Bojkott för Scharinska?

 

 

På  måndag kväll den 26 mars spreds nyheten snabbt via Facebook: ”Scharinska villan ska säljas”. Hotet om bojkott kom snabbt.  Artister anslöt sej snabbt till att vägra ställa upp under Kulturhuvudstadsåret 2014 om inte verksamheten i  Scharinska villan får vara kvar.

 

Scharinska har gett många en chans att uppträda, inte bara etablerade musiker.  Scharinska har varit en mötesplats.  Många i publiken har kanske gått hem med inspiration att själva spela och kommit tillbaka på scen.

De många unga hoppfulla och ambitiösa musikutövarna behöver ställen som Scharinska. Scenen  på Scharinska kan bli ett första framträdande att sträva emot.  Att få uppträda samma kväll som ett känt band kan betyda mycket.

 

Jag ser detta som nu sker  som en fråga om demokrati.  Dels i själva verksamheten: Fredrik och Jonas har gått emot de våldsamma elitistiska tendenserna i musikvärlden. Etablerade namn blandas med mindre etablerade. Kvinnliga musiker har också beretts en större plats jämfört med andra ställen. Men även för att reaktionerna nu blivit så starka. Det ger också ett test på om demokratin fungerar i Umeå.  Det kan ge en känsla av att min röst betyder något. ”De däruppe” kan lyssna.

 

Musikernas spontana bojkotthot var först lätt att sympatisera med – en kollektiv handling. En imponerande  styrkedemonstration med hjälp av Facebook. Men vid närmare eftertanke vore det klokt att vänta med vapenskrammel tills positionerna klarlagts. Jag tror nämligen Umeå kommun kommer att tvingas lösa frågan om Scharinska till förmån för alla. Den unga musikscenen har antagligen starkare kort på hand  än till och med  vad de själva tror.