Torbjörn Tännsjö har missuppfattat vad som är problemet

Nej Torbjörn, du verkar inte ha förstått vad det handlar om. I dag på dn.se skriver du om en europeisk hederskultur. Om du hade tittat noga på Uppdrag granskning förra onsdagen borde du förstått. Kvinnorna som trädde fram i programmet –  heder är inte den stora grejen för dem. Det är att de är hotade till livet – hotade med våldtäkt, stympning. Utöver att kränkas är flera av dem livrädda.

 

Du jämför din egen “kränkthet” med kvinnorna i Uppdrag granskning. Försök att sätta dej in i deras situation. Ditt debattinlägg är oempatiskt.

Näthat mot kvinnor

Blommor från en bärbar dator

I komposten ser det mesta till slut likadant ut. Ursprunget kan inte skönjas. Maskar, tusenfotingar och mikroorganismer finns i djupet men syns sällan. Vad är det för djur som är harmlösa och vilka ska vi ta bort?

 

Litet så är det med det hat som numera finns i nätets kommentarsfält – det finns olika djur och det finns olika bakgrund och motiv – men allt kan till att börja med te sej likadant. Det kan vara smart att försöka urskilja beståndsdelarna  om du vill komma försöka göra något åt saken.

 

”kvinnor flyttat fram sina positioner. Fler män hotade, spec de som känner sig maktlösa, undanskuffade, arbetslösa  till  ex. #granskning”                                                                                                                                           

 

Citatet är ett tweet som skrevs av Margaretha Simm – @maggansimm – i samband med reportaget i Uppdrag granskning onsdag kväll. Under programmet talade Andrea Edwards i samma banor. Det är helt klart att det finns förhållanden i samhället som kan gynna vanmäktigt hat. Utan att ursäkta går det ändå att förstå psykologin där bakom. Lösningar på detta är politiska, alltså inget du och jag kan ta itu med direkt här och nu. Vi kan heller inte direkt  komma åt de sexistiska attityder och jargong som råder i vissa sammanhang.

 

Vad finns det mer som gör att människor så totalt omdömeslöst kan hota och kränka kvinnor i nätkommentarer? Hur är de som skriver så här?

 

I likhet med flera andra som tagit upp ämnet tror jag att en stor majoritet av dumheterna kommer av den totala frånvaron av kontakt med mottagaren. Nätet inbjuder till att – helt oemotsagd och utan direkt reaktion – skriva nästan vad som helst. Det innebär att så många ”vanliga klantskallar”, som jag förkortar ”VK”,  tar tillfället i akt att häva ur sej sin frustration  mot kvinnor. Uppdrag granskning och Radio 1 har konfronterat personer som skrivit hot och kränkningar. Påfallande många av dessa har reagerat med ärlig förvåning och har sedan inte haft större problem att ta tillbaks åtminstone delar av vad de skrivit. Detta när de insett vad deras ord har fått för effekt. ”VK” är alltså tillgängliga för argument och kan nås med ”vanliga åthutningar”.

 

Mymlans blogg ”Det här kan du göra som motvikt till näthatet” är en alldeles förträfflig kort manual för hur du bör göra när du stöter på hot och annat obehagligt i kommentarsfält.

 

Men det finns en annan grupp – de som finns i den ”bubbla” som Lisa Bjurwald beskriver i boken Skrivbordskrigarna. Ensamma och isolerade finner de – ofta män – en virtuell gemenskap på nätet. De får en social bekräftelse och närhet som annars inte skulle vara möjlig. De här personerna är inte på samma sätt tillgängliga för kontaktförsök från andra än invigda. De föredrar sällskap som bekräftar redan etablerade åsikter och attityder. I kommentarsfältet – precis som i komposten,  kan du inte veta ursprunget, men syftet kan ofta vara just att slå fast sanningar och stärka gruppgemenskapen.  Dessa herrar är färre och går inte lätta att urskilja från ””VK”. De döljer sej i mängden så.

 

Vi ska bemöta allt. Ta för vana att reagera direkt. Skriv kanske bara: ”Det där var inte ok.”, det kan räcka. Jag tror att ett allmänt bemötande skulle dränera kommentarsfälten så mycket att de verkliga nättrollen inte kan dölja sej i mängden.

 

Och vi ska definitivt reagera även när våra vänner trampar fel. Även de som man normalt inte förväntar det av skriver ibland hotfulla ironier. Bort med det. Om du vänjer dej vid att reagera i din närhet kommer du att ha lättare att bemöta näthataren.

 

Och till slut en uppmaning framförallt till alla medbröder: Man kan faktiskt vara feminist även av solidaritet.

Från diktatur till demokrati

 

 

 

Gene Sharp, född  1928, är en av årets Right Livelihood-pristagare. Han fick priset i Stockholm 7 december med motiveringen: “För att ha utvecklat och formulerat icke-våldsmotståndets grundläggande principer och strategier samt dess  genomförande i konfliktområden runt världen.”  /Min övers./

En snabb koll på internet ger en stor respekt för allt vad Gene Sharp åstadkommit. Här bara en kort inblick med tips om vidare läsning.

 

Sharp har varit professor i statskunskap vid University of Massachusetts Dartmouth sedan 1972, numera emeritus. Sedan 1965 är han forskare vid Harvard. Han har fått ett antal priser för sin verksamhet och var senast i år nominerad till Nobels fredspris.

Han nämns som inspiratör för en mängd frihetsrörelser världen runt, bland annat i Burma och Baltikum.

Bland alla hans publikationer har den lilla ”From Dictatorship to Democracy” spritts i stora upplagor och har översatts till 31 språk. Den finns att ladda ner här som pdf.

 

Gene Sharp är grundare av The Albert Einstein Institution  som verkar för:

 

  • Försvar för demokratisk frihet och demokratiska rättigheter
  • Motstånd mot förtryck, diktatur och folkmord, samt
  • Begränsa användning av våld i förändringsprocesser

/Min övers./

 

Engelskspråkig artikel på Wikipedia med många länkar för den som vill veta mer om Gene Sharp.

 

Dokumentärfilmen om Gene Sharp How to Start a Revolution har blivit mycket uppmärksammad och är prisbelönad. Den har nämnts som viktig inspirationskälla för Occupy Wall Street-rörelsen.

 

Om Right Livelihood-priset:

Saxat från hemsidan :

Right Livelihood-priset grundades 1980. Sedan 1985 delas priset ut vid en årlig ceremoni i Sveriges riksdag.

Målsättningen är att “hedra och stödja de som erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna världen står inför”.

 

Övriga pristagare 2012:

Sima Samar Afghanistan.

Hayrettin Karaca Turkiet.

Campaign Against Arms Trade (Storbritannien), representerat av Henry McLaughlin.

 

Deltagarna (utom Karaca som ersattes av Deniz Ataç ) deltog den 6 december i ett seminarium på UD:s internationella presscenter. Under rubriken ”Turning points – how do great changes in society come about” höll pristagarna varsitt kort anförande och deltog i en paneldebatt.

 

Gene Sharp med Maj-Britt Theorin fotograferade i samband med seminariet på UD:s internationella presscenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Almedalen – igen!

 

 

Jag ser Almedalen på två olika och motstridande sätt. Det är bilder som finns samtidigt och inte motsäger varandra. Den första  – en demokratins smältdegel. Ola Nordebo beskriver detta mycket bättre än vad jag själv kan. Läs honom i dagens VK. Mängden möten bildar en kreativ kraft – även för vårt län. Region Västerbotten har på ett fint sätt förmedlat var som pågått under veckan via direktsändningar.

 

Den andra bilden är negativ. Som jag skrev här i går finns det en stor risk att journalisternas rågång mot politiker och andra makthavare blir diffus. I rosédimman upplöses gränser och man hamnar i knät på varann. Sådana personliga kopplingar kommer självklart alltid att förnekas – det ligger i sakens natur.

 

Jag är nyfiken och intresserad av Almedalens politikervecka. Kanske är det dags att återvända nästa år då det var trettio år sedan senast jag var på den vackra ön. Ola Nordebo har inte besökt Almedalen. Han skriver inte direkt om hur han ser på sammanblandningen  mellan journalistik och politik. Däremot har han uppenbarligen markerat en fysisk distans. Är det ett ställningstagande?

 

 

 

 

Att lita alltför mycket på hjälp från nätet

Bilfärden på järnvägsbron i Sveg är utgångspunkt för en längre text. (Länk se nedan.) Grundtanken är att vi måste se upp med att överlåta för mycket av vårt omdöme till internet och andra yttre hjälpmedel. Till syvende och sist måste vi alltid pröva och värdera all information. Risken om vi inte gör det är betydligt större än en liten felkörning i terrängen.

https://demokratinspsykologi.se/haller-vi-pa-att-tappa-omdomet/