Ett land fredat ifrån krig?

 

21202475

Läser nu på morgonen i Västerbottens-Kuriren en krönika av Susanne Nyström med rubriken “Ett land fredat ifrån krig”. En bra påminnelse eftersom det är lätt att ta fred för givet när den inte upplevs hotad. Även om en del oroade röster höjts på senare tid med anledning av konflikten mellan Ryssland och Ukraina, känner ändå de allra flesta inte att den fred som nu råder på något sätt skulle vara hotad.

Susanne Nyström skriver med anledning av att det i dagarna är hundra år sedan skotten i Sarajevo då Österrike-Ungerns tronföljarpar sköts. Det attentatet blev den tändande gnista som kort därefter ledde till Första världskriget. Hon påminner om detta och om att Sverige nu istället kan fira 200 år av fred. Jag håller med henne om nästan allt hon skriver inklusive det goda i att Sverige har öppnat portar för människor som behöver hjälp att undkomma krigets fasor.

Min reservation blir bara denna: Jag anser att Sverige faktiskt inte haft fred under 200 år. Visserligen har vårt territorium varit fredat, men i Afghanistan har svenska soldater stridit, skadats och dödats sedan 2002. Bland annat för dem är det viktigt att vi erkänner vad de har varit med om och inte låtsas som om det vore något annat än stridshandlingar. Att Sverige sedan inte har förklarat krig spelar ingen roll för den som mist ett ben. Och jag är övertygad om att soldater i den svenska ISAF-styrkan kallade sin motståndare för “fiende” – precis som vi som gjorde värnplikt en gång fick lära oss att kalla den anfallare vi övade att motstå.

http://www.vk.se/1221466/susanne-nystrom-ett-land-fredat-fran-krig

 

 

Nils Horner är död. Avståndet ökar. Var det meningen?

3202383_2048_1365




Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio


Nils Horners reportage berörde. Hans stämma gick att känna igen direkt.
Vissa stunder kändes det som om han var radion. När han, Cecilia Uddén och Jenny Sanner Roosqvist för ett par år sedan besökte Umeå, var det en självklarhet att gå och lyssna. Och jag med många andra
var nyfikna på att se vem mannen med det karaktäristiska tilltalet var.

Han har av många nu beskrivits som en snäll människa, en ödmjuk människa. Om det vet jag inget, men det går inte att ta miste på hans intresse för människor, vanliga människor. När han bevakade en katastrof letade han upp de drabbade före makthavarna. Vi fick höra berättelserna, ljuden, skeendet. Så efter sprängdådet mot en restaurang i Kabul sökte han upp vittnen – och sköts.

Nils samtalade med människor i Asien och gav oss deras ord, de ord som krävs för att vi ska förstå att de inte är annorlunda än oss utan människor av kött och blod, med tankar, känslor och strävan som vi. Journalister som han förmedlar livet så att vi kan alla kan bli litet mera bröder och systrar. Så att vi förstår att vi alla är i samma båt på denna planet. 

En möjlighet är att mordet på Nils Horner hade till syfte att skrämma journalister. Inför de stundande valen i Afghanistan kan många aktörer ha intresse av att så få som möjligt har insyn i vad som sker. Vilka dessa är, de som kan tjäna på om bevakarna lämnar landet, verkar svårt att veta, (även om det finns spekulationer, till ex av Anders Fänge i SvD) men psykologin är urgammal och bygger på rädsla. Redan idag meddelade Dagens Nyheters utrikeschef, Pia Skagermark, att tidningen uppskjuter en planerad bevakning på plats. Asien, Afghanistan, har plötsligt kommit längre bort. Var det meningen så? 

Det är omöjligt att ställa krav på att andra ska ta risker – bara att hoppas att någon gör det. För allas skull.

Nils Horners samlade rapportering till Sveriges radio.

 


 

 

Sima Samar – ännu en modig kvinna

 

Den 7 december fick Sima Samar Right Livelihood-priset för sin långa verksamhet för mänskliga rättigheter i Afghanistan. Hon har utvecklat och drivit The Shuhada Organization som omfattar ett hundratal skolor och 15 kliniker och sjukhus. Hon har även verkat politiskt centralt i landet och med risk för livet varit aktiv i Afghanistan Independent Human Rights Commission.

 

Citat:

“I was able to establish the Afghanistan Independent Human Rights Commission in a country where using the word ‘human rights’ was counted as a crime. I believe that reconciliation should not be traded for justice and that victims of human rights violations should not again be victims for short-term political gain. We must follow the desires of the Afghan people who oppose amnesty for human rights violators and want to see violators prevented from obtaining government posts and brought to justice. The chronic situation in Afghanistan requires longterm commitment, and the strategy should be comprehensive and multidimensional. Most importantly we have to educate people, which might be the key for a prosperous society including the reduction of poverty and respect for human dignity. I have to say that I think that I have not done exceptional work but the environment that I work in is certainly very difficult.”

 

Dagen före priset utdelades hölls ett seminarium vid UD:s International Press Centre. Temat var: Turning points – how do great changes in society come about? Många av frågorna kretsade kring personligt mod och hur det uppstår. Sima Samar: “There should be a decision like: ‘let them kill me'”. Ett inre beslut att vara beredd utmana den rådande makten.

 

Kontakt:

Dr. Sima Samar Afghanistan Independent Human Rights Commission

Karte 3, Pul-e-Surkh

District 6

Kabul

Afghanistan

www.aihrc.org.af

http://shuhada.org.af/

+ 93 20 250 0676

 

Källor: PM från UD:s International Press Centre och The Right Livelihood Award
Bild kopierad från PM