Från bältros till könsbyte?

2018-09-09

Foto: Margaretha Simm

Som framgår av bilden är undertecknad numera klädd i BH närmast kroppen. Vadan detta, har jag bestämt mig för könsbyte, eller har åldern tagit ut sin rätt så till den grad att jag i brist på könshormon utvecklar bröst? Eller kan det vara en demonstration till förmån för F! efter att partiet än gång ser ut att misslyckas att ta sig över fyraprocentsspärren vid val till Sveriges riksdag?

Okej, jag kan gärna manifestera sympati för Fi – men det är i så fall bara ett sammanträffande. Nej, min outfit har annan orsak: Bältros. I fjol höstas berättade jag här på Psykologi för demokrati om min bältrossjukdom och beskrev mig själv litet skämtsamt som en “SVBG” – Sveda – Värk och Bränngubbe. Utslagen har gått bort men kvar finns en brännande hud som gör det svårt med kläder som skaver mot kroppen vid all beröring. Den tighta BH:n hjälper mig att slippa det.

Så varken könsbyte eller annat som har med hormoner att göra. Men Fi tycker jag ska få vara med och påverka svensk politik.

Fittstim min kamp

Efter den första stormen har lagt sej vore det frestande att försöka sej på en analys av SVT:s dokumentär Fittstim min kamp.  Jag har sett den första delen som (sändes i torsdags) två gånger – inklusive den efterföljade debatten.

Kritiken har så här långt varit förödande från feministiskt håll, trots någon enstaka kommentar i stil med “bra att saker kommer upp på bordet”.

Maria Sveland frågar till exempel i ETC Beta: “Driver du med mej Belinda Olsson?”

Det blir ingen analys från mej. Den får vänta tills alla de tre delarna har sänts, men jag kan ändå inte hålla tillbaka några korta reflektioner redan nu.

Inför programmet ställdes en provokativ fråga: “Har feminismen gått för långt?” Det var onödigt och dumt. Det är naivt att tro att en sådan fråga skulle  uppfattas som ett öppet och liberalt sanningssökande. Den fungerar istället som en trigger. Varför reta upp redan i förväg? Frågan väcker dessutom starka farhågor att antifeminister får vatten på sin kvarn i och med att formuleringen nästan tas ur deras mun.

Gudrun Schyman och Fi kan vara en vinnare. Hittills har hennes insats i programmet lovordats av många. Som av en tanke var hon gäst i P1:s lördagsintervju två dagar  Fittstim min kamp  och hon fick då  ännu en gång tillfälle att ge sin syn på feminismens situation idag. Gudrun har förståelse för vad dagens unga idag brinner för och hon kan förklara på ett enkelt och bra sätt hur olika aspekter av att vara i underläge hänger ihop.

Min fråga idag är: När programmakarna nu – frivilligt eller ofrivilligt – fått så många att förenas i ett gemensamt avståndstagande – kommer raseriet att vändas mot män i nästa program?