Jan Björklund i Almedalen

Jan Börklund Almedalen

Folkpartiledaren Jan Björklund har alltid sett likadan ut, haft samma uppsyn, låtit likadan. Hans oväntade skäggstubb idag riskerade därför att ta fokus från det han ville säga. I och för sig var det inga dramatiska nyheter han hade att komma med, så kanske det behövdes något för att dra uppmärksamhetet till talet som var det sista i Almedalen för i år. Den rosa tröjan ska jag återkomma till.

Nu är det inte bara Jan Björklund som kan upplevas oföränderlig. Hans parti bygger på värderingar som funnits mycket länge och som dessutom påverkat alla de andra svenska partierna från höger till vänster. Det är en black om foten för Folkpartiet att inte kunna ta patent på liberalismen. Istället har vissa sakfrågor fått dominera som draglåster – skolan och på senare tid försvaret. Det var en viktig markering när Björklund talade om hur nära det är för ryska flygstridskrafter att ta sej till Gotland.

Folkpartiledaren betonade arbetslinjen som (underförstått) en fortsatt grund för samarbete i Alliansen. “Kunskapsskolan” ska fortsätta vara Folkpartiets linje med bland annat tidiga betyg. Lärarna ska bestämma i klassrummet – även det en klar signalpolitik.

Jan Björklund kommer att behöva stöd av olika grupper inom partiet  för att bli omvald och mycket i hans tal verkade ämnat internt för positionering. Han behöver kanske främst övertyga den socialliberala falangen. Han vände sej nu till Bengt Westerberg och berömde hans insatser för reformer för funktionshindrade. Den gesten ser jag som en stark markering av hur viktigt det är att stå upp för de svaga i samhället. Han nämnde också uttryckligen ett par gånger att Folkpartiet är socialliberalt.

Är det i det sammanhanget vi ska se den rosa tröjan? Är den snarare en politisk markering med viss feministisk anstrykning än bara en trendig bratmundering?

Partiledaren – intervju med Jan Björklund

24470 - Jan Björklund

Visst kan det tyckas rätt att, så här i god tid före nästa riksdagsval, passa på att föra en idédiskussion med ledande företrädare för riksdagspartierna. SVT:s Intervjuserie Partiledaren började förra veckan och slutar i morgon med Annie Lööf. Näst sist, Jan Björklund, var den förste att äntligen ta frågorna om partiideologi på seriöst allvar. Hade det varit bättre om Camilla Kvartoft och Anders Holmberg hade sparat de brännande dagsaktualiteterna till sista delen av halvtimmen? De två rutinerade politiska journalisterna har gått på instinkt och fångat upp teman för dagen direkt – vilket sen triggat motsvarande ryggmärgsreflexer hos politiker. Ideologi verkar sedan ha hamnat långt bak i medvetandet.

Den aktuella dagsfrågan var given även denna gång. Vattenfall stänger kärnkraftsreaktorer tidigare än vad som förut angetts. Björklund skyllde nu självklart på skatter och avgifter som belastar verksamheten, trots att Vattenfalls VD Magnus Hall idag i radiointervju lade tonvikten på effekten av de låga energipriserna som huvudorsaken till att Ringhalsreaktorer avvecklas.

Som ovan nämnts visade sedan Jan Björklund ett avslappnat intresse för att reflektera kring Folkpartiet och liberalismen. Han följde upp Katarina Barrlings inledning med en historisk tillbakablick. Tanken att liberalismen “segrat ihjäl sej” uttrycktes inte direkt, men fanns bakomliggande. Och visst är det ett problem för Fp att det från höger till vänster numera ryms större eller mindre inslag av liberala idéer i partiprogrammen.

Camilla Kvartoft gjorde tappra försök att få Björklund att komma ut som renodlad socialliberal i Bengt Westerbergs anda – med klent resultat. Bland annat talades det om skolan. Det fria skolvalet släpper han aldrig men försöker att förena detta med stöd för skolor som det går dåligt för. De ska få mer resurser, bättre lärare som har mer betalt. Låter bra när han säger det. Återstår att se om detta kommer att innebära gigantiska obsklasser, (vet någon idag vad det var en gång?), eller verkligt seriösa satsningar på en bra skola för alla.