Dolt i Norrland

Tjäder i Missenträsk

Ovan molnen ett dån. Flygplanen. De som ska skydda oss mot – vad? De som kommer till vår undsättning. Mot vad?

De som fortfarande är tillstädes i Iraks och Jemens öknar, som får människor att spana mot skyarna. I bröllopsföljen eller i begravningskorteger. Ljudet som lyfter kamelens blick. Älgen i den Norrbottniska myren.

Detta buller som så när överröstar Storforsen.

Smart döljer sej militären i terrängen. I den lilla byn syns han inte. Han vet att smälta in. Men han finns inne in det övergivna hyreshuset i Vidsel, i det övergivna hotellet. Sittande tillsynes likgiltig och avtrubbad utanför på en bänk. I alkoholbehandling. I vintertestskrud. Kan artbestämmas men aldrig någonsin fastnaglas i skuld. Alltid god. Alltid på väg hem till familjen i Chattanooga, eller i Zürich. Ett glas whisky på kvällen, sedan simulera bombfällning i ”något jävla träsk”.

Åbyälven fortsätter att tömma sjön Kikkejaure med ett sugande ljud, obekymrad om annat än att transportera regn och snösmältning mot kusten. Ovetande och totalt obrydd om att någon vill slåss för dess överlevnad. Om en man stupar vid strandkanten ska älven beredvilligt skölja honom ut i havet. Honom och tusen andra. Liksom den alltid har gjort – i Stalingrad, Solferino och Bagdad.

I bergen dröjer snödrivan kvar. Tjäderhonan vilar vid vägkanten smälter in i buskaget. Ser på oss med ett vidöppet öga. Vi siktar på henne, men låter henne leva. Och hon kommer alltid att leva. Nu talar hon till oss. Vi förstår inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *