snällare tongångar och kroppsspråk. Inte mig emot, jag ser gärna att politiska samtal förs med vänlighet tillsammans med saklig skärpa.

Men varför denna fokusering på planeringen inför det väntade barnet? Jag har inte hört frågor frågor till manliga partiledare om fördelning och uttag av föräldraförsäkring, trots att åtminsone Jonas Sjöstedt för inte alltör länge sedan blev pappa.

Nu tog föräldraförsäkringen oproportionerligt lång tid av intrevjun. Tid som även borde ägnats åt den superkänsliga frågan om Kristdemokraternas syn på aborter. Känt är att Ebba Busch Thor yttrat sej i frågan på ett sätt som kan föranleda frågor och önskan om förtydligande. Visserligen fick hon frågor i Ekots lördagsintervju och ville inte då förändra den linje som Kristdemokraterna hittills stått för, men i SVT som har så mycket större spridning, borde frågan ha följts upp. Hon kunde också ha fått frågor om vårdpersonals rätt att vägra utföra aborter. Var står hon i detta? Hur motiverar hon sej? Hur ser hon på opinionen inom sitt eget parti?

 

 

 

 

Partiledaren – intervju med Socialdemokraternas Stefan Löfven

Stefan02

Att intervjua en partiledare på en halvtimme innebär urval. Var ska fokus ligga? I de tre partiledareintervjuerna hittills har strategin varit att ta en högaktuell fråga och sedan en av  partiets ideologiskt tunga kärnfrågor. Idag fick Stefan Löfven, intervjuad av Camilla Kvartoft, redogöra för hur han ser på fasansfulla händelserna på Medlehavet där desperata människor dränks av samvetslösa flyktingssmugglare. Löfven var allmänt positiv till att åtminstone överväga humanitära visum – vilka skulle skapa säkrare vägar till Europa – på samma gång som hans uttalanden var till intet förpliktigande.

Jämfört med Kvartofts samtal med Åsa Romson var tonen betyligt mera lågmäld och respektfull i det här samtalet. Oklart varför, men det kändes som om personkemin mellan intervjuare och intervjuad var helt annan. Några påhopp för personliga tillkortakommanden var det inte tal om. Eventuella “båtbottenfärger” i Löfvens privatliv fick vara i fred.

Katarina Barrling lyfte fram Socialdemokraternas reformistiska och samarbetsinriktade tradition i ett historiskt perspektiv.

Kvartoft gjorde ett försök att ifrågasätta den kompromissande socialdemokratin från vänster. Hon lyckades inte rubba Löfven en enda millimeter. Pragmatism är socialdemokatins paradgren och Löfven kunde besvara frågor om skattepoltik, solidaritet, jämikhet och fördelningspolitik på autopilot.

Han fick det att framstå som en självklarhet att det ska finna jobb, bostäder och alla sorts nyttigheter inklusive jämlikhet och solidaritet – om bara allt detta goda får gå i lagom takt och vi slipper allt vad skattesänkningar heter.

 

Partiledaren – intervju med Sverigedemokraternas Mattias Karlsson

0831636664429_192

 

Mattias Karlsson, fortfarande vikarie för Jimmie Åkesson, såg litet trött ut under kvällens utfrågning i SVTs programserie Partiledaren. Kanske tur för honom att Anders Holmberg höll en ton som i jämförelse med Camilla Kvartoft i gårdagens samtal med Åsa Romson gav ett närmast vänligt och behagligt intryck.

Frågor kring den interna striden med företrädarna för ungdomsförbundet inledde intervjun. ”Operation vittvätt” pågår och en del av den dubbelhet som denna aktion innebär framgick under den följande halvtimmen. Som statsvetaren Katarina Barrling påpekade innebär inte glidningen mot värdekonservatism att kopplingen till nationalism försvinner, snarare tvärtom – den blir starkare.

Karlsson fick gott om tid att lägga ut texten i partiets paradgren invandringen.

De många frågorna kring partiets ideologi och mål tydliggjorde hur kluven ledningen inom Sd framstår. Samtidigt som man vill distansera sej från en “elak” och invandrarfientlig bild, stryks främlingsfientligheten medhårs genom att måla upp en bild av ett aggressivt islam. Det hjälper inte hur mycket ledande företrädare tar avstånd från terrordåd, Karlsson måste ändå peka på avarterna. Därefter, när hans framtoning tippar över, smickrar han “många goda och duktiga invandrare”; “Det handlar inte om enskilda indivder” utan om långsiktiga mål. På det här sättet lyckas Mattias Karlsson slå knut både på sej själv och på partiet. Invandringskritiskt – men “inte mot invandrare”.

Inte undra på att Karlsson, som sagt, verkade pressad och trött mot slutet. Det gäller att hålla ihop benen, så att inte puckarna slinker in den vägen.

Samiska kvarlevor som inte återlämnats

Rasbiologi

 I Västerbottens-Kuriren 14 februari publiceras uppseendeväckande uppgifter om samiska kvarlevor  i svenska forskningsarkiv.

Artikeln har skrivits av Maritha Sandberg Lööf och Margaretha Simm.

Margaretha Simm länkar till hela den omfattande artikeln på sin blogg här.

Påminnelse om klasskillnader i vården

Psykisk hälsa en klassfråga

 

I dagens nummer av ETC skriver Roya Hakimnia som doktorerar i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala Universitet. Hon påminner om hur långa köerna är till avancerad psykoterapeutisk behandling, bland annat dialektisk beteendeterapi som har visat sej effektiv vid olika slags självskadebeteende.

Heder till Roya för att hon lyfter fram hur många som inte har pengar går miste om effektiv behandling av psykologer. Varför ska det vara så svårt för samhället att finansiera samtal hos legitimerade psykologer och psykoterapeuter? En stor orättvisa och en outnyttjad resurs.

Som det nu fungerar är köerna långa för att komma i åtnjutande av psykoterapi hos kompetent personal. De med pengar kan köpa tid hos privatpraktiserande. Måste det vara så?

Gören Greider om solidaritet mellan naturvarelser i Grubbebiblioteket, Umeå

Greider

Lyssnade på Göran Greider i onsdags när han talade för en stor publik på Grubbebiblioteket i Umeå. Temat var hans läsvärda bok Den solidariska genen, som jag tidigare har tipsat om.

Göran Greider nämnde i uppskattande ordalag  hjärnforskaren Katarina Gospics bok Den sociala hjärnan. Här en intervju med henne på ur.se. Där kan vi se hur en överraskad samtalspartner John Chrispinsson säger: “Vi är verkligen sociala hjärnor”, när han inser vad spegelneuronerna har för effekt. Psykologiska fenomen som är lätta att iaktta i vardagen blir plötsligt populära att tala om när de får vetenskaplig beskrivning och förklaring med hjärnan i centrum. Mer om det vid annat tillfälle.

Åter till Greider och hans entusiasm som smittade en publik som kommit trotsande svart ösregn och piskade vind. Han berättade hur befriad han kan känna sej att  att slå över till Kunskapskanalen efter en nyhetskväll med politiskt käbbel. Framförallt önskade hans sej ett nytt sätt att tala om politik, ett sätt som tar hänsyn till människan som den sociala varelse vi är. Och att att vi trots allt är naturvarelser –  djur –  som lever på naturens villkor.

 

 

 

 

Anna Odell samtalade på Umeå Europeiska Filmfestival

Anna 7

Anna Odells hyllade film Återträffen visas under Umeå Europeiska Filmfestival. Med den vann hon två guldbaggar 2014 för bästa film och bästa manuskript. Hon var dessutom både regissör och huvudrollsinnehavare. Återträffen var hennes examensarbete på Konstfack där hon i ett tidigare projekt, Okänd kvinna, agerade krisdrabbad och blev tvångsomhändertagen inom psykiatrin. Okänd kvinna kommer att visas i Stockholm 2015.

I lunchsamtalet “Att göra film som konstnär” intervjuades Anna Odell i måndags av Clarissa Siimes från Umeågalleriet Verkligheten.

Odell berättade enkelt och prestigefritt om sina verk. Hon lämnar till åskådaren att avgöra vad det ska kallas. Hon ser innehållet som det viktiga, inte etiketten. Hon vill söka sej fram, kallar sitt skapande för undersökningar. Hon har inte använt mycket av färdiga manus, utan låter istället verket växa fram i ett trevande samspel med utvecklingen och i dialog. Många av scenerna i Återträffen, som den där hon lyfts ut från festen, skedde utan repetition och i ett flöde där skådespelarna enbart hade en ram att utgå från.

Anna Odell är påfallande öppen om sin bakgrund och vad den har haft för betydelse för det hon gör i yrket. Hon gör ingen hemlighet av att hon haft svåra upplevelser och att de till stor del präglar vad hon nu gör i sitt konstutövande. Någon frågade var hon får sitt mod ifrån och svaret handlade om hur hon tvingats att leva med skrämmande och svåra situationer och att livet har lärt henne att våga trots att hon är rädd. Ett genomgående tema i det hon gör är att påvisa en individs utsatthet och underläge.

Okänd kvinna och i viss mån Återträffen kan uppfattas samhällskritiskt i det att de skildrar företeelser med stor allmängiltighet, skola och sjukvård. Men Anna Odell lämnar tolkningarna till åskådaren, har inget färdigt budskap. I sina kommentarer är hon kritisk mot framförallt hur psykiatrin har agerat, men hennes slutsatser gäller enskildheter av vad hon själv har varit med om. Trots att hon arbetar i team känns hon ensam i sin konst, i kontrast till sjuttiotalets svenska scen med konstutövare som tillsammans tydligt formulerade samhällskritik med budskap om gemenskap, solidaritet och förändring. 

Lars Leijonborgs uttalande om Hitler och motorvägarna

smash-fascism-label_21-74445142

 Lars Leijonborg har uttalat sej i en debatt på SNS om hur SD ska bemötas.

Citat hämtat direkt ur en artikel i Svenska Dagbladets nätupplaga, uppdaterad igår.

Lars Leijonborg:

 – Hitler byggde motorvägar. När vi nu åker på Autobahn – var det fel av Hitler att bygga motorvägar?

– Att i likhet med Folkpartiet så stöder Sverigedemokraterna fortsatt kärnkraftsanvändning, att det finns områden utanför migrationspolitiken där det kan finnas beröringspunkter.

Fråga: Är det lämpligt att göra en jämförelse med vad Hitler gjorde?

– Jag tycker att det illustrerar min tes att även ett avskyvärt parti kan göra bra saker.

Fråga: Har du förståelse för att det kan uppfattas som stötande att hävda att Hitler gjorde bra saker?

– Nej, jag kan inte riktigt förstå det. Jag har svårt att tro att det kan missuppfattas.

 “Alla SD:s idéer är inte fel.”, tycks vara den förre FP-ledarens poäng här. Alltså kan det vara värt att samtala i enskilda sakfrågor. Om nu Lars Leijonborg anser att det är en relevant jämförelse med Hitler, måste hans tanke vara att tillvaron inte består av svart eller vitt, även den onde kan ha goda idéer, kan vilja väl osv. Hitler kanske ville sitt folk väl och insåg att det var bra med vägar. Ja, tänk om även SD är på det viset? Att de också vill att vi ska ha bra vägar att färdas på? Ingen nyhet direkt.  Tanken är att det borde gå att samtala kring de saker i SD:s politik som är okej. Historiskt var det också många liberaler och konservativa som tänkte och agerade just på det sättet gentemot Hitler. Innan han kastade ut dem.

Nu tror jag inte att vi ska jämföra SD med den tidens nazister – så illa är det inte.  Men illa nog.

Och FP ska inte ha beröringspunkter med SD. Inga andra partier heller.

Grunden för Sverigedemokraterna  är fel. Naturligtvis kan de vara kloka och förståndiga i  många avseenden. De cyklar också med hjälm och har bälte på när de kör bil. Men det är inte det som är grejen, Lars! Utan det här: Det gäller att hålla avstånd till dem som grundar sin politik på  deras samhälls – och människosyn.  SD vill vinna makt genom att utnyttja våra sämsta sidor – främlingsrädsla och utstötning av dem som inte passar in i den svenska normen. Det är en utgångspunkt som inga demokratiska politiker ska acceptera.

Visst finns goda sidor också i SD-politiker och anhängare. Jag talar gärna personligen med  dem. Inte bara om vägar och kärnkraft. Men däremot – när det kommer till politik – ska de isoleras. De kommer inte att ändra sin värdegrund, den som partiet byggs på.

Psykologin tas i bruk av övervakningssamhället

IMG

 

I samband med Mänskliga rättighetsdagarna 2014 tilldelades Edward Snowden Ordfronts demokratipris. En rörd pristagare medverkade på videolänk och fick stående ovationer av en stor publik. Även Glenn Greenwald deltog med hjälp av videokonferensteknik. Den yrvakne journalisten Greenwald slog på datorn på morgonen hemma i Brasilien och insåg att hundratals i det avlägsna Sverige betraktade  honom. Han bad att få återkomma när han klätt sej.

Leopard förlag har översatt Greenwalds bok  om Snowdens avslöjanden och dess konsekvenser No Place to Hide med den svenska titeln Storbror ser dig. 

Greenwald hade en nyckelroll som publicist för att hjälpa Edward Snowden att nå ut med sitt budskap. Numera vet de flesta, tack vare honom, att USAs underrättelsetjänst tar del av data- och teletrafik världen över och i princip har möjlighet att följa all okrypterad information på internet och tele. I boken berättar Greenwald om skeendet under ett par hektiska veckor 2012 då han lärde känna Snowden och ger en sammanfattnig av vad övervakningen innebär. Han berättar också om hur USA:s och dess allierade Englands myndigheter agerade som följd av avslöjandena.

I samband med prisutdelningen i Umeå bloggade jag om Snowdens framträdande och kommenterade kort.

När jag nu läst Greenwals bok slås jag av att underrättelseorganisationernas verksamheter också har många aspekter som berör psykologin. Citat direkt ur boken:

“Den brittiska övervakningsmyndigheten använder sej också av en arbetsgrupp bestående av beteendevetare, bland annat psykologer, i syfte att utveckla tekniker för ‘personbaserad inhämtning på nätet’ och ‘strategisk influensstörning’.”

Verksamheten bygger bland annat på sociologi och psykologi. Greenwald beskriver hur lögner och vilseledning kan involvera psykologisk kunskap om socialt samspel och interaktion.

Som psykolog är jag underkastad ett etiskt regelverk som förbjuder användning av psykologisk vetenskap i den här typen av verksamhet.

Yrkesetiska principer för psykologer i Norden

Där finns bland annat följande:

Undvikande av missbruk/skada:
Psykologen undviker att psykologisk kunskap eller tillämpning missbrukas och ansvarar
för att minimera skada som inte kunnat undvikas eller som kan förutses.
Psykologen medverkar inte i aktivitet som syftar till att med fysiska eller psykiska
tvångsmedel (”indoktrinering”, ”hjärntvätt”, tortyr) – eller hot om sådana tvångsmedel:
–  avtvinga någon information eller bekännelse.
–  förmå någon att röja, förneka eller ändra egen eller andras livsåskådning, politiska,
religiösa eller etiska övertygelse
samt försöker aktivt förhindra att psykologisk kunskap används i sådana aktiviteter.

I den etiska koden  som gäller för USA:s psykologer finns stora likheter med vad jag själv, som svensk och nordisk psykolog, har att hålla mej till. Men kan inte hitta någon likadan formulering om missbruk av psykologisk kunskap som i den nordiska – även om några övergripande formuleringar i USA:s etiska kod kan vara möjliga att tolka i samma riktning.

De etiska regler  som gäller för brittiska psykologer är mer inriktade på psykologens arbete med klienter jämfört med de nordiska och amerikanska motsvarigheterna vilka täcker in ett bredare verksamhetsområde.

Det är en angelägenhet för nordiska psykologer att fråga brittiska och amerikanska kollegor vad som pågår.

 

Greenwald 2

Gruvnäring och motstånd

Gruvnäring och motstånd

Från vänster: Dick Forslund, Marie Persson, Rebecka Jalvemyr, Miriam 
Del Rosio Chuchuca

Under ett seminarium på MRdagarna i Umeå belystes hot mot urbefolkningars mänskliga rättigheter i samband med gruvnäring. Det var lätt att se vad som förenar över gränserna. Dagens konflikter i Sverige liknar det som sker världen över.

Rebecka Jalvemyr, kanslichef på FIAN Sverige inledde med en översikt. Över hela världen står jobb, tillväxt och vinstintressen emot mänskliga rättigheter som tillgång till jord, vatten, arbete eller kulturella och religiösa rättigheter. Protester och försök till organiserat motstånd kriminaliseras ofta. Repressiva lagar införs. Aktivister kan fängslas och mördas. Trots att mänskliga rättigheter är internationell lag, behandlas de mera som rekommendationer som inte behöver följas. ILO 169, Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, har ännu inte ratificerats av Sverige.

Se:/Uttalande om ILO 169 av företrädare för Socialdemokraterna inför valet 2014./

FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter är inte bindande enligt internationell rätt. Många länder, som USA och Canada är emot bindande regelverk.

Rebecka Jalvemyr

Miriam Del Rosio Chuchuca, aktivist från Federation of  Farming Organizations of Azuay, Equador berättade om det starka folkliga motståndet till brytning av guld i Kimsakocha, Azuayprovinsen. Det är framförallt kvinnor som kämpar emot den förstörelse av naturresurser som kommer att uppstå om planerna sätts i verket vid den vackra sjön och de våtmarksområden som ligger 3500 – 3900 meter över havet i Anderna.  Människorna lever av jordbruk och boskapsskötsel med en omfattande mjölkproduktion. Växtproduktion är till större delen för eget bruk med odling av majs och potatis. Gruvbolagets planer är att öppna ett gigantiskt dagbrott för utvinning på mark som Miriam besksriver som “där floden föds”- vattnets ursprung. Myndigheter och bolag talar om en ansvarsfull gruva, men få av alla som riskerar att drabbas tror på sådana utfästelser. Protester har kriminaliserats, ledare förföljts och kallas terrorister, sabotörer och upprorsmakare. Polis och militär har satts in och det har förekommit arresteringar. Några riskerar långa fängelsestraff.  Men Miriam Del Rosio Chuchuca låter ändå hoppfull: “Vi kvinnor är starka, vi finns alltid längst fram i ledet. Vi är tusentals”.  “Vattnet säljer man inte, det skyddar man”, säger hon. En egen folkomröstning gav 96 procent nej till gruva.

Miriam Del Rosio Chuchuca

Också i Sverige finns starkt motstånd mot gruvplaner. I Västerbotten planerar företaget Nickelmountain en nickelgruva i Rönnbäck. Marie Persson, ortsbo och företagare, talade i egenskap av ledare för föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen,Tärnaby, en del av Urbergsgruppen. Hon beskrev de befarade konsekvenserna för natur och kultur. Liksom i Azuay handlar det om ett mycket stort dagbrott. Rönnbäck är del av ett större traditionellt samiskt område där ett hundratal samer lever och verkar. Gruvan skulle äventyra samisk kultur och omöjliggöra rennäring. Asbest i berggrunden skapar miljörisker, liksom avfallshanteringen och den stora trafik som en gruva skulle kräva. I området finns flera rödlistade arter. Marie Persson säger att gruvan hotar livet med naturen, mat, jakt och fiske. Även turismen skulle bli starkt försvårad av ett dagbrott med dess öppna sår i naturen. Ett av kraven från de organisationer som Marie Persson företräder är ett stopp för all gruvplanering i avvaktan på resultat av förhandlingarna om en Nordisk samekonvention.

Marie Persson

Innan avslutande diskussion och frågestund berättade Dick Forslund, ekonom, forskare och utbildare på Alternative Information and Development Centre, AIDC om situationen för sydafrikanska gruvarbetare. 80 procent av världens platina utvinns i Sydafrika under utarmning av naturresureser och strider om land. Människor som tidigare levt av självhushåll  tvingas på reträtt. Arbete i gruvorna sker under usla villkor. 2012 utbröt ett stort uppror bland gruvarbetare. Efter en massaker då 34 arbetare dödades, utbröt en mycket stor strejk. Forslunds organisation är med och arbetar för drägliga arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och drägliga löner.

Dick Forslund

 

Abortion rights were highlighted at seminar in Umeå Sweden

Hamrud Namli Ljungros

Are abortion rights threatened in Europe? That headline gathered a fairly big audience at the human rights conference MR-dgarna in Umeå.

Contributors were journalist and author Annika Hamrud, Elena Namli, professor of Ethics at the Faculty of Theology, Uppsala and Kristina Ljungros, chairwoman at RFSU

Europen abortion resistance is becoming more and more visible and also strategic. The starting point of the seminar talks and conversation was its impacts and where it comes from.

Elena Namli put the issue in a broader context. She described the populistic currents spreading with clear connections to such value-laden questions as abortion.

Journalist Hamrud mentioned how nationalistic groups partly see abortion as a demographic matter. They consider risks of muslims taking over due to their fertility rate overriding other favored ethnically or religiously defined groups of people. There is also a conservative wiew of women, wishing to have a control over reproduction.

She also sees a backlash for multiculturalism and feminist values, abortion being unliked as well as other more libertarian values concerning sexuality and reproduction. She pointed to clear similarities with value-conservative Tea Party movement in USA. There is a wide-spread myth that women somehow would prefer abortion as a birth control. Marine Le Pen, party leader of French Front National is now “re-packaging” her father’s, former leader of the same party,  absolute resistance. His daughter seemingly mitigates the before harsh stance, but instead talks in terms of morality.

RFSU:s Ljungros talked about actions that are directed at stopping education and information in EU’s domains. There are also efforts at convincing key staff to refuse participating and performing abortions. In Italy ninety percent of doctors at women´s clinics refuse to take part at abortions

Elena Namli sees that opponents to abortion cooperate across borders and therefore also defenders of abortion rights sholuld do the same – reach out broadly over different movements and countries. It is important to give support, without ideological or religious blinders, to catholic and other religious groups that wish to have more liberal laws.

Some light: Kristina Ljungros was convinced that the Swedish populist SD:s female sympathizers are not prone to support the party’s line of more strict rule of abortion only at twelfth week of pregnancy. And in Spain the government, after strong protests, has had to back on a proposed more strict legislation.

Ljungros drew applause as she suggested that Polish women ought to be allowed free abortion in Sweden – a pay-back for the same opportunity formerly given to Swedish women by Poland at a time when Swedish laws were much less permissive.

Aborträtten i Europa belystes på MR-dagarna i Umeå

Hamrud Namli Ljungros

Är aborträtten hotad i Europa? Den rubliken hade samlat många till ett seminarium på MR-dagarna i Umeå.

Medverkande var författaren och journalisten Annika Hamrud, Elena Namli, professor i teologisk etik i Uppsala, samt ordföranden i RFSU Kristina Ljungros.

Abortmotståndet i Europa blir alltmer strategiskt och synligt. Var kommer det ifrån och vad får det för konsekvenser? – det var utgångspunkten för samtalet.

Elena Namli inledde med att sätta in frågeställningen i ett vidare sammanhang. Hon beskrev de populistiska strömningar som breder ut sej i vår del av världen och som har klara kopplingar till värdefrågor som abort.

Annika Hamrud berörde bland annat hur vissa nationalistiska grupperingar sätter in abortfrågan i ett demografiskt perspektiv, där det ses som en risk för att av dem oönskade befolkningsgrupper tar över i antal. Det kan handla om oro för att invandrade muslimer skulle ha en alltför stor fertilitet jämfört med icke-muslimer. Det finns en konservativ kvinnosyn med bland annat önskan om kontroll över den kvinnliga reproduktionen.

Hon ser också ett bakslag för multikulturalismen och för feministiska värderingar. Aborter är illa omtyckta, tillsammans med andra mera frihetliga värden för sexualitet och reproduktion. Hon såg klara likheter med den värdekonservativa Tea Party-rörelsen i USA.

Uttrycket bekvämlighetsaborter förekommer. Det innebär en föreställning och myt att kvinnor föredrar att använda aborter som preventivmedel. Det förkommer också en “ompaketering” av anti-abortstrategien. Så har till exempel Marine Le Pen, partiledare för franska högerxtrema Front National mildrat det absoluta motstånd som hennes far och företrädare, Jean-Marie Le Pen stod för. Hon verkar istället mot aborter med moraliserande budskap.

Kristina Ljungros berättade att inom EU pågår försök att stoppa utbildnings- och informationsinsatser, delvis framgångsrikt. Dessutom vill abortmotståndare få vårdpersonal att vägra utföra aborter. I Italien vägrar nittio procent av läkare på kvinnokliniker att utföra aborter.

Elena Namli ser att abortmotståndare samarbetar över landsgränser och att det då blir viktigt att de som vill försvara aborträtt också samverkar brett över olika riktningar och länder. Det finns även i katolska länder religiösa grupperingar som vill ha en liberal lagstiftning och dessa måste få stöd utan ideologiska eller religiösa skygglappar.

Till sist några ljuspunker: Kristina Ljungros var övertygad om att kvinnliga sympatisörer till Sverigedemokraterna inte är med på partiets linje att begränsa aborträtten så att den skulle gälla enbart till den tolfte graviditetsveckan.

I Spanien har justitieministern tvingats avgå och regeringen fått lov att dra tillbaka lagförslag som skulle ha inneburit försämringar. Detta efter mycket starka folkliga protester.

En stark applåd fick Kristina Ljungros när hon hävdade att kvinnor från Polen borde få komma till Sverige och få gratis aborter här –  “pay-back” för när situationen var den motsatta – kvinnor reste till Polen och fick göra abort då Sverige hade en betydligt strängare lagstiftning.

 

Edward Snowden awarded Swedish Ordfront’s democracy price in Umeå

Snowden 1

Edward Snowden:

“Sweden has a new government, so maybe I can come there now.”

Edward Snowden, the man who disclosed the US monitoring of electronic communication and secret intelligence organisation NSA, today recieved Ordfront’s democracy price. The event took place at the Human Rights Days in Umeå – this year’s European Capital of culture.

During the ceremony Snowden was twice honored with standing ovations from a big audience. Snowden, stuck in Russia, participated via a video link. So did Glenn Greenwald, the journalist who first published Snowdens far-reaching leak.

Snowden said that the surveillance program from the start had good intentions, but later degenerated. There is now no legal control over what happens. The United States government has neither confirmed nor disconfirmed the existence of monitoring of all data communication and phone calls. A satisfactory legal control is therefore not possible. Surveillance takes place for great amounts of data, but it is also fully possible to follow individuals. For that to happen, a warrant is needed, however only for US citizens. For the rest of the world no permission is required in order to follow in detail all phone conversation, text messaging, email, Skyping, etc.

Edward Snowden also meant that it is very difficult, not to say impossible, to keep protected from the type of transparency he has uncovered. Information may be encrypted, which complicates the task and delays unauthorized agencies – but there is no guarantee.

Glenn Greenwald voiced his admiration for Edward Snowden and for what he has achieved under big sacrifice. Just by following his inner voice of conscience he has done a great favor to mankind.

Greenwald has a hope that internet providers realize that they risk losing customers as these understand that there are leaks. In case the public would rather turn to, say, Germany or Brazil for services, it is troublesome for an organization dependent of its customers.

Snowden also mentioned as a bright aspect the recent European court invalidation of the Data Retention Directive, which is an attempt of copying the US surveillance model.

Ordfronts chairwoman Anna Wigenmark gave the price to Edward Snowden. Anthropologist Brian Palmer from Uppsala interviewed skillfully and with great enthusiasm.

Ordfront was founded in 1969 and has since given a large contribution to culture in Sweden.

Greenwald

Wigenmark

Palmer

Edward Snowden fick Ordfronts demokratipris i Umeå

Snowden 1

Edward Snowden:

“Sverige har fått en ny regering, så kanske det blir möjligt att komma till er och hämta priset.”

Edward Snowden, mannen som avslöjade USAs övervakning av elektronisk kommunikation och den hemliga underrättelseorganisationen NSA, fick idag ta emot Ordfronts demokratipris. Det skedde under de årliga Mänskliga rättighetsdagarna – MRdagarna – som ägde rum i årets europeiska kulturhuvudstad Umeå.

Snowden hyllades med stående ovationer två gånger om i den nästan fullsatta stora kongresslokalen. Eftersom han inte kan lämna Ryssland där han har asyl, medverkade han på videolänk. Det gjorde också Glenn Greenwald, journalisten som först publicerade det mycket omfattande material som Snowden läckt.

Snowden framhöll att övervakningen till en början kan ha haft goda syften, men att den har urarat över alla gränser. Det finns nu ingen laglig kontroll över det som sker. USAs regering har varken bekräftat eller förnekat att det förkommer en omfattande övervakning av all datakommunikation och telefoni och en tillfredsställande juridisk kontroll och insyn blir därför omöjlig. Övervakningen sker generellt över stora datamängder, men det är fullt möjligt att också följa individer. För att detta ska ske krävs ett domstolsbeslut, dock bara för medborgare i USA. För resten av världen behövs ingen som helst tillåtelse att gå in och följa i detalj all telefoni, sms, mail, Skype, osv.

Edward Snowden menade att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att skydda sej mot den typ av insyn han avslöjat. Information kan krypteras, vilket försvårar och fördröjer för obehöriga att ta del av kommunikationen –  utan att för den skull ge någon garanti.

Glenn Greenwald uttalade sin beundran för Edward Snowden och för det han har åstadkommit under stor uppofring. Greenwald menade att Snowden genom att bara följa sitt samvetes inre röst har gjort mänskligheten en oerhört stor tjänst.

Greenwald hade en förhoppning att internetföretag inser att de riskerar  förlora sina kunder när dessa förstår att det finns läckor. Om allmänheten hellre vänder sej till Tyskland eller Brasilien för att få de tjänster de behöver, skapar det naturligtvis problem för den organisation som är beroende av att ständigt vinna nya kunder. Snowden nämnde också som en liten ljuspunkt att europeisk rättsinstans har ogiltigförklarat det så kallade datalagringsdirktivet som kan sägas vara ett försök att kopiera USAs modell för övervakning.

Ordfronts ordförande Anna Wigenmark gav priset till Edward Snowden. Han intervjuades engagerat och skickligt av Brian Palmer, antropolog från Uppsala.

Greenwald

Wigenmark

Palmer

Anja Pärson och andra blev språkrör för människorättskämpar

Anja Pärsson Yolanda Becerra

Igår fick Rita Mahato Per Angerpriset för sin kamp mot sexuellt våld mot kvinnor i Nepal. Priset delades ut av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke under MRdagarna i Umeå.

Efter prisceremonin framfördes Den tomma stolen, ett dokumentärt drama som utgår från intervjuer med tidigare Per Angerpristagare. Idegivare och producent är Hedda Krausz Sjögren. Hon har också skrivit manus tillsammans med Jonas Karl.

I pjäsen tolkades pristagarnas röster gripande av tio personer, bland dem Anja Pärson (språkrör för Yolanda Becarra från Colombia) och Nathalie Missaou, också känd under artistnamnet Cleo. Nathalie gav röst åt människorättsadvokaten Sapiyat Magomedova från den ryska delrepubliken Dagestan.

Övriga medverkande:

Staffan Ling, Fredrik Lindegren, Pierre Schori, Maud Edgren-Schori, Anders Öhrn, Carl-Johan Vallgren, Richard Sseruwagi och Fransesca Quartey.

Projektet drivs av Hedda Krausz-Sjögren i samarbete med Forum för levande historia och Afrikagrupperna.

Den som vill veta mer kan gå in på www.arvsfonden.se/projekt/den-tomma-stolen

Cleo Sapiyat

Rita Mahato tilldelades Per Angerpriset


Rita Mahato

Många var vi som samlades i den stora salen Idun idag under MRdagarna i Umeå. Och ingen kunde undgå att bli djupt berörd av berättelsen om kvinnan som giftes bort som barn och som fick sitt första barn vid fjorton års ålder. Rita Mahato har, trots allvarliga hot, fortsatt att kämpa för kvinnors mänskliga rättigheter i Nepal. Hon har fört en långvarig kamp mot sexuellt våld som drabbar kvinnor och flickor. Hennes verksamhet har skett inom människorättsorganisationen Women’s Rehabilitation Center – WOREC.

Efter att ha sett den video som presenterade den nepalesiske människorättsförsvararen  var det en kulturminister rörd till tårar som vände sej till Rita Mahato och gav henne priset som delas ut av Forum för levande historia till minne av Per Anger.

Alice Bah Kuhnke talade djupt engagerat och det gick inte att ta miste på att hon besitter både kunskap och starkt engagemang.

Alice Bah Kuhnke

En utbränd Jimmie Åkesson

small__4873618238

“Förvånande nog tonar då också mot slutet fram en person som har det tungt. Jag upplevde att Åkesson var genuin en kort stund  när han släppte på garden och berättade om sina svårigheter.”

Det var min kommentar efter Poul Perris intervju med Jimmie Åkesson i serien Nyfiken på.

SD-ledaren hade innan dess gett en bild av sej själv som oskyldig och naiv i ungdomsåren. Detta tillsammans med försöket att utmåla sej som utsatt i skolmiljön blev skarpt kritiserat och bemött med fakta.

Att Jimmie Åkesson  mådde dåligt kunde anas i samtalet med Perris. Hans, visserligen en passant, men ändå viktiga öppning för ett bekymrat inre var redan då intressant som tidigt tecken.

Frågan är nu vad hans sjukskrivning kan betyda politiskt. Kommer Sverigedemokraterna, som Per Wirtén framhöll i dagens Godmorgon världen, att vinna sympati på Åkessons sjukskrivning? Och blir det i så fall bara en kortsiktig effekt? Det beror på hur allvarligt partiledarens tillstånd är. Vad det än kallas – utbrändhet, utmattningssyndrom eller annat, kan det bli långvarigt. I så fall något som kommer att få politisk betydelse.

 

photo credit: <a href=”https://www.flickr.com/photos/andersbornholm/4873618238/”>Anders Bornholm</a> via <a href=”http://photopin.com”>photopin</a> <a href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nd/2.0/”>cc</a>

Children must go to school! Nobels fredspris

Nobels fredspris till Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai

 

malala-yousafzai-ftr

Den norska priskommittén uttalade sej mycket bra om varför de två är värdiga pristagare. I dessa tider när fundamentalismen breder ut sej är det ett helt rätt val. Priset är ett starkt stöd för humanism och mänskliga rättigheter, ett stöd för kvinnor och för barns rätt till utbildning. Och för en mänskligare värld.

Mänskliga rättigheter är till stor del en fråga om kultur – som till så stor del handlar om att läsa och skriva. Under de stundande MR-dagarna i Umeå hoppas jag att fredspristagarna Malala Yousafsai och den indiske utbildnnigsaktivisten Kailash Satyarthi uppmärksammas.

 

 

Varför?

panda-303949_640 3

Nina Björk i dagens Godmorgon, världen pläderar för att vi ska fråga oss: “Varför?” Varför röstar människor på ett rasistiskt parti? Varför utför människor terrordåd? För en psykolog, som arbetat med att försöka förstå för att hjälpa, kan det tyckas självklart att  reda ut orsaker. Underliggande motiv och bevekelsegrunder kan vara centrala för att vägleda till förändring. Så varför skulle just frågan varför vara kontroversiell? Nina Björk pekar på svaret: För många innebär önskan att förstå något, kanske ett ont handlande, också att ursäkta.

Åsne Seierstads bok En av oss handlar om terrorhandlingarna i Oslo och på Utöya i juli 2011. I min recension i Psykologtidningen tar jag upp och ger exempel på en vanlig reaktion på ondska – att vända sej bort i avsky. Jag citerar Sanna Rayman som uttrycker vad många känner: “Jag vet inte ens om jag vill känna förståelse för något sådant”. Hon använder då  “förståelse” i dess rent känslomässiga innebörd: Att komma nära någons bevekelsegrunder kan kännas som ett hot att förövaren ses som mänsklig och möjlig att förlåta.

Nina Björk anser att allt, även det vi inte tycker om, eller till och med det mest onda, bör ses och analyseras. Det behöver inte vara ett neutralt förhållningssätt. Seierstads bok är ett bra exempel, den tillför kunskap, liksom mycket annat som har skrivits i ämnet.

Men vi måste också inse att alla kommer inte att vare sej vilja eller orka. Den som vill beskriva och förstå måste vara beredd på starka reaktioner. Människor reagerar så olika.  Vissa vill veta, medan andra reagerar med avsky och bortvändhet – även inför frågan varför?

Kulturarvet diskuterades till toner av psalmer

Namnlös

 

På Västerbottens museum samlades en panel bestående av Ulrika Grubbström från muséet, Anahita Ghazinezam, skribent och debattör, samt Qaisar Mahmood från Riksantikvarieämbetet. Temat var vårt kulturarv, hur det ska definieras och för vem finns det till?

Ulrika Grubbström ser kulturarvet som något relativt och flytande som ständigt måste ifrågasättas. Hon tror inte på att definiera platser eller föremål som naglar fast.

Anahita Ghazinezam ifrågasatte också begreppet kulturarv och ville göra upp med det traditionella. Till exempel hemslöjden och dess “träknivar” som fick stå som symbol för något som hon vill ifrågasätta. Hon gjorde sej även till tolk för en skeptisk historiesyn och menar att mycket av det som kallas för “kulturarv” blir exkluderande, innefattar bara vissa. Hon kunde också  se historien som ett upprepande av oförrätter och frågade –  behöver vi verkligen historien?

Qaisar Mahmood ville se kulturavet från ett maktpespektiv och menade att om han som företrädare för ett ämbetsverk inte erkänner att han har makt att definiera vad som ska satsas på och däremed också ger en definition, kommer det att göras av andra. Han ville lyfta fram begreppet “kulturarva”, ett verb, som markerar att traditon handlar om något människor gör hela tiden. Människan skapar mening genom att strukturera sin upplevelse av tillvaron i tid och rum. Platsen är viktig, men också tid. Vi förstår skeende i dåtid, nutid och framtid. Om man tolkar kulturarvet på detta sätt menar han att vi kan  komma bort  från en statisk syn på vad som ska bevaras.

Frågor från publiken handlade bland annat om hur det samiska kulturavet kan komma till sin rätt.

Flera, både i panel och publik ifrågasatte också hur den samiska kulturen har kommit att utnyttjas i marknadsföringssyfte.

Frida Hyvönen sjöng några psalmer, inspirerad av sin mormor. Hon spelade på tramporgel och vi var några i publiken som kände oss inkluderade. Andra säkert inte. Så fick det vara.

 

Ingen lust att skratta

_MG_2462 2

 

Gårdagens omröstning i Sveriges riksdag föranledde vissa att skratta. Som om det vore ett skämt. Jag var inte riktigt på det humöret. Önskar att fler hade uppfattat allvaret i att Björn Söder valdes till riksdagens andre vice talman.

Frågan om vad som är praxis i riksdagen har varit i stöpsleven, inte bara de senaste veckorna. För ett år sedan grälade alliansföreträdare med oppositionen när budgeten då skulle beslutas. “Det är praxis att budget beslutas i sin helhet. Enskildheter ska inte rivas upp” – så menade Anders Borg och hans kollegor då. Rödgröna röstade mot prxis. Det hade de kunna göra även nu. De hade kunnat ställa upp en annan kandidat att rösta för. Det hade också C kunnat göra. Då hade Söder inte kunnat vinna.

Ska felaktigheter få beslutas med det motivet att “det är praxis? Hur räddhågsen får man vara som riksdagsledamot? Hur kan riksdagen tillåta att en person som inte står upp för grundlägande mänskliga rättigheter får ha ett av landets högsta ämbeten?

Heder åt dn.se idag. Jag instämmer med allt: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/meningslos-markering/

Missa inte MR-dagarna i Umeå

IMG_0002

13-15 november äger MR-dgarna – Mänskliga Rättighetsdagarna – rum, denna gång i Umeå. Med tanke på att Umeå är europeisk kulturhuvudstad är temat denna gång helt rätt: kultur.

Några bitar ur det välmatade programmet:

Queer och same. Fotografi och livsberättelser.

Anja Pärsson med i urpremiär för dokumentär pjäs om de tio aktivister som fått regeringens pris för mänskliga rättigheter.

Winston Churchill, engelsmannen som ledde landet under andra världskriget,  var inte heller klok. Tre unga funktionsnedsatta får vi följa i deras kamp för att ta sej in i arbetslivet.

Detta och mycket, mycket mer.

Anmäl dej i tid. Obs gratis under lördagen den 15:e. Och mycket förmånliga priser för studenter, arbetslösa och pensionärer.

 

Tiggare lär oss hur världen ser ut

poor-beggar-woman_273326 2

 

Stockholms stadsmission har en bra information med anledning av romska tiggare på Stockholms gator. Vanliga frågor är: Varför kommer de hit? Är de organiserade?

Detta och en hel del mera finns det svar på i Stadsmissionens text.

Jag hoppas att vi aldrig vänjer oss så att vi bara tittar bort. Tiggarna finns runt om i Sverige, även i Umeå, min hemstad. Helt okej att känna frustration till och med arg. Mycket bättre att reagera än att bara gå förbi.

Det är bra att vi talar med varann om tiggarna. Alla känner saker, men vi vill och vågar inte alltid berätta.

Många hjälper med mer än en slant då och då. Jag högaktar det. Det finns mycket materiellt i våra hem som komma till användning för romska tiggare. Inte minst kläder inför vintern. Kalla vindar blåser idag.

Tiggare på våra svenska gator visar oss något. Det finns en värld där ute som inte är lik vår ombonade och trygga. De kanske gör oss en tjänst på det sättet – gör oss mer realistiska. Lär oss hur världen ser ut.

Efter valet: Inga bortförklaringar nu!

 

_432127

“Vi människor söker befria oss från kognitiv dissonans, dvs upplevda mångtydigheter och motsägelser i våra uppfattningar om saker och ting. Av den anledningen läser vi böcker och tidningar och umgås helst med personer som har samma synsätt och åsikter som vi själva.” (Citat ur Psykologilexikon på Psykologiguiden.) Ett av de mest kända exemplen på kognitiv dissonans är fabeln om räven som lämnade druvorna som han inte nådde med orden “de är sura”. Räven såg hellre att han inte ville ha druvorna, än erkände att han inte kunde nå dem. Idag kommer inga svenska riksdagspartier att ensamma nå sina mål. Det kommer att krävas klart och fritt tänkande. Det finns inte plats för det gamla och invanda och framförallt måste ansvariga, med Löven i spetsen, sätta sej över prestige och konservatism. Nuet kräver fräscha idéer och  lösningar – enda sättet att undvika att Sd får igenom en flyktingfientlig politik. Jag tror och hoppas att Stefan Löven kan det.

Just idag är jag nationalist!

20140914_111400

 

Ser just att Google idag har en fin bild med mångfald och svenska flaggan som tema. Tack för det. Idag ska alla som har en flagga se till att visa upp den. Själv har jag ingen flaggstång längre, snodde nyss ihop en för att visa upp här.

Idag när det är demokratins högtidsdag – den allmänna valdagen. som inte återkommer förrän 2018. Ta chansen att påverka vilka som ska styra oss de närmaste fyra åren.

 

Wästberg citerar Foerster. Ett tecken?

Viss finns det all anledning att utreda hur vår demokrati fungerar. Nyligen har alliansregeringen förordnat folkpartisten Olle Wästberg som utredare. Han ensam ska under två år fundera över bland annat så svåra frågor som varför allt färre är politiskt engagerade och varför det står stilla med politisk representation i invandrartäta områden. Wästberg citerar statistik som visar att femton procent av de röstberättigade är födda utanför Sverige, men bara åtta procent av politikerna. Vår demokrati bygger till stor del på osjälviskt arbete av många engagerar runt om i landet runt om i landet – folkrörelsedemokrati. Människor har engagerat sej för sin hemort och ställt upp många gånger utan egen vinning. Wästberg citerar en av mina absoluta favoritförfattare, Svante Foerster som skriver i Klasskämpen:

(Huvudpersonen Erik Johannes Lagus samtalar med en kvinna):

”Vilka är de vackraste ord du vet? Frågade hon späd i min famn.

Och jag svarade med samma uppriktighet:

– Votering är begärd och skall verkställas.”

Wästberg kallar det här citatet: ”…en lysande illustration till det gamla folkrörelseidealet; de som inskolats i det formella beslutsfattandet.” Och visst, det håller jag med om. Men det är också intressant att Olle Wästberg just nu, inför valet 2014, citerar just det här. Foerster, som dog tragiskt alltför ung, var intimt förknippad med Socialdemokratin. Enn Kokk skriver om Svante Foerster här. Bland annat skrev han åtskilligt i tidningen VI, som åtminstone på den tiden var språkrör för Kooperationen. Och inför ett tidigare riksdagsval (2006?) citerade Göran Person när han talade i Sundsvall just det utdrag som Wästberg nämner. Ska vi se detta som ännu ett frieri till vänster från ännu en socialliberal – att folkpartisten Wästberg väljer att citera Foerster? I en artikel i Dagens Arena tar Wästberg också upp ännu ett av de jätteproblem som kommer att måsta tacklas från en vänsterståndpunkt: Att folkstyret blir allt mindre relevant och undergrävs av det internationella kapital som inte känner några gränser. Per Svensson tog med oro upp samma tema på ett seminarium i år – åter i ett klart liberalt och konservativ sammanhang. Att det finns strömningar inom Folkpartiet som gärna ser ett samarbete med S är inget nytt. Är det här är bara ytterligare en liten signal åt det hållet?

Flygbussen i Umeå

Namnlös

  Tror politiker och tjänstemän att flygbussen i Umeå är en fråga som går att rycka på axlarna åt, något som bara berör en grupp som inte röstar och som inte bryr sej? Några fattiga som inte har råd att åka taxi eller hämtas i bil? I så fall har de fel.

Just nu väller det in studenter till Umeå, människor från alla världens hörn. Kulturarbetare, barnfamiljer och turister, allt mer nyfikna på Europas kulturhuvustad Och vad möts de av, jo Umeås ansikte utåt på flygplatsen är flygbussen som i flera avseenden har stora brister som skämmer.

På väg ut för en vecka sedan möts jag av motstridig info för avgångstider från Vasaplan. Chauffören menar han att jag ska bortse från det som står i busskuren. När jag sedan anländer vid återresan en vecka senare fortsätter det med en komiskt förvirrad och ofärdig ”lösning” för betalning. Ingen oss – vi var många –  som kom med flyg till Umeå på eftermiddagen tisdag den 26 augusti lyckades att betala via den automat som utplacerats för ändamålet. En totalt obegriplig apparat har installerats. Dessutom var informationen om kostnaden inkorrekt.

För egen del kunde jag ta det lugnt med lokalkännedom, gott om tid och med andra alternativ. Men jag kunde se panik och oro i ansikten på många andra av de nyanlända, många unga, de flesta icke svenskatalande.

Väl anländ till ”Central Umeå” (dvs, Vasaplan), var det bara med litet tur som den vänlige chauffören lyckades hitta en plats att stanna och släppa av oss passagerare på. All heder åt denne man som verkligen gjorde sitt bästa i en stressad situation.

Hur är det politiker och andra höjdare i Umeå – använder ni flygbussen själva? Eller är den bara ett elektrifierat skrytobjekt? Teknik ska inte bara installeras, den ska också fungera – och fungera jämt. För det krävs mänsklig närvaro. Nu är det helt oskyldiga chaufförer som får ta den smällen. Ingen avundsvärd uppgift.

Mellan klan och stat av Per Brinkemo

IMG

Behöver vi veta något om Somalia? Om somalierna? Ja, för att förstå de tusentals med somalisk bakgrund – motsvarande ett mindre svenskt landskap – som bor i Sverige.

Mellan klan och stat med undertiteln Somalier i Sverige utkom 2014 på Timbro. Författaren Per Brinkemo har gjort ett väl avvägt urval av kunskap. Det hela serveras välskrivet och lättillgängligt – du kan läsa boken på en eftermiddag och sedan känna att du vet tusen procent mer om din somaliske granne och hens familj. Brinkemo har varit verksam i Somaliland Förening i stadsdelen Rosengård i Malmö – och det märks, för han skriver med värme för de människor han skildrar med inifrånkänsla och stor sakkunskap.

Efter en genomgång av landets historia, får läsaren inblick i det ännu i hög grad levande klanssamhället och dess särskilda villkor. Brinkemo visar hur klanväsendet fortfarande präglar somalisk kultur, även i diasporan.

I ett avsnitt förklaras varför det är viktigt att förstå hur en kultur som i så hög grad grundas på muntligt traderande fungerar. Fortfarande är stora delar av somalisk befolkning inte läs – och skrivkunnig.

Det Brinkemo benämner “överlevnadssamhället” präglar familjetraditionerna, bland annat vad gäller äktenskapet och han visar tydligt vad det innebär att inte kunna välja äktenskapspartner fritt – något som vi svenskar kan ha svårt att förstå. Tyvärr tar författaren inte upp i vad mån barnäktenskap förekommer i somalisk familjebildning – något som skulle ha behövt ett klargörande. Hedersmord har inte Brinkemo stött på.

Den svenska byråkratin kan vara mycket främmande för en somalier, som helt har fått förlitas sej på klan och familj för trygghet och överlevnad. Det krävs ett medvetande om detta av statliga och kommunala administratörer och byråkrater. Det som i all välmening menas som stöd kan istället upplevas som intrång i familjens sfär då mottagaren inte förstår statens roll. I vår kultur är kommunikation med myndighet och vård till allra största delen skriftlig, vilket också kan ställa till stora svårigheter för den som förlitar sej på muntlighet.

En liten invändning: Inte bara somalier vänder sej till dem man litar på för att ta till sej officiella budskap och information. Kunskapen om nyckelpersoners stora förmedlande betydelse finns sedan länge belagd inom socialpsykologisk forskning. Samtidigt måste man inse hur den begränsade skriftspråkligheten leder till att vissa betrodda personers roll blir än viktigare i den somaliska gemenskapen.

I ett fint avsnitt gör Per Brinkemo tankeexperimentet att låta Karl-Oskar och Kristina resa till dagens Sverige istället för att utvandra till 1800-talets USA. Makarnas möte med vårt samhälle av idag illustrerar på ett bra sätt något av den kulturkrock som även en somalier kan uppleva. På många sätt är det svenska samhället och våra värderingar extrema, inte bara för en invandrare från östra Afrika, utan även i ett globalt perspektiv.

Per Brinkemo pläderar för att involvera somalier för introduktion och överbryggning till det svenska samhället. Efter att ha läst hans bok är det lätt att ta till sej hans argument. De somalier som helt och fullt tar plats i vårt samhälle är för få.

Bort med ras! Tyvärr Zouhir, du har fel.

2013-12-07 11.10.07 2

2013-12-07 11.20.23 2

Sveriges Radios Studio Ett idag. Integrationsminister Erik Ullenhag debatterade med Zacharias Zouhir, ordförande i Afrosvenskarna Stockholm och aktiv inom Vänsterpartiet.   Erik Ullenhag förbereder ett förslag att skriva om svensk lagstiftning med syftet att rensa ut rasbegreppet och ersätta detta med andra formuleringar. Ullenhag: ”Grundläggande är att vi ska inte ha en lagstiftning i Sverige som använder ordet ras när vi vet att det inte finns mänskliga raser.”  Han påminde om en mörk historia – Förintelsen grundades på ett urspårat rastänkande och i Sverige har bland annat tvångssteriliseringar legitmerats på samma grund. Rasbegreppet sätter fortfarandeen bild att det finns mänskliga raser och kan leda till fördomar.

Zacharias Zouhir menade att problemen löses inte för att man ignorerar dem och argumenterade emot att ta bort begreppet tas bort ur lagstiftningen. Han hänvisade också till att ras är ett vedertaget begrepp i andra länder, bland annat USA. ”Sverige har en tendens till färgblindhet” menade Zouhir. ”Vi måste se den diskriminering och rasism som faktiskt finns i landet.”

Debattörerna talade bredvid varann och gav inget intryck av att vilja förstå varandras ståndpunkter. Det hela gav intryck av sämsta sortens partipolitisk tuppfäktning. Vad finns för anledning att försöka vinna politiska poänger i en sakfråga som borde vara irrelevant för det kommande valet?

Zacharias Zouhir lyckades inte på övertyga om att det skulle vara kontraproduktivt att rensa ut ett  förlegat begrepp som ras. Han verkade inte ens vilja försöka förstå att rasbegreppet och företeelsen rasism är två skilda saker. Det förra en pseudovetenskaplig anakronism, det senare obehaglig nutidsverklighet. Jag förstår inte hur Zouhir menar att rasbegreppet behövs  för att vi blir mera varse rasismen. Snarare göder det rasismen.

Främlingsfientlighet finns.

 

flower-woman-women_11121139

Nej, Nabila, du är ingen främling, jag vet det. Du skriver i rubriken till din artikel i Dagens ETC tisdag den 1 juli: ”Främlingsfientlighet är en lögn: Jag är ingen främling. Att säga att människor är fientligt inställda till oss på grund av att vi är främlingar är att indirekt stänga oss ute. Indirekt ställa oss i främlingsfacket. Indirekt säga att vi inte är en självklar del av Sverige.”

Nabila Abdul Fattah: Du är ingen främling, och dem du syftar på med ”vi” är en självklar del av Sverige.

Så vad är problemet, varför säger jag: ”Främlingsfientlighet finns”? Därför att det handlar inte om dej, utan om den som har det – främlingsfientligheten. Den rädslan finns i människors hjärtan och hjärnor. Ofta har det med rasism att göra, men det finns många andra anledningar till att människor är rädda för det som de uppfattar som främmande. Eller till att de hatar det. I England för tusen år sedan bodde många danskar. Många av dem var födda i England. Det var knappast rasism i den mening vi har idag som fick kung Ethelred att 1002 döda många av dem. Det var fientlighet rädsla och hat.

Bengt Westerberg talar i sitt betänkande från 2012 om ”Främlingsfienden inom oss”. Han för sedan ett långt resonemang om vad som menas med främlingsfientlighet och kommer fram till att det är ett diffust begrepp, men presenterar ändå  ett par definitioner. Som psykolog tar jag fasta på och stannar i hans rubrik; ”Främlingen” skapar vi inom oss. Människor har en böjelse för att sluta sej i större och mindre grupper och utesluta dom andra. Det gäller vare sej det är grannbyn, danskar, eller befolkningsgrupper man inte känner igen. Det senaste exemplet är romska tiggare som fått vara i relativ frid så länge som de inte stör, sedan blir de trakasserade. Inte av alla, gudskelov, men av nog många. Det finns en variation i människors psyke så att vissa är mer benägna än andra att reagera mot det som de uppfattar som främmande.

Att tala om främlingsfientlighet kan kännas provocerande för den som är utsatt. Men samtidigt är att tiga om den också en lögn, för ordet står för något inneboende  som tyvärr existerar. Som en rest av primitivare hjärna i en tidigare värld. Kanske skulle vi istället vara tydligare om att det handlar om psykologi. Ordet ”Xenofobi” finns redan, men har ungefär samma valör. Om jag skulle tala med dej skulle jag kanske hellre resonera om ”människors rädsla och avoghet mot det okända.”

Det behövs två saker: Dels att de tongivande och ledande på ett tydligt och konkret positivt sätt visar att alla människor har lika värde och rättighet. Och för det andra att den så kallat ”främmande” ges en likvärdig plats. På så sätt skapas möten som gör att den mest rädde kan bli lugn. Människan förändras inte men kan hålla sin sämsta tendenser i schack och låta förnuftet råda.

Nog med pekpinnar – Sofia har rätt

thumb (3)

Kopierar här det jag nyss skrev som kommentar till Sofia Mirjamsdotters ledare i Sundsvalls Tidning

“…äntligen uttrycker du klockrent vad jag har efterlyst länge. Det är ju en total motsägelse att som skolpoltiker tala om att höja skolans status, samtidigt som det detaljstyrs in absurdum. Det budskap som den sortens röstfiske ger är att skolvärlden är totalt inkompetent. När utbildningsministrar över huvudet på dem som är proffs jiddrar med betyg hit och dit och talar om “flumskola” blir resultatet enbart att självkänsla och status sjunker ytterligare för dem som ska göra jobbet. I det sammanhanget är tandlösa ukas till kommunalpolitiker om att höja löner tomt prat.”

Tillägg i efterhand: Det förånar mej att det jag skriver här skulle vara så svårt att inse. Jag tror inte att det bara är Jan Björklund som ska stå till svars för kortsiktiga och ologiska politik jag beskriver. Det har pågått länge att skolan fått vara strykpojke och föremål för allsköns pekpinnar från dem som är satta att bestämma och regera landet. Även om det är frestande för en gammal psykolog att tolka motiven, avstår jag från det. Andra får gissa vad det kan bero på att politiker så gärna ställer lärare och rektorer i skamvrån.

Nigerian inspärrad för – ateism!

header-2014

Nigerianen Mubarak Bala har utsatts för tvångsvård och medicinerats sedan 13 juni på en psykiatrisk vårdavdelning i Kano, Nigeria. Detta enligt IHEU – International Humanist and Ethical Union i ett meddelande igår. IHEU är orolig för vad som kan ha hänt med Mubarak och för den kränkning av mänskliga rättigheter som hans fall innebär.

Mubarak Bala lyckades larma via en smartphone som han hade med sej och som tydligen inte upptäckts.

Sedan när blev det en diagnos att vara ateist i Nigeria? Vi vet att det finns flera länder i världen där uttalad ateism kan skapa problem. Vissa stater i USA kräver någon uttalad religionstillhörighet för att vara berättigad till offentlig anställning. Ibland känns det som om vi är extrema i vårt land som tycker att den sortens företeelser är märkliga.

Även om jag snarare är agnostiker än ateist, står jag klart på den ateistiska sidan när det gäller det här. Med beredskap för att kallas “extrem” i en dystopisk framtid. Och jag protesterar mot behandlingen av Mubarak.

http://iheu.org/nigerian-man-detained-on-psychiatric-ward-for-atheism/

Ett land fredat ifrån krig?

 

21202475

Läser nu på morgonen i Västerbottens-Kuriren en krönika av Susanne Nyström med rubriken “Ett land fredat ifrån krig”. En bra påminnelse eftersom det är lätt att ta fred för givet när den inte upplevs hotad. Även om en del oroade röster höjts på senare tid med anledning av konflikten mellan Ryssland och Ukraina, känner ändå de allra flesta inte att den fred som nu råder på något sätt skulle vara hotad.

Susanne Nyström skriver med anledning av att det i dagarna är hundra år sedan skotten i Sarajevo då Österrike-Ungerns tronföljarpar sköts. Det attentatet blev den tändande gnista som kort därefter ledde till Första världskriget. Hon påminner om detta och om att Sverige nu istället kan fira 200 år av fred. Jag håller med henne om nästan allt hon skriver inklusive det goda i att Sverige har öppnat portar för människor som behöver hjälp att undkomma krigets fasor.

Min reservation blir bara denna: Jag anser att Sverige faktiskt inte haft fred under 200 år. Visserligen har vårt territorium varit fredat, men i Afghanistan har svenska soldater stridit, skadats och dödats sedan 2002. Bland annat för dem är det viktigt att vi erkänner vad de har varit med om och inte låtsas som om det vore något annat än stridshandlingar. Att Sverige sedan inte har förklarat krig spelar ingen roll för den som mist ett ben. Och jag är övertygad om att soldater i den svenska ISAF-styrkan kallade sin motståndare för “fiende” – precis som vi som gjorde värnplikt en gång fick lära oss att kalla den anfallare vi övade att motstå.

http://www.vk.se/1221466/susanne-nystrom-ett-land-fredat-fran-krig

 

 

En uppfinning som skulle förhindra krig

Namnlös

  När mina barns farfar var ung lästes massupplagor av populärvetenskap och tekniska skildringar.  Ännu  1950-talet drömde katalogerna från Clas Ohlson, Hobbex och Wentzels något av nöjeslitteratur och konkurrerade med kioskromanerna. Min morfar hade bildningslitteatur som  Jordens historia på mer än tusen sidor Uppfinningarne, utgiven av Baltiska förlaget 1926,  fanns i många hem. I den omfattande bokserien  skildrades den historiska utvecklingen på de flesta teknikområden. Med många illustrationer och sakkunnig text beskrev Uppfinningarne framväxten av allt från boktryckarkonsten till elektricitet, kemi och mekaniska farkoster som flygplan och bilar. Även krigets uppfinningar fick fanns med. Som barn fascinerades jag av bland annat kanonen “Tjocka Berta” som uppgavs kunna beskjuta Paris från Västfronten.

Teknikoptimismen från i början av förra seklet kommer kanske aldrig tillbaka. Redan Uppfinningarnes författare kunde från ett vuxet perspektiv, till skillnad från mitt barnsliga , inse även de fasor som moderna påfund redan då kunde frambringa. Första världskriget fanns i gott minne. Som en försök att bibehålla en positiv syn på utvecklingen beskrevs televisionen, eller “fjärrskådningen” som man då hellre ville kalla den, som något  som skulle omöjliggöra krig, åtminstone “på samma sätt som nu”.

Har vi lärt något idag? Är vi fortfarande blinda för att det är människan användning och inte tekniken i sig som är avgörande för den framtid vi skapar?

SD är rasistiskt

Stiftelsen Expo har gett ut en vitbok som enligt beskrivningen ”Hjälper Sverigedemokraterna på traven och lyfter fram rasismen, hatet och våldet partiet vill att vi ska glömma”.

Med anledning av vitboken debatterade Expos chefredaktör Daniel Poohl med SD:s Mattias Karlsson i dagens P1-morgon. Karlsson invände att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti. Han menade att det aldrig har funnit någon öppen rasism i SD:s åsiktsdokument, även om han erkänner att det har funnit problematiska och avskyvärda inslag i partiets historia. Han vill inte gå med på att partiet är rasistiskt idag. Så vad definierar partiet idag? Är partiet rasistiskt? Karlsson: ”Att prata om kulturer, att inte ett samhälle fungerar optimalt om det finns stora grupper som inte delar samma kultur och samma värderingar, för mej är inte det rasism”. Mattias Karlsson vill begränsa ordet rasism till en mera synlig form som grundas på ”människors hudfärg”.

Här blir det viktigt med orden. Vad är rasism? Det finns en utmärkt artikel på Wikipedia som visar hur begreppet rasism idag används på ett vidare sätt än i den ursprungliga biologiska betydelsen. Det är relevant att fortsätta att tala om rasism även om detta syftar på fördomar och diskriminering mot kulturella, religiösa eller etniska grupper. Detta därför att sådana föreställningar bäddar för en syn på på vissa människor som mindre värda eller oönskade i vårt samhälle.

För att förstå hur rasism fungerar idag är det viktigt att förstå rasifiering som handlar om ”hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung”. (Citerat ur Wikipedia.). En enskild person kan alltså inte vara ”rasifierad”, som det felaktigt ibland sägs. Rasifiering beskriver en process i samhället, aldrig en människa. Du blir alltså inte en stereotyp – stereotypen finns bara i huvudet på den som har den!

En något annan synvinkel som också debatteras i dagarna: Rasism är inte bara en tanke eller åsikt utan också en fråga om handlingsberedskap. Därför är det problematiskt att utgå enbart från enkätfrågor för att bedöma om rasismen ökar eller minskar. Jag har kommenterat detta mera utförligt tidigare, med utgångspunkt från en ledare av Nabila Abdul Fattah i dagens ETC.

Marcus Priftis skriver också i Aftonbladet debatt om att rasismen inte går att fånga i enkäter.

Retorik från de gamla vanliga partierna största risken

Andrea_Bohman

  Andrea Bohman forskar vid Sociologiska institutionen på Umeå universitet. Hon har nyligen publicerat en avhandling om attityder till invandrare. Bland annat undersöker hon hur hur inställningen till invandrare påverkas av den politiska retoriken. Avhandlingen har titeln: Anti-immigrant attitudes in context: The role of rhetoric, religion and political representation. Den häntar sitt material från intervjuundersökningen European Social Survey 2002-2012 som bedrivits vartannat år sedan 2001. Andrea Bohman visar, inte förvånande, att den politiska retoriken kan uppamma och skapa  främlingsfientliga och invandrarhatiska attityder i samhället. Men det är inte som man skulle kunna tro, extrema högerpartier som har störst påverkan, utan de etablerade partierna genom att framföra negativa åsikter om invandrare och invandring. Jag ser den viktigaste lärdomen av Andrea Bohmans avhandling som en varning till våra etablerade riksdagspartier: Fall inte i fällan att smeka rasistiska idéer medhårs för att vinna väljare från ytterlighetspartier. Effekten blir en förstärkning av fördomar och negativa attityder vilket istället stärker ytterligheterna.

Wagner skulle kanske ha tryckt på “Gilla”-knappen

20140321_Dancing_Stars_Conchita_Wurst_4187

 

Efter gårdagskvällens Eurovision Song Contest går mina tankar till MADE – festivalen och den de två verken där New European Ensemble medverkade. Det första av dem Saiyah – har jag skivit om här. Det andra – Nox Borealis – framfördes på fredagen. I VK:s förhandsartikel sägs att “Hela poängen är relationen mellan bild och musik”. Och kopplingen mellan det visuella och det musikaliska har varit en röd tråd. I Saiyah skapades en upplevelse av samspel mellan form, ljus, färg – och musik. I programmet nämndes begreppet synestesi. En helhetsupplevelse som stannar i själen.

Skaparna av Melodifestivalen öste på med formliga explosioner i färg och svindlande ljuseffekter. Jag tror att det kan ha funnits åskådare och tittare som fick problem med allt stimulus som östes ut. I vissa av inslagen kunde anas en tanke och känsla för samspel mellan ton och bild, i andra verkade mera “more is more” ha gällt som devis. Wagner, en av allkonstverkets föregångare, skulle kanske ha gillat idén med det här, men tveksamt om han gett godkänt för gestaltningen.

Varför inte kalla tävlingen i fortsättningen för All Performance Art Contest – en tävling i allkonstverk, för just det är vad det är. Numer. Den kommer att fortsätta att dra stor uppmärksamhet och mediehajp. Då kan vi som älskar låtarna få ägna oss åt vårt nörderi i en egen liten tävling som handlar om musik – enbart musik gärna med ljus, färg och form som – bakgrund.

(För övrigt tycker jag att en mycket bra låt vann.)

Fittstim min kamp

Efter den första stormen har lagt sej vore det frestande att försöka sej på en analys av SVT:s dokumentär Fittstim min kamp.  Jag har sett den första delen som (sändes i torsdags) två gånger – inklusive den efterföljade debatten.

Kritiken har så här långt varit förödande från feministiskt håll, trots någon enstaka kommentar i stil med “bra att saker kommer upp på bordet”.

Maria Sveland frågar till exempel i ETC Beta: “Driver du med mej Belinda Olsson?”

Det blir ingen analys från mej. Den får vänta tills alla de tre delarna har sänts, men jag kan ändå inte hålla tillbaka några korta reflektioner redan nu.

Inför programmet ställdes en provokativ fråga: “Har feminismen gått för långt?” Det var onödigt och dumt. Det är naivt att tro att en sådan fråga skulle  uppfattas som ett öppet och liberalt sanningssökande. Den fungerar istället som en trigger. Varför reta upp redan i förväg? Frågan väcker dessutom starka farhågor att antifeminister får vatten på sin kvarn i och med att formuleringen nästan tas ur deras mun.

Gudrun Schyman och Fi kan vara en vinnare. Hittills har hennes insats i programmet lovordats av många. Som av en tanke var hon gäst i P1:s lördagsintervju två dagar  Fittstim min kamp  och hon fick då  ännu en gång tillfälle att ge sin syn på feminismens situation idag. Gudrun har förståelse för vad dagens unga idag brinner för och hon kan förklara på ett enkelt och bra sätt hur olika aspekter av att vara i underläge hänger ihop.

Min fråga idag är: När programmakarna nu – frivilligt eller ofrivilligt – fått så många att förenas i ett gemensamt avståndstagande – kommer raseriet att vändas mot män i nästa program?

Sovmorgon

15154500Bild: Freepic.com

 

Vaknar pigg. Sovit ända till åtta. Kaffe och annat gott till frukost. Känslan är att idag ska stordåd uträttas. Upptäcker då att jag sett fel på klockan en hel timma. Det är sju på morgonen istället för åtta som jag trodde. Jag blir trött! Stordåden får vänta.

Öppet brev till USA

 

Nu var det ett bra tag sedan det skrevs något här. Av olika anledningar har det inte hunnits med. Men nu när USA visar sej vara just det övervakningssamhälle som man kunnat befara, kan jag inte låta bli att ta en paus i flyttbestyren och skriva ett kort öppet brev. Jag riktar mej i första hand till Facebook, men är säker på att innehållet vidarebefordras till vederbörande handläggare och sedan uppåt i hierarkin.

Hej Facebook! Har sett att Du ska börja med hashtags. Eftersom Du har kontakt med USA:s myndigheter kan jag här tipsa  på något av det som jag vill att de ska veta.  Det  är några saker som jag har berört här tidigare:

Jag är kritisk mot deras  användning av #drönare (#drones) mot #Guantanamo och mot den #övervakning (#surveillance) som #NSA bedriver. Mina åsikter och argument finns att läsa, jag har tidigare framfört dem  här på bloggen. Hälsa från mej och de får gärna höra av sej. De har säkert redan min mailadress.

Anders Fagerlund

Utrensning – utan undertext

640x480_bestfit

 

 

Utrensning pågår. Bokstavligen – inte litterärt eller filmiskt, utan just bokstavligen. Mina samlade anteckningar, reflektioner och tankar under åren har just blivit till strimlor. Jag vill inte tänka på hur mycket av tankemöda och vånda som rymts i dessa pappersark. Och det är SKÖNT! S.K.Ö.N.T!

Det som pågår är förberedelse för flyttning. Huset, kontoret, mottagningen, stora delar av min historia ska bort och jag ska ta vägen någon annastans. Vart – det får vi se.

Hur mycket av bloggande jag mäktar med framöver – det får också vi se. Men om det skulle bli tyst från mej på Psykologi för demokrati och på sociala medier så vet ni vad det beror på: utrensning!

Hade vi fel?

DSCN0557 DSCN0565_redigerad-1

 

“Hade vi fel?” Det var utgångspunkten för ett samtal på Littfest i Umeå idag. På podiet fanns Carl Johan de Geer och Jan Myrdal. Meningen var att de skulle samtala om  konst och politik med utgångspunkt i 60-talet. Underrubriken var: “Vad åstadkom man, var misslyckades man?” Samtalsledare var Mats Jonsson Från Galago.

Jan Myrdal stannade inte  vid 1960- talet.  Som ofta gav han en lärd historielektion. “‘Vi’ dvs underklass och exploaterade folk har alltid haft rätt, i den meningen att ‘vi’ har haft rätt att göra uppror”, var hans självklara och bergfasta utgångspunkt. “Samtidigt har i vissa lägen en majoritet ställt upp på de härskandes sida.”  “Den stora katastrofen skedde 1914. Innan dess trodde man att arbetarklassen skulle omöjliggöra kriget.” Jan minns sedan, trots att han då var barn; “Senare på trettiotalet förstod jag att något liknande kunna hända i Tyskland, med tanke på den stora arbetslöshet som då rådde  – först kommer käket och sedan moralen.”

“Gubbar! Jag är besviken!” – det var omdömet från min yngre bänkkamrat i den relativt välfyllda Idun-salongen. “Ni skulle ju berätta om era misslyckanden, varför talade ni inte om det?” Hon hade väntat sej mera av självprövning från herrarnas sida. Något erkännande av fel kom inte, vare sej från Jan Myrdal eller Carl Johan de Geer. Det var knappast heller att vänta. Det vi fick ta del av var, förutom samlad  lärdom, roliga anekdoter och en del kul one-liners.

Carl Johan de Geer inledde med en bakgrund. Innan realismen blev på modet under senare delan av sextiotalet kunde man ta del av bland annat den konkreta poesin med företrädare som Fahlström och Hodell – den senares dikt igevär nämndes som exempel. Dikten består av de två orden “i gevär”, med ett mycket långt och utdraget “iiiiiiiii”. (Lyssna på Youtube-klippet!) Konkretismens undersökande och inåtvända stil byttes sedan mot realismen som kom att bli ett politiskt ställningstagande.

de Geer berättade om när han hade gripits för skändande av USA:s flagga. I ett komiskt polisförhör spelade två poliser nyss inlärda roller som “good cop and bad cop”.  “Jag trodde verkligen att dom var på det viset! Polisen trodde dessutom att alla i Vietnamrörelsen var mer eller mindre anställda av Kina och Nordvietnam – och vi i vår tur trodde att alla poliser var fascister.”

Jan Myrdal påpekade – apropå kulturarbetares betydelse för demokratin – att många svenska  kommunistiska kulturarbetare som blev utan jobb när deras parti marginaliserades på 1920-talet, kom att få stor betydelse när de “sögs upp av den socialdemokratiska rörelsen” och kunde verka i antifascistisk riktning på trettiotalet. Deras inflytande på opinionbildningen hade stor betydelse för att nazistpartiet fick ytterst få röster i valen.

Mera från Jan Myrdal:

“Stenbeck och Deng Xiao Ping gjorde samma sak – sög upp kulturvänstern, betalade dem – och gjorde dem på så vis ofarliga, Stenbeck genom att sätta dem på lönelistan för medieproduktion, Deng genom låta dem kränga Coca Cola.”

“Sverige är en provinskultur, en långgrund strand. Vågorna sköljer upp – och när de drar sej tillbaks, finns bara sanden kvar.”

“Sverige är en liten imperialistisk stat som kan jämföras med de tyska småstater som sålde sina trupper till den som betalar bäst.”

Nej, Myrdal och de Geer slapp att grillas denna förmiddag i Umeå. Ingen av dem ställdes mot väggen som många hade trott och kanske önskat. Detta var mera av ett trevligt och bildande samtal. Och roligt.

Se hela samtalet här: http://littfest.se/mediearkiv/

 

Ett samtal på Station

Visa detaljinformation

 

Trots att jag är en obotlig hedning, närmast ateist, har jag har alltid gillat Pingstkyrkans Café Station i Umeå. Stället har funnits i snart tjugo år. Från början uppskattade jag att det var öppet på nätter under helgerna och många gånger fick jag samtal från ungdomarna därifrån och hämtade hem. På den tiden jag jobbade på stan åt jag ofta soppluncher på Station.

Stations arrrangeman känns ofta välkomnande, så också i afton  – en kväll med öppen diskussion och högt i tak. Temat för kvällen var Frikyrkan – Trygghet eller tvångströja ett offentligt samtal om att växa upp – med den personliga berättelsen i centrum. På podiet satt journalisten och bloggaren Sofia Mirjamsdotter, musikern Peter Hallström och pastor i pingstkyrkan Stefan Beimark. Moderator för samtalet var  Magnus Sundell

Ett tema för kvällen var ryggsäcken som vi alla tar med oss från vår barndom och upppväxt. Vad det kan innebära om ryggsäcken är en börda av skam och skuld.

Vi fick ta del av öppenhjärtliga och starka berättelser från Peter och Sofia om hur det kan vara att växa upp i en frikyrklig miljö. Som vuxna har de lämnat kyrkan, medan Stefan  närmat sej och funnit hemhörighet i en församling.

Samtalet dolde inte motsättningar och konflikter som religionen kan innebära. Det hettade till omkring homosexualitet och om frikyrkan ska viga homosexuella par. I den frågan hade paneldeltagarna skilda åsikter – och så fick det vara. Någon konsensus var heller inte att vänta.

Peters sånger förmedlade starka känslor.

Sundsvalls – och Ö-viksbor – gå och ta del!

13 mars Örnsköldsvik Pingstkyrkan kl 19.00
14 mars Sundsvall Café Piccolo kl 19.00

Arrangör är  Studieförbundet Bilda och S:t Lukas.

Jag cyklade hem i en kall, men hjälpande medvind och med  Peters “Håll mitt hjärta ” ringande i öronen. Inte frälst  men med nya kunskaper.

Grannens katt mötte vid min dörr och ville in till mej.

 

 

 

 

Skuggad

MB900399145

Idag på hemväg från affären. Kallt och skarp sol snett från sidan. Ryggsäck. Höften värker och det går långsamt fram, men jag njuter ändå av ljuset. Solglasögon för första gången i år. Steg bakom närmar sej. Snabba, bestämda  steg – någon som  kommer att passera mej, tänker jag. Stegen närmar sej. Nu ser jag skuggan som närmar sej bakifrån. En skarp skugga, skarp som solen som den döljer. Solen som belyser och värmer den sida av  skuggivaren som vänds emot den. Nu, tänker jag, nu passeras jag. Men iställer är jag förföljd, skuggad. Nära, en meter bakom mej går någon. En stunds obehag – någon som vill mej illa? Men det stannar vid tanken, obehaget går snabbt över. Situationen känns inte skrämmande utan väcker nyfikenhet. Jag fortsätter att gå långsamt, i min egen takt med någon tätt bakom. Det måste vara en rätt liten person, även om skuggan är lång. Dessa snabba, bestämda steg skulle ha lett en större människa förbi mej. Det är någon som är klädd i kappa med kapuschong vars skugga tydligt avtecknar sej. Min nyfikenhet växer. Ett tag är jag frestad att stanna och släppa förbi personen, men går istället vidare. Vi (nu är det “vi”) måste uppfattas  som ett konstigt par av dem vi möter. Vägen viker delar sej på två ställen men hen fortsätter att följa. På det tredje stället går vi åt varsitt håll. Jag stannar strax och ser. Hon har stannat och en sekund ser vi på varann. Kvinnan med huvudduk och mörk hy går till vänster, jag åt höger. Jag hinner uppfatta hennes ålder, kanske femtio. Hon är sminkad. Hon bär en kasse i handen. Fem minuter av tillsammans, fem minuter av ensamhet.

Ett vårtecken!

DSCN0511

Tänk att man kan bli så glad av asfalt! Mörk och trist annars, men just idag istället ett välkommet tecken på att solen tär på snö och is.

Det går nästan att känna doften! Nu väntar vi bara på att hundbajset ska tina fram och berika anrättningen med ytterligare ett karaktäristiskt inslag i luktcocktailen. Om det sedan är efterlängtat eller ej, må var och en avgöra.

 

Mera om näthat och psykologi

Dobermann tittar på skärm i bärbar dator

Uppdrag granskning i går tycks ha väckt stor och berättigad uppmärksamhet. Morgontidningen Dagens Nyheter har kommenterat på ledarsidan och vår statsminister Fredrik Reinfeldt uttalar sej.

 

Sofia Mirjamsdotter – Mymlan – skrev insiktsfullt redan innan programmet sändes. Många har sedan kommenterat henne uppskattande. Sundsvallsbloggaren skriver konstruktivt och vi är många som gillar att hon ger tips om hur man kan göra för att bemöta illasinnade kommentarer, kränkningar och rena hot.

 

Gunilla Törnfeldt kommenterar: “…som någon skrev, poängen är inte att vinna diskussionen, det har man troligtvis inte tid till heller, det är att näthatarna inite ska få stå oemotsagda och tro att de är i majoritet, För det är de inte!”

 

Nej,  så är det, du kommer aldrig att övertyga någon, men visa vad du står för. Det räcker för att vissa kan besinna sej.

 

Så här kan du till exempel skriva: “Det du säger är inte okej.” ; “Vad du skriver här är  kränkande.” ; “Det du skriver är faktiskt ett hot.” Eller: “Ditt språkbruk passar inte på /soc. mediet/.”

 

Se även min förra text i samma ämne.  Några psykologiska tankar kring näthatarens psykologi.

 

 

 

Slå ännu ett slag för yttrandefriheten i Umeå

 

En politiker har velat dölja ett citat av Sara Lidman i ett nytt konstverk, nyss invigt i en tunnel vid Umeå centralstation. Citatet uppfattades till att börja med av politikern Hans Lindberg som en uppmaning att klottra på konstverket. Senare har Lindberg ångrat sitt beslut att beordra övermålning och även offentligt bett om ursäkt för ett uttalande som var kränkande.

 

Konsten har ingen frizon. Den lyder under samma lagar som allt annat i samhället och jag har förståelse för att någon  av ren ryggmärgsreflex först skyggar för vad hen uppfattar som uppmaning till skadegörelse. Det var vad som hände Lindberg. Citatet som tillfälligt censurerades lyder: “Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” – något annat än en uppmaning till skadegörelse. Lindberg förstår nu det, men blev först rädd att det kunde missförstås.

 

Ingen är för vandalisering av konst. Men några garantier för att inte detta skulle kunna drabba tunnelverket finns självklart inte. Att eventuell skadegörelse skulle vara ett resultat av Saracitatet är inte troligt. Grafitti  motiveras och initieras på andra sätt än tillfälligt och tanklöst klotter. Men varför inte följa det momentum som uppstått av den häftiga debatten! “Stället på väggen” att “skriva på hur du har det” finns redan. På sociala och andra medier  strömmar åsikter, tankar och känslor ständigt. Varför inte “go with the flow”.  Inrätta  en Twitter – och Facebookvägg. Där – eller någon annanstans –  kan vi stå och knappa in på vår smartphone eller dator vad som faller oss in. Tagga rätt och det syns på väggen. Det vore väl en fin komplettering av det redan berömda konstverket “LEV”.

 

Ingrid Falk och Gustavo Aguerre är konstnärerna som står för verket .

Inte okej, Aftonbladet!

Hittar i hastigheten ingenstans att kommentera på i Aftonbladets nätupplaga, därför skriver jag här.

Nej, Aftonbladet, den här bilden är inte okej, snälla ta bort! I helgen har jag haft anledning att diskutera det gamla Palmehatet och hade inte trott att jag så snabbt skulle stöta på uttryck som påminner om det. Kan det vara filmen “Call Girl” och debatten kring den som får tecknaren att associera klåfingrighet och oärlighet med en figur som påminner – inte om Palme, men om nidbilderna av honom?

Judehat har krönikören Erik Laakso associerat till i ett inlägg på Twitter. Vad det nu än är fråga om – jag känner en obehaglig doft av förgången tid. Aftonbladet förknippar jag med bättre än detta.

 

Vart tog pengarna vägen?

Utökat anslag till järnvägsunderhåll har utlovats från högre ort. För oss resenärer var det en liten tröst i bedrövelsen.

– Kanske blir det bättre nästa vinter, trodde vi. Men hur blir det med den saken? Dagens debattartikel på dn.se ger skäl att undra. Författarna Janne Rudén, förbundsordförande, Seko och Anders Ygeman (S), ordförande för riksdagens trafikutskott skriver att pengar för underhåll är slut. Men inte bara det utan de ifrågasätter också hur kompetent upphandlingen av underhåll sköts och att säkerheten vid arbetena brister.

Man får bara hoppas att representanter för regeringen kan bemöta kritiken och visa oss att artikelförfattarna har fått allt om bakfoten. Annars är det allvarligt inför den vinter som kommer förr eller senare.

Fredag i Fränsta

Regnet hade just passerat när jag som den ende steg av tåget. Kyrkan var det första jag såg – och dimmorna över bergen på andra sidan Ljungan.

Getberget skylde sej också kyskt bakom slöjor.

Det gick snabbt att ta sej till gravarna och tända ljusen. Pappa och mamma, momor och morfar, farmor och farfar – alla finns de där, tillsammans med farbrodern som jag aldrig fick träffa.  Någon har vanvördigt kallat det för en massgrav. Jag fördrar ett se det som en plats för kontemplation och andakt.

Vagabondo. Passande namn på en pizzeria för tågluffare.

Pizzerian har varit apotek en gång. Innertaket vittnar om en annan tid.

 

Tillbaka till tåget. Utsikt från den bastuvarma väntkuren.

Tåget från Östersund rullar in. Hejdå Fränsta!

Att heta Anders

 

– Vad heter du då, min lille vän?

– Anders.

– Jaså, Anders! Ja, när Anders slaskar. så braskar julen!  Hahahaha!

 

Inte för att jag fattade vad som menades med att braska, men jag hatade det. Och att heta Anders. Tyvärr fattade jag inte förrän som vuxen att det finns alternativ. Numer har jag av och till kallat mej för Rikard, som är ett av mina andra namn. (Det tredje är Karl.)

 

Det har alltid känts som att Anders är ett av de mest intresselösa och ordinära namnen, kanske det vanligaste i min generation. Ibland har jag varit omgiven av “namnar” (vad är pluralis av namne?), vilket gett upphov till ett antal mer eller mindre pinsamma förväxlingar. Min förra sambo Ann hade skilt sej från sin Anders. Och min syster Ann är såklart gift med vem, om inte – Anders. För att inte nämna alla vänner och bekanta.

 

På senare år verkar Anders ha börjat ebba ut som namn på småttingar. Och lika bra är det.

 

Spiken i kistan tycks vara Anders Behring Breivik. Enligt radions P1 i morse är det nu helt omöjligt i Norge att få namnet Anders. Detsamma lär gälla i Sverige. Hörde nyss samma sak i Nordegren i P1.

 

Till slut blir det väl för mej som för barnens mormors far från Hörnefors. Han hette Adolv och var alltid noga med att hans namn skulle uttalas med V på slutet och inte med F som hans beryktade namne från Tyskland.

 

– Vad heter du min lille vän?

– Anders, men kalla mej för Rikard.

 

Och vad händer nu?

 

 

Mej : Ok Anders.  Vad är det du vill och hur ska du göra nu?

 

–           Under en tid har jag känt en växande tvekan och osäkerhet inför hemsidan. Inte ens gått in där under sommaren.

 

Mej : Kanske inte så konstigt med idétorka om du inte ens orkar en så enkel sak?

 

–          Påminner mej om att  jag var i färd med var att ”renovera”, det vill säga att gå igenom tidigare texter för en uppfräschning. Tanken var god och det ska jag fortsätta med.  Det vill jag.

 

Mej : Ok,  men räcker det? Kan du i längden motivera dej med ”uppvärmda rester”? Futtigt värre, på min ära!

 

–          Nja, kanske bättre att frysa in resterna. Låta det vara som det är – fast jag vill i alla fall titta. Är lite nyfiken på vad jag har gjort under det år som gått. Och alla gamla länkar måste ju uppdateras. Hur kul är det att klicka på en död länk?!

 

Mej: OK, men sen då? Hur ska du gå vidare? Ska du fortsätta vara apostel för ”Demokratins psykologi”, att vara en som visar på psykologins förträfflighet i politiken? Ärligt talat så tycker jag inte att du lyckats särskilt väl med det. Och är det ens en bra idé från början? Det du skrivit så här långt känns mest som historia. Och tråkig sådan. Dessutom: hur faans många läser sånt?

 

–          Nu är du litet elak, men visst, ganska tungt är det, det måste jag erkänna.

 

Mej: Ja,  texterna är till stora delar havregrynsgröt som man får lägga mycket sylt på för att den ska gå ner. Dessutom har du stulit bilder på ett helt samvetslöst sätt. Hur länge tror du att du kommer undan med det, Va? VA? Svara på det!

 

–          Tjatgubbe! Till att börja med kan vi ju lägga ut detta på bloggen. Så får vi se.  Jag får väl sejfa – hädanefter får läsarna bara se bilder på mej. Blir det bra så?

 

Mej: Skulle det vara lustigt?

 

–          Ja, det skulle det. Och vänta bara. “I´ll be back.”

Almedalen – igen!

 

 

Jag ser Almedalen på två olika och motstridande sätt. Det är bilder som finns samtidigt och inte motsäger varandra. Den första  – en demokratins smältdegel. Ola Nordebo beskriver detta mycket bättre än vad jag själv kan. Läs honom i dagens VK. Mängden möten bildar en kreativ kraft – även för vårt län. Region Västerbotten har på ett fint sätt förmedlat var som pågått under veckan via direktsändningar.

 

Den andra bilden är negativ. Som jag skrev här i går finns det en stor risk att journalisternas rågång mot politiker och andra makthavare blir diffus. I rosédimman upplöses gränser och man hamnar i knät på varann. Sådana personliga kopplingar kommer självklart alltid att förnekas – det ligger i sakens natur.

 

Jag är nyfiken och intresserad av Almedalens politikervecka. Kanske är det dags att återvända nästa år då det var trettio år sedan senast jag var på den vackra ön. Ola Nordebo har inte besökt Almedalen. Han skriver inte direkt om hur han ser på sammanblandningen  mellan journalistik och politik. Däremot har han uppenbarligen markerat en fysisk distans. Är det ett ställningstagande?

 

 

 

 

Något jag skulle vilja

 

Vad gör dej lycklig och hur kan du nå dit? Vad är demokrati och hur genomför vi den?

 

Frågorna handlar om hur människor ser på ett gott liv – för sej själv och för medmänniskorna. Hur tänker, känner och handlar man för att nå dit? Hur mycket utrymme för påverkan finns? Hur mycket makt över det egna livet? Hur viktigt är den egna tillfredsställelsen jämfört med andras?

 

 

Jag skulle kunna gå till forskning och läsa om det här. Och det gör jag. Skulle kunna läsa i i böcker, tidningar och tidskrifter, lyssna på radio, se på TV för att få svar. Det gör jag med – men:

 

Jag vill också fråga själv! Är nyfiken på människor av kött och blod. Möten. Att förmedla vidare.

 

Förstår du mej? Hur gör jag?

 

Om någon frågade mej skulle mitt eget svar handla om just det här. Berättelser som finns i möten. Och möten som finns i berättelser.

 

 

 

 

Information för seniorkollegorna

 

Detta ska bli ett nöje!

Efter gemensam lunch ska jag informera om hemsidan Demokratins psykologi för mina äldre psykologkollegor i seniornätverket i Umeå.Vi träffas på Café Station.

Jag berättar om hur och varför skrivandet startade och visar hur det är upplagt.

Nätverket har initierats av Ann-Marie Frisendahl. Den som är pensionerad psykolog och vill delta kan vända sej till henne.

 

Helrenovering

 

 

Nu skrivs inget helt nytt här på ett tag. När jag läser texter från starten för ett år sedan förskräckes jag å det grövsta! Tänk vad man blir klarsynt med distans! (Snälla kan ingen korrläsa åt mej!) Det får bli några veckor av “reparation” och uppdatering.

 

Redan idag finns nya versioner av material från 2011;  ett kort forskningsreferat:  “Hur kommer vi att reagera när det blir allvar” (även med länk till källan), samt en uppdatering med mera aktuell statistik : “Demokratiligan 2011”. Välkommen att ta del av det nygamla renoverade. Tänk på miljön – återanvändning är dagens melodi.

 

Bättre blogg

 

Nu kan du lämna kommentarer till blogginläggen via Disqus.Välkommen med dina åsikter om det som skrivs på Psykologi för demokrati.  Debatt välkomnas!

 

Det har också blivit bättre åtkomlighet för enskilda blogginlägg.  Äldre blogginlägg blir nu lättare att hitta – som till ex. detta: https://demokratinspsykologi.se/demokrati/medicin-mot-politiska-asikter-nej/

Att Twittra eller inte Twittra?

 

 

Mångfalden blir sällan så tydlig och upppenbar som på Twitter. Det flödar, högt och lågt. En ständig ström av ord, bilder, åsikter och tankar. Allt från Sean Banan till djup tragik och dramatik som Syriens pågående mord på civilbefolkning. Björn Ranelid avhånas samtidigt som Whitney begravs under tårar – och avhånas samtidgt. Man tvingas stanna upp och reflektera- hur ska jag förhålla mej till allt detta? Följa med och tycka till om allt? Kommentera och tipsa eller moralisera? Skämt eller allvar?

En som jag dras med i flödet, intresserad av mycket. Twitter är förföriskt- man sitter kvar och hänger – för länge – över tangentbordet. Hamnar i konversationer med kända och okända, man gör bekantskaper.

Det är bra att tvingas tänka efter och prioritera. Ens gränser utmanas. Vad är viktigt oviktigt för mej? Utmanas att tänka till och ta ställning på ett sätt som inte sker i  normalt umgängesliv. Nyttigt och stimulerande är det. Ibland – kanske ofta till och med – blir det fel. Det är ju så lätt och snabbt gjort att haspla ur sej 140 tecken om något vad som helst. Fem minuter senare ba’: “Whoops – står jag verkligen för det jag skrev nyss, finns det inget sudd?” Skämskudde. OK, det blir fel ibland, men det går ju att rätta till. Som Niklas Strömstedt härom dagen. Han bad Björn Ranelid om ursäkt”: jag ångrar det. menade inte så:”

Så bra. Känns mycket bättre efter Niklas sa detta, av någon anledning. Mår också bättre efter att ha skrivit inlägg där jag verkligen sagt mitt hjärtas mening. Det lättar. Gratis psykoterapi! Det ni, gamla kolleger, tänk på det. Kanske ett bra råd ibland till era kunder och klienter; twittra mera!

Så jag fortsätter att Twittra – ett tag till. Klyschan “en dag i taget”passar bra . Ska kanske twittra det strax. Hejdå!

Facelook

Har varit hos en skönhetsexpert. De som känner mej vet att det var högst otippat eftersom jag ändå är så vacker. Nej skämt åsido – det var nog mera otippat eftersom herr Fagerlund inte varit särksilt mycket för skönhetssalonger och liknande. Den sortens företeelser har i mitt förra liv mest betecknats som fjolligheter utanför en mans värdighet. Men man är väl inte sämre än att man kan tänka om. Så nu har jag skaffat mej ett nytt fejs. Litet nytt i alla fall. När jag har lärt mej mera om hur bilder funkar här får ni kanske se. Idag liknar jag mest Frankenstein, men det ska väl bli bättre hoppas jag. Troligen den sista gången man blir skönare med tiden 😉