Skuggad

MB900399145

Idag på hemväg från affären. Kallt och skarp sol snett från sidan. Ryggsäck. Höften värker och det går långsamt fram, men jag njuter ändå av ljuset. Solglasögon för första gången i år. Steg bakom närmar sej. Snabba, bestämda  steg – någon som  kommer att passera mej, tänker jag. Stegen närmar sej. Nu ser jag skuggan som närmar sej bakifrån. En skarp skugga, skarp som solen som den döljer. Solen som belyser och värmer den sida av  skuggivaren som vänds emot den. Nu, tänker jag, nu passeras jag. Men iställer är jag förföljd, skuggad. Nära, en meter bakom mej går någon. En stunds obehag – någon som vill mej illa? Men det stannar vid tanken, obehaget går snabbt över. Situationen känns inte skrämmande utan väcker nyfikenhet. Jag fortsätter att gå långsamt, i min egen takt med någon tätt bakom. Det måste vara en rätt liten person, även om skuggan är lång. Dessa snabba, bestämda steg skulle ha lett en större människa förbi mej. Det är någon som är klädd i kappa med kapuschong vars skugga tydligt avtecknar sej. Min nyfikenhet växer. Ett tag är jag frestad att stanna och släppa förbi personen, men går istället vidare. Vi (nu är det “vi”) måste uppfattas  som ett konstigt par av dem vi möter. Vägen viker delar sej på två ställen men hen fortsätter att följa. På det tredje stället går vi åt varsitt håll. Jag stannar strax och ser. Hon har stannat och en sekund ser vi på varann. Kvinnan med huvudduk och mörk hy går till vänster, jag åt höger. Jag hinner uppfatta hennes ålder, kanske femtio. Hon är sminkad. Hon bär en kasse i handen. Fem minuter av tillsammans, fem minuter av ensamhet.