Ingen lust att skratta

_MG_2462 2

 

Gårdagens omröstning i Sveriges riksdag föranledde vissa att skratta. Som om det vore ett skämt. Jag var inte riktigt på det humöret. Önskar att fler hade uppfattat allvaret i att Björn Söder valdes till riksdagens andre vice talman.

Frågan om vad som är praxis i riksdagen har varit i stöpsleven, inte bara de senaste veckorna. För ett år sedan grälade alliansföreträdare med oppositionen när budgeten då skulle beslutas. “Det är praxis att budget beslutas i sin helhet. Enskildheter ska inte rivas upp” – så menade Anders Borg och hans kollegor då. Rödgröna röstade mot prxis. Det hade de kunna göra även nu. De hade kunnat ställa upp en annan kandidat att rösta för. Det hade också C kunnat göra. Då hade Söder inte kunnat vinna.

Ska felaktigheter få beslutas med det motivet att “det är praxis? Hur räddhågsen får man vara som riksdagsledamot? Hur kan riksdagen tillåta att en person som inte står upp för grundlägande mänskliga rättigheter får ha ett av landets högsta ämbeten?

Heder åt dn.se idag. Jag instämmer med allt: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/meningslos-markering/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *