Fungerar humor som vapen mot rasism?

DSCN0592 (2)

 

 

“Det sägs: ‘ta debatten’ – med det går inte att debattera med sådana som dessa. Jag fick lov att ta till andra medel.”

Det sade Kawa Zolfagary, som ligger bakom  Vita kränkta män  när han samtalade  med Anahita Ghazinezam på Littfest i Umeå. Frågan var: “Fungerar humor som antirasistiskt budskap?”

Svaret beror på vad man menar med “fungerar”. Att vi som delar hans åsikter låter oss roas är helt klart – jag skrattade mej till tårar inför några av exemplen. Kawas begåvade sätt att vända på dumheter kan säkert förena och stärka dem som redan är antirasister, men sedan är det en annan sak om någon av “idioterna” som citeras skulle ändra åsikt av att deras inlägg publiceras. Ironi är som bekant ett tveeggat vapen, vilket som bekant inte bör använda mot barn och jag är tveksam inför om det är rätt att medicin mot de herrar och damer vars mindre begåvade alster nu hängs ut.

Hur som helst, en rolig stund var det. Och till slut kunde Kawa tala allvar- jag undrade ett tag om han kunde.

Horan som log

DSCN0587

Jag har ännu inte hunnit läsa boken, men det Calle Hård berättade på Littfest i Umeå väckte min nyfikenhet. Hans nya roman – spänningsroman kallas den på baksidestexten – tar sin början på fiktiva Elgö i Västerbotten ( starka likheter med Holmön) och fortsätter i södra Indien. Nils Anders Nylund  upprörs över ett mord i sin hemtrakt och reser iväg för att söka upprättelse för offret.  Väl där konfronteras Nylund med Indiens korrupta system där även Sverige har fingrarna med i syltburken.

Calle ger oss en mörk bild av Indiens sätt att behandla sina  kvinnor.  Det avskyvärda dådet  i New Dehli den 16 december 2012, där en 23 – årig sjukgymnaststuderande våldtogs och mördades av en grupp män på en buss av avspeglar hur utsatta kvinnor kan vara.

Vi gavs även en kort inblick i landets rättssystem fungerar. Det har funnits förhoppningar att de lagar som i praktiken innebär straffrihet för sexualbrott för vissa kategorier skulle komma att förändras som en konsekvens av mordet i Dehli. Nu förefallar det dock som om kvinnans död var förgäves – lagarna kommer inte att skrivas om på avgörande sätt.

 

 

 

 

Maria Sveland: “Göran, kom tillbaks – allt är förlåtet!”

DSCN0582 DSCN0583 (2)

 

“Göran Persson, kom tillbaks – allt är förlåtet!”  Med en viss överdrift illustrerade Maria Sveland idag på Littfest i Umeå de förändrade attityderna till feminismen under de senaste decennierna. Sveland, högaktuell med Hatet – en bok om antifeminism, beskrev hur den socialdemokratiske statsministern på sin tid hånades när han kallade sej feminist, ett avståndstagande som Sveland idag kan ångra när hon sett i vilken riktning samhällsklimatet  gått.

Maria Sveland,  gästade Littfest för att med utgångspunkt i sin bok tala om tala om en skrämmande aktuell företeelse – näthatet.  Hon samtalade med statsvetaren Malin Rönnblom och Folkbladets chefredaktör Daniel Nordström.

År 2012 utsattes Maria Sveland för dödshot, något som fick henne att lägga ett romanprojekt på hyllan och istället börja skriva Hatet. Hon beskriver utgångspunkten som ett starkt behov att försöka förstå genom att göra nedslag i några händelser där antifeminismen visat sej.

Det hon fann när hon började undersöka de här fenomenen var ett utbrett kvinnohat – något som inte passar in i bilden av Sverige som ett charmigt och just land – snarare en “massgrav” .

Händelser där kvinnor utsätts för hat beskrivs alltför ofta som enskilda problem. Istället för att lyfta blicken och se mönstren, läggs börda på kvinnan att ta itu med svårigheterna själv. Den som klagar kan därmed riskera att själv skuldbeläggas och anklagas för att göra sej till offer.

Maria illustrerade hur det ofta sker en glidning i tryckta medier från åsiktsbildningen på nyhets- och ledarplats till ett alltmer urspårat kommentarsfält – en process som också finns i på vissa bloggar. “Paradoxalt nog har antifeministiska debattörer varit de som mest högljutt talat om yttrandefrihet.” Hon pekade även på risken för självcensur inför hot, något som effektivt riskerar att döda ett levande samtal

Daniel Nordström kommenterade  mediers ansvar för ett förhållningssätt inför den typ av kränkningar och hot som förekommer på kommentarssidor.  Han representerade en försiktig hållning med krav på balansgång mellan olika intressen och påminde om vikten av att “ta debatt”. Daniel har rätt i det, men det är orimligt att ett fåtal modiga aktivister ska stå i främsta ledet själva – om det ska stridas får vi allt vara flera som hjälps åt!

Se hela samtalet här: http://bambuser.com/v/3442315

 

 

 

 

Hade vi fel?

DSCN0557 DSCN0565_redigerad-1

 

“Hade vi fel?” Det var utgångspunkten för ett samtal på Littfest i Umeå idag. På podiet fanns Carl Johan de Geer och Jan Myrdal. Meningen var att de skulle samtala om  konst och politik med utgångspunkt i 60-talet. Underrubriken var: “Vad åstadkom man, var misslyckades man?” Samtalsledare var Mats Jonsson Från Galago.

Jan Myrdal stannade inte  vid 1960- talet.  Som ofta gav han en lärd historielektion. “‘Vi’ dvs underklass och exploaterade folk har alltid haft rätt, i den meningen att ‘vi’ har haft rätt att göra uppror”, var hans självklara och bergfasta utgångspunkt. “Samtidigt har i vissa lägen en majoritet ställt upp på de härskandes sida.”  “Den stora katastrofen skedde 1914. Innan dess trodde man att arbetarklassen skulle omöjliggöra kriget.” Jan minns sedan, trots att han då var barn; “Senare på trettiotalet förstod jag att något liknande kunna hända i Tyskland, med tanke på den stora arbetslöshet som då rådde  – först kommer käket och sedan moralen.”

“Gubbar! Jag är besviken!” – det var omdömet från min yngre bänkkamrat i den relativt välfyllda Idun-salongen. “Ni skulle ju berätta om era misslyckanden, varför talade ni inte om det?” Hon hade väntat sej mera av självprövning från herrarnas sida. Något erkännande av fel kom inte, vare sej från Jan Myrdal eller Carl Johan de Geer. Det var knappast heller att vänta. Det vi fick ta del av var, förutom samlad  lärdom, roliga anekdoter och en del kul one-liners.

Carl Johan de Geer inledde med en bakgrund. Innan realismen blev på modet under senare delan av sextiotalet kunde man ta del av bland annat den konkreta poesin med företrädare som Fahlström och Hodell – den senares dikt igevär nämndes som exempel. Dikten består av de två orden “i gevär”, med ett mycket långt och utdraget “iiiiiiiii”. (Lyssna på Youtube-klippet!) Konkretismens undersökande och inåtvända stil byttes sedan mot realismen som kom att bli ett politiskt ställningstagande.

de Geer berättade om när han hade gripits för skändande av USA:s flagga. I ett komiskt polisförhör spelade två poliser nyss inlärda roller som “good cop and bad cop”.  “Jag trodde verkligen att dom var på det viset! Polisen trodde dessutom att alla i Vietnamrörelsen var mer eller mindre anställda av Kina och Nordvietnam – och vi i vår tur trodde att alla poliser var fascister.”

Jan Myrdal påpekade – apropå kulturarbetares betydelse för demokratin – att många svenska  kommunistiska kulturarbetare som blev utan jobb när deras parti marginaliserades på 1920-talet, kom att få stor betydelse när de “sögs upp av den socialdemokratiska rörelsen” och kunde verka i antifascistisk riktning på trettiotalet. Deras inflytande på opinionbildningen hade stor betydelse för att nazistpartiet fick ytterst få röster i valen.

Mera från Jan Myrdal:

“Stenbeck och Deng Xiao Ping gjorde samma sak – sög upp kulturvänstern, betalade dem – och gjorde dem på så vis ofarliga, Stenbeck genom att sätta dem på lönelistan för medieproduktion, Deng genom låta dem kränga Coca Cola.”

“Sverige är en provinskultur, en långgrund strand. Vågorna sköljer upp – och när de drar sej tillbaks, finns bara sanden kvar.”

“Sverige är en liten imperialistisk stat som kan jämföras med de tyska småstater som sålde sina trupper till den som betalar bäst.”

Nej, Myrdal och de Geer slapp att grillas denna förmiddag i Umeå. Ingen av dem ställdes mot väggen som många hade trott och kanske önskat. Detta var mera av ett trevligt och bildande samtal. Och roligt.

Se hela samtalet här: http://littfest.se/mediearkiv/