Partiledaren – intervju med Kristdemokraternas Ebba Busch Thor

PRESS_MG_0434 2

 

Det är lätt att falla för Ebba Busch Thors avspända och chosefria charm. Många har spått att partiet, åtmnstone tillfälligt kommer att få opinionsmässig framgång då hon nu framträder i offentligheten. Och det är svårt att inte hålla med. Kanske charmades också Camilla Kvartoft då hon i går söndag  intervjuade Kristdemokraternas nyblivna frontperson i SVT:s programserie Partiledaren. Jag är fortfarande upptagen av det psykologiska spelet mellan programledare och intervjuoffer i programmen. I min kommentar till intervjun med Stefan Löfven noterade jag att tonen i samtalet var så mycket mer ödmjuk jämfört med tidigare när Mp:s Åsa Romson grillades. Kanske har Kvartoft fått kritik och tonar ner? Även i förhållande till Busch Thor var det snällare tongångar och kroppsspråk. Inte mig emot, jag ser gärna att politiska samtal förs med vänlighet tillsammans med saklig skärpa.

Men varför denna fokusering på planeringen inför det väntade barnet? Jag har inte hört frågor frågor till manliga partiledare om fördelning och uttag av föräldraförsäkring, trots att åtminsone Jonas Sjöstedt för inte alltör länge sedan blev pappa.

Nu tog föräldraförsäkringen oproportionerligt lång tid av intrevjun. Tid som även borde ägnats åt den superkänsliga frågan om Kristdemokraternas syn på aborter. Känt är att Ebba Busch Thor yttrat sej i frågan på ett sätt som kan föranleda frågor och önskan om förtydligande. Visserligen fick hon frågor i Ekots lördagsintervju och ville inte då förändra den linje som Kristdemokraterna hittills stått för, men i SVT som har så mycket större spridning, borde frågan ha följts upp. Hon kunde också ha fått frågor om vårdpersonals rätt att vägra utföra aborter. Var står hon i detta? Hur motiverar hon sej? Hur ser hon på opinionen inom sitt eget parti?

 

 

 

 

Aborträtten i Europa belystes på MR-dagarna i Umeå

Hamrud Namli Ljungros

Är aborträtten hotad i Europa? Den rubliken hade samlat många till ett seminarium på MR-dagarna i Umeå.

Medverkande var författaren och journalisten Annika Hamrud, Elena Namli, professor i teologisk etik i Uppsala, samt ordföranden i RFSU Kristina Ljungros.

Abortmotståndet i Europa blir alltmer strategiskt och synligt. Var kommer det ifrån och vad får det för konsekvenser? – det var utgångspunkten för samtalet.

Elena Namli inledde med att sätta in frågeställningen i ett vidare sammanhang. Hon beskrev de populistiska strömningar som breder ut sej i vår del av världen och som har klara kopplingar till värdefrågor som abort.

Annika Hamrud berörde bland annat hur vissa nationalistiska grupperingar sätter in abortfrågan i ett demografiskt perspektiv, där det ses som en risk för att av dem oönskade befolkningsgrupper tar över i antal. Det kan handla om oro för att invandrade muslimer skulle ha en alltför stor fertilitet jämfört med icke-muslimer. Det finns en konservativ kvinnosyn med bland annat önskan om kontroll över den kvinnliga reproduktionen.

Hon ser också ett bakslag för multikulturalismen och för feministiska värderingar. Aborter är illa omtyckta, tillsammans med andra mera frihetliga värden för sexualitet och reproduktion. Hon såg klara likheter med den värdekonservativa Tea Party-rörelsen i USA.

Uttrycket bekvämlighetsaborter förekommer. Det innebär en föreställning och myt att kvinnor föredrar att använda aborter som preventivmedel. Det förkommer också en “ompaketering” av anti-abortstrategien. Så har till exempel Marine Le Pen, partiledare för franska högerxtrema Front National mildrat det absoluta motstånd som hennes far och företrädare, Jean-Marie Le Pen stod för. Hon verkar istället mot aborter med moraliserande budskap.

Kristina Ljungros berättade att inom EU pågår försök att stoppa utbildnings- och informationsinsatser, delvis framgångsrikt. Dessutom vill abortmotståndare få vårdpersonal att vägra utföra aborter. I Italien vägrar nittio procent av läkare på kvinnokliniker att utföra aborter.

Elena Namli ser att abortmotståndare samarbetar över landsgränser och att det då blir viktigt att de som vill försvara aborträtt också samverkar brett över olika riktningar och länder. Det finns även i katolska länder religiösa grupperingar som vill ha en liberal lagstiftning och dessa måste få stöd utan ideologiska eller religiösa skygglappar.

Till sist några ljuspunker: Kristina Ljungros var övertygad om att kvinnliga sympatisörer till Sverigedemokraterna inte är med på partiets linje att begränsa aborträtten så att den skulle gälla enbart till den tolfte graviditetsveckan.

I Spanien har justitieministern tvingats avgå och regeringen fått lov att dra tillbaka lagförslag som skulle ha inneburit försämringar. Detta efter mycket starka folkliga protester.

En stark applåd fick Kristina Ljungros när hon hävdade att kvinnor från Polen borde få komma till Sverige och få gratis aborter här –  “pay-back” för när situationen var den motsatta – kvinnor reste till Polen och fick göra abort då Sverige hade en betydligt strängare lagstiftning.