Främlingsfientlighet finns.

 

flower-woman-women_11121139

Nej, Nabila, du är ingen främling, jag vet det. Du skriver i rubriken till din artikel i Dagens ETC tisdag den 1 juli: ”Främlingsfientlighet är en lögn: Jag är ingen främling. Att säga att människor är fientligt inställda till oss på grund av att vi är främlingar är att indirekt stänga oss ute. Indirekt ställa oss i främlingsfacket. Indirekt säga att vi inte är en självklar del av Sverige.”

Nabila Abdul Fattah: Du är ingen främling, och dem du syftar på med ”vi” är en självklar del av Sverige.

Så vad är problemet, varför säger jag: ”Främlingsfientlighet finns”? Därför att det handlar inte om dej, utan om den som har det – främlingsfientligheten. Den rädslan finns i människors hjärtan och hjärnor. Ofta har det med rasism att göra, men det finns många andra anledningar till att människor är rädda för det som de uppfattar som främmande. Eller till att de hatar det. I England för tusen år sedan bodde många danskar. Många av dem var födda i England. Det var knappast rasism i den mening vi har idag som fick kung Ethelred att 1002 döda många av dem. Det var fientlighet rädsla och hat.

Bengt Westerberg talar i sitt betänkande från 2012 om ”Främlingsfienden inom oss”. Han för sedan ett långt resonemang om vad som menas med främlingsfientlighet och kommer fram till att det är ett diffust begrepp, men presenterar ändå  ett par definitioner. Som psykolog tar jag fasta på och stannar i hans rubrik; ”Främlingen” skapar vi inom oss. Människor har en böjelse för att sluta sej i större och mindre grupper och utesluta dom andra. Det gäller vare sej det är grannbyn, danskar, eller befolkningsgrupper man inte känner igen. Det senaste exemplet är romska tiggare som fått vara i relativ frid så länge som de inte stör, sedan blir de trakasserade. Inte av alla, gudskelov, men av nog många. Det finns en variation i människors psyke så att vissa är mer benägna än andra att reagera mot det som de uppfattar som främmande.

Att tala om främlingsfientlighet kan kännas provocerande för den som är utsatt. Men samtidigt är att tiga om den också en lögn, för ordet står för något inneboende  som tyvärr existerar. Som en rest av primitivare hjärna i en tidigare värld. Kanske skulle vi istället vara tydligare om att det handlar om psykologi. Ordet ”Xenofobi” finns redan, men har ungefär samma valör. Om jag skulle tala med dej skulle jag kanske hellre resonera om ”människors rädsla och avoghet mot det okända.”

Det behövs två saker: Dels att de tongivande och ledande på ett tydligt och konkret positivt sätt visar att alla människor har lika värde och rättighet. Och för det andra att den så kallat ”främmande” ges en likvärdig plats. På så sätt skapas möten som gör att den mest rädde kan bli lugn. Människan förändras inte men kan hålla sin sämsta tendenser i schack och låta förnuftet råda.

MR-dagarna 2013

IMG

 

 

 

För tredje året i rad var jag volontär  MR-dagarna. Hårt jobb från morgon till kväll. Detta år som twitteransvarig. Inte mycket chans att själv gå på något av de seminarier och föreläsningar som vittande om hur mänsliga rättigheter kränks med ofta tragiska följder.

Det starka engagemanget hos alla deltagare och medverkande under de tre dagarna på Kulturhuset i Stockholm var gripande. Trängseln var stor för att komma in på vissa seminarier och ibland fick inte alla plats.

Men det går bra att ta del av inspelningar på Bambuser. Sök på hemsidan och klicka på Bambuser. Bland mycket annat går det att se seminarierna  “Mänskliga rättigheter i krisens Europa” (programändrades sent till att hållas på engelska)  och “Kriget har inget kvinnligt ansikte”.

Flera prominenta deltagare, bland andra Hans Rosling, Suzanne Osten, Bengt Westerberg och Kajsa Ekis Ekman. Årets Per Angerpris , som delas ut av Forum för levande historia  fick Paul Rusesabagina vars livräddande insatser ligger till grund för filmen Hotel Rwanda.

Nästa år genomförs MRdagarna i Umeå med  rubriken “Röster för rättigheter”. Boka redan nu 13- 15 november 2014.

http://www.mrdagarna.nu/