Emo-deraterna

fredrik

  Jag drömde i natt att jag var med Fredrik Reinfeldt. Hur eller på vilket sätt vi umgicks minns jag inte. Vi kanske åkte bil. Fredrik var låg, som ofta på senare tid. Vi såg vid sidan av vägen ett gäng som hade väldigt kul, vi stannade till och glodde. Det var ett ungt gäng som partade loss. Småfulla, flera med cigaretter. Mingel och serpentiner. Disco. Litet av studentfest, men något högre medelålder än så. Några ansikten skymtade fram och jag kände igen en och annan.

– Vet du vad det där är för några, dom verkar ha så kul, sa Fredrik.

– Det är ett gäng folkpartister, jag har träffat dom, sa jag.

– Hum, man kanske skulle göra nåt i den stilen, vi behöver en ny image. Moderaterna ses som tråkiga och gammaldags av väljarna numer, sa Fredrik.

– Gör det, sa jag. Parta loss bara.

– Nu fick jag en idé, sa Fredrik. Vi ska byta namn!  Vi ska kalla oss för Em-Oderaterna!

-Mmm…?

– Fiffigt, va. Det börjar på ett m som vi ska betona extra mycket. Skojar liksom till det litet!

– Varför inte kalla er för Emo-deraterna. Många unga älskar emo. Musik och sånt, du vet, sa jag.

– Hum, kanske det, sa Fredrik. Nu jävlar! Vi ska ha en kick-off som heter duga.

Moderatledaren ringer Kent Persson:

– Fan, Kent, Googla någon som kan dra igång ett party.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *