Tio psykologiska punkter kring främlingsfientlighet och rasism

Bildresultat för racism

 

Lisa Bjurwald skriver i boken Europas skam: “Det är omöjligt, och inte heller önskvärt, att slippa undan Europas nazistiska förflutna. Vi måste kunna jämföra exempelvis Sverigedemokraternas dröm om det svenska folkhemmet med nationalsocialismens ideal. Sådana jämförelser är nödvändiga för att förstå den nationalistiska ideologin i sin helhet.”

Den sortens jämförelser är viktiga även för att förstå den psykologi som är minsta gemensam nämnare för all främlingsfientlighet och rasism. En sådan analys kan bidra till att känna igen och bemöta  totalitära strömningar.

Främlingsfientlighet och rasism finns i många skepnader. Den har ofta ideologiska kläder och har ibland till och med getts vetenskaplig auktoritet. Politiskt har den alltid kunnat utnyttjas. Här vill jag beskriva några av dess psykologiska grundvalar:

De tio punkterna kan fyllas på med mera. Tipsa gärna i kommentarsfältet!

 

De tio punkterna:

Stereotypisering

Människan har ett behov av förenkling för att uppfatta och förstå sin omvärld. Enkla kategorier kan leda till:

Misstänksamhet och rädsla för ”den andre”

– som jag inte känner och är utanför  min referensram.

Allmän osäkerhet och ängslighet

Skapar stort behov av en trygg och förutsägbar omgivning. Varierar individuellt. Okända företeelser som främlingar väcker rädsla och därmed avståndstagande.

Aggressiv kompensation

Människor i underläge slår mot den ännu svagare.

Gruppdynamik  

Till exempel att syndabockar utses.  Kan i vardagen också ta sej uttryck i mobbning.

Traumatisering och hat

Historiska traditioner av utstötning mot viss grupp i samhället. Kan utnyttjas politiskt genom bland annat:

Kollektiv skuldbeläggning och mytbildning

Vandringsmyter om det främmande som demoniseras. Kan i en extrema fall utgöra grund för etnisk rensning.

Lydnad och stark auktoritetstro

Man följer ledarens budskap om ”den andres ondska”.

Flockbeteende

Under vissa omständigheter i en människomassa. Gruppen agerar primitivt i till exempel lynchjustis.

Konkurrens och kamp om utrymme

Primitivt beteende när en befolkning känner sin ställning och/eller sina resurser hotade.  Till exempel vad beträffar tillgången på jobb. 

Näthat mot kvinnor

Blommor från en bärbar dator

I komposten ser det mesta till slut likadant ut. Ursprunget kan inte skönjas. Maskar, tusenfotingar och mikroorganismer finns i djupet men syns sällan. Vad är det för djur som är harmlösa och vilka ska vi ta bort?

 

Litet så är det med det hat som numera finns i nätets kommentarsfält – det finns olika djur och det finns olika bakgrund och motiv – men allt kan till att börja med te sej likadant. Det kan vara smart att försöka urskilja beståndsdelarna  om du vill komma försöka göra något åt saken.

 

”kvinnor flyttat fram sina positioner. Fler män hotade, spec de som känner sig maktlösa, undanskuffade, arbetslösa  till  ex. #granskning”                                                                                                                                           

 

Citatet är ett tweet som skrevs av Margaretha Simm – @maggansimm – i samband med reportaget i Uppdrag granskning onsdag kväll. Under programmet talade Andrea Edwards i samma banor. Det är helt klart att det finns förhållanden i samhället som kan gynna vanmäktigt hat. Utan att ursäkta går det ändå att förstå psykologin där bakom. Lösningar på detta är politiska, alltså inget du och jag kan ta itu med direkt här och nu. Vi kan heller inte direkt  komma åt de sexistiska attityder och jargong som råder i vissa sammanhang.

 

Vad finns det mer som gör att människor så totalt omdömeslöst kan hota och kränka kvinnor i nätkommentarer? Hur är de som skriver så här?

 

I likhet med flera andra som tagit upp ämnet tror jag att en stor majoritet av dumheterna kommer av den totala frånvaron av kontakt med mottagaren. Nätet inbjuder till att – helt oemotsagd och utan direkt reaktion – skriva nästan vad som helst. Det innebär att så många ”vanliga klantskallar”, som jag förkortar ”VK”,  tar tillfället i akt att häva ur sej sin frustration  mot kvinnor. Uppdrag granskning och Radio 1 har konfronterat personer som skrivit hot och kränkningar. Påfallande många av dessa har reagerat med ärlig förvåning och har sedan inte haft större problem att ta tillbaks åtminstone delar av vad de skrivit. Detta när de insett vad deras ord har fått för effekt. ”VK” är alltså tillgängliga för argument och kan nås med ”vanliga åthutningar”.

 

Mymlans blogg ”Det här kan du göra som motvikt till näthatet” är en alldeles förträfflig kort manual för hur du bör göra när du stöter på hot och annat obehagligt i kommentarsfält.

 

Men det finns en annan grupp – de som finns i den ”bubbla” som Lisa Bjurwald beskriver i boken Skrivbordskrigarna. Ensamma och isolerade finner de – ofta män – en virtuell gemenskap på nätet. De får en social bekräftelse och närhet som annars inte skulle vara möjlig. De här personerna är inte på samma sätt tillgängliga för kontaktförsök från andra än invigda. De föredrar sällskap som bekräftar redan etablerade åsikter och attityder. I kommentarsfältet – precis som i komposten,  kan du inte veta ursprunget, men syftet kan ofta vara just att slå fast sanningar och stärka gruppgemenskapen.  Dessa herrar är färre och går inte lätta att urskilja från ””VK”. De döljer sej i mängden så.

 

Vi ska bemöta allt. Ta för vana att reagera direkt. Skriv kanske bara: ”Det där var inte ok.”, det kan räcka. Jag tror att ett allmänt bemötande skulle dränera kommentarsfälten så mycket att de verkliga nättrollen inte kan dölja sej i mängden.

 

Och vi ska definitivt reagera även när våra vänner trampar fel. Även de som man normalt inte förväntar det av skriver ibland hotfulla ironier. Bort med det. Om du vänjer dej vid att reagera i din närhet kommer du att ha lättare att bemöta näthataren.

 

Och till slut en uppmaning framförallt till alla medbröder: Man kan faktiskt vara feminist även av solidaritet.

Rätt att ge EU Nobels fredspris

 

 

Det är rätt timing att ge fredspriset till EU nu.

 

 

EU  har räddat freden i Europa och därför skulle man kunna se priset som en senkommen men välförtjänt klapp på axeln – ett pris för gamla meriter. Men det finns andra och bättre skäl att ge Europeiska unionen fredspriset nu.  Det handlar om demokrati. Timingen handlar om att ge en stöd och en puff i rätt riktning, i en tid när både demokratin och EU är hotade. Det finns starka antidemokratiska strömningar i flera länder, Ungern och Grekland för att nämna några. Rasistiska tendenser växer sej starka på många håll. Journalisten och författaren Lisa Bjurwalds bok Europas skam kom ut i fjol och ger en exposé över en obehaglig utveckling.

 

Annika Ström Melin talar  i Gomorron världen 2012-10-14 om hur man kan se den norska nobelkomitténs val som en uppmaning och utfordran till EU.

 

EU har misslyckats i flera avseenden – inte minst när det gäller ekonomin. Utpressningspolitiken mot Sydeuropa framstår som dum och improduktiv. Det är också ytterst tveksamt om EU:s press på Ungern att respektera mänskliga rättigheter är tillräcklig. Det återstår att se om Serbiens önskan att komma in i gemenskapen kan motivera att rättssäkerheten för HBTQ-personer kan garanteras.

 

EU står inför svåra tider. Det talas om risk för en upplösning. Alternativet är skrämmande med ett Europa i fritt fall. EU är kanske det enda vi har i dagens läge för att inte åter dras in i en ond och isolationistisk trend med chauvinism.

 

På samma sätt som de tidigare prisen till Röda Korset och FN-organ, kan man kanske se årets utnämning som en belöning för god vilja och goda intentioner, ett pris till en ambition. Men det viktigaste är fredspriset som tyngd i den antinationalistiska vågskålen. Det är norrmän som väljer att ge priset till EU, vilket är logiskt med tanke på att de i sitt eget hem sett vart den extrema nationalismen kan leda.