En doffft … av den (inte så) fina världen

 

Foto: Freepik.com

 

Häromdagen  i den större staden, besöker dess bibliotek,  möter vänliga människor, skaffar lånekort eftersom fler besök, fler stunder att fördriva i den större och vänliga staden, kan förutses.

Med lånebok i hand till den bekväma läseplatsen – och påminns om skriket från min ungdoms USA med rashat och diskriminering: “Negroes stink!” Andra människor där, människor vars närvaro gör sej påmind även via det i vår avgränsade värld förbjudna luktsinnet. Den varma och välkomnande miljön är för tillfället fristad också åt människor i nöd, utan tillgång till den för de flesta svenskar självklara lyxen – dusch.

Ett konkret och mycket sinnesnära exempel på vad som får vissa att ta avstånd.

Nu händer inte det. Det finns en tolerans just där och då. Bra! Men avståndstagandet finns, det vet vi. Se bara bilden med kvinnan som ger fingret åt en tiggande kvinna i Expressen.

Statsvetaren Bo Rothstein, som förjänstfullt behandlat tilliten som en oundgänglig tillgång för ett samhälle, kom tyvärr nyligen med en propå att förbjuda tiggeri. Han blandar samman politiska lösningar med den småskaliga etiken som måste gälla för det nära här och nu.

Ett bad och möjlighet till tvätt av kläder  borde tillhöra de mänskliga rättigheterna. Hellre det – småskaligt och tillgängligt för alla –  än äventyrsbad i flotta anläggningar. En badstuga i varje stadsdel vore något att se fram emot.