Annie Lööf i Almedalen

Annies händer

 

Inför sitt tal i Almedalen i går sitter Annie Lööf i publiken. ”Nu ska jag stå här”, säger hon efter att ha presenterats. Det känns som ett slip of the tounge – hon erkänner att hon inte är bekväm med situationen – vems nu regin kan vara – och går efter en sekund upp på scen.

Hennes engagemang går inte att ta miste på – bland annat med en stark plädering för en samlad borgerlighet och valfrihet inom vården. Vissa delar kan jag också sympatisera med; hennes tal om grön skatteväxling som bör attrahera miljöpartister, även den starka pläderingen för ett öppet samhälle. Det sista drog också kvällens starkaste bifall.

Men centerpartiledaren kunde ändå upplevas återhållen och starkt kontrollerad i sitt utspel.  Hennes många handgester inövade och stela, delvis dolda bakom blombukett. Klädseln strikt och ganska formell.

Någon gång kunde hon tillåta sej att låta engagemanget ta plats och ges ett uttryck i stark känsla. I talet om det öppna samhället – ja! Och när hon talade sej varm för Toverödshus äldreboende. Bra det också. Och allra mest : En samlad borgerlighet. Makten tillbaka!

Hon måste ha varit spänd av någon anledning – jag såg en enorm lättnad när talet var över. Varför?

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *