Nyfiken på Jan Björklund

 

18398 - Jan Björklund

Partiledarnas psykologi är intressant för att den ger en grund för att ta ställning till deras trovärdighet och äkthet. Hela upplägget med att förstå ett parti utifrån ett personligt samtal med dess partiledare har däremot känts konstigt. Ikväll särskilt som Björklund mest levererade partiets officiella program tillsammans med den ideologiskt korrekta bakgrunden som går utmärkt att ta del av på annat sätt. Men vad tillför personen i topppen? Det är ju det som motiverar programformatet. Den här gånger verkade de två experterna Katarina Barrling och Ludvig Beckman famla som efter en tvål i grumligt badvatten när de skulle försöka hitta någon ny eller annorlunda vinkel. Det var  mest den vanliga skolfrågan som de hittade. (Björklunds vurm för kateder – emanerar den från de böcker som hans lärare staplade upp där för att välja bland?) Men jag ska inte raljera över vice statsministerns engagemang vad för skolan –  efterhand har jag blivit övertygad om att det  är äkta och att det bygger på kunskaper – egna sådana. Hans berättelse om hur han själv upplevt skolans betydelse för den individuella klassresan var utan tvekan äkta och djupt känd.

Men utbildningsministerns politiska engagemang över huvud taget – var kom det ifrån och hur formades det? En trevande ungdomstid, ja – vem har inte det? De flesta kommer inte in och stannar i ett och samma parti lika tidigt som Jonas Sjöstedt. Jan Björklund berättade nu om tidiga pacifistiska ställningstaganden. Han var även emot betyg. Det låter som en ganska typisk Folkpartistisk ungdomspolitiker på sjuttotalet, typ Gharton och några till.  Kanske har till och med Jan Björklund en gång varit flummig? Men om han som ungliberal var så radikal, hur stämmer det med att han tidigt – redan som barn – påverkades av sin mamma i en antikommunistisk och pro – västlig agenda. Som sagt, ungdomen är en tid av turbulens och på något sätt fick väl Björklund ihop det hela, men för att förklara hur detta kan ha gått till skulle ha krävts uppföljande frågor. Jag är fortfarande missnöjd med att Poul Perris plottrar bort det verkligt intressanta. Det börjar bra med frågor kring den formativa perioden i en människas liv, med  sedan släpper han taget. Hur i hela friden gick det till när Jan Björklund blev den folkpartist han blev? För det var väl inte bara för att FPU hade mycket roligare fester?

3 reaktioner till “Nyfiken på Jan Björklund”

  1. Håller med om att samtalet inte tillförde så mycket. Jag somnade en liten stund där jag satt i soffan. Men det var inte bara Poul Perris fel. Jan Björklund hade verkligen en ovanligt låg förmåga att reflektera över vad det var i den där bokhögen på katedern eller vad den där läraren som han beundrade faktiskt gjorde, som ledde till att han själv fick ett bokintresse.

    1. Tack för din kommentar. Jag blev också nyfiken på vad det var han läste. Har du sett mina senaste reflektioner på samtalet med Åsa Romson?

    2. Hej Kerstin
      Osäker på hur kommentarsfunktionen fungerar. Skrev ett svar, men undrar om du har sett?
      Anders

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *