Främlingsfientlighet finns.

 

flower-woman-women_11121139

Nej, Nabila, du är ingen främling, jag vet det. Du skriver i rubriken till din artikel i Dagens ETC tisdag den 1 juli: ”Främlingsfientlighet är en lögn: Jag är ingen främling. Att säga att människor är fientligt inställda till oss på grund av att vi är främlingar är att indirekt stänga oss ute. Indirekt ställa oss i främlingsfacket. Indirekt säga att vi inte är en självklar del av Sverige.”

Nabila Abdul Fattah: Du är ingen främling, och dem du syftar på med ”vi” är en självklar del av Sverige.

Så vad är problemet, varför säger jag: ”Främlingsfientlighet finns”? Därför att det handlar inte om dej, utan om den som har det – främlingsfientligheten. Den rädslan finns i människors hjärtan och hjärnor. Ofta har det med rasism att göra, men det finns många andra anledningar till att människor är rädda för det som de uppfattar som främmande. Eller till att de hatar det. I England för tusen år sedan bodde många danskar. Många av dem var födda i England. Det var knappast rasism i den mening vi har idag som fick kung Ethelred att 1002 döda många av dem. Det var fientlighet rädsla och hat.

Bengt Westerberg talar i sitt betänkande från 2012 om ”Främlingsfienden inom oss”. Han för sedan ett långt resonemang om vad som menas med främlingsfientlighet och kommer fram till att det är ett diffust begrepp, men presenterar ändå  ett par definitioner. Som psykolog tar jag fasta på och stannar i hans rubrik; ”Främlingen” skapar vi inom oss. Människor har en böjelse för att sluta sej i större och mindre grupper och utesluta dom andra. Det gäller vare sej det är grannbyn, danskar, eller befolkningsgrupper man inte känner igen. Det senaste exemplet är romska tiggare som fått vara i relativ frid så länge som de inte stör, sedan blir de trakasserade. Inte av alla, gudskelov, men av nog många. Det finns en variation i människors psyke så att vissa är mer benägna än andra att reagera mot det som de uppfattar som främmande.

Att tala om främlingsfientlighet kan kännas provocerande för den som är utsatt. Men samtidigt är att tiga om den också en lögn, för ordet står för något inneboende  som tyvärr existerar. Som en rest av primitivare hjärna i en tidigare värld. Kanske skulle vi istället vara tydligare om att det handlar om psykologi. Ordet ”Xenofobi” finns redan, men har ungefär samma valör. Om jag skulle tala med dej skulle jag kanske hellre resonera om ”människors rädsla och avoghet mot det okända.”

Det behövs två saker: Dels att de tongivande och ledande på ett tydligt och konkret positivt sätt visar att alla människor har lika värde och rättighet. Och för det andra att den så kallat ”främmande” ges en likvärdig plats. På så sätt skapas möten som gör att den mest rädde kan bli lugn. Människan förändras inte men kan hålla sin sämsta tendenser i schack och låta förnuftet råda.

SD är rasistiskt

Stiftelsen Expo har gett ut en vitbok som enligt beskrivningen ”Hjälper Sverigedemokraterna på traven och lyfter fram rasismen, hatet och våldet partiet vill att vi ska glömma”.

Med anledning av vitboken debatterade Expos chefredaktör Daniel Poohl med SD:s Mattias Karlsson i dagens P1-morgon. Karlsson invände att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti. Han menade att det aldrig har funnit någon öppen rasism i SD:s åsiktsdokument, även om han erkänner att det har funnit problematiska och avskyvärda inslag i partiets historia. Han vill inte gå med på att partiet är rasistiskt idag. Så vad definierar partiet idag? Är partiet rasistiskt? Karlsson: ”Att prata om kulturer, att inte ett samhälle fungerar optimalt om det finns stora grupper som inte delar samma kultur och samma värderingar, för mej är inte det rasism”. Mattias Karlsson vill begränsa ordet rasism till en mera synlig form som grundas på ”människors hudfärg”.

Här blir det viktigt med orden. Vad är rasism? Det finns en utmärkt artikel på Wikipedia som visar hur begreppet rasism idag används på ett vidare sätt än i den ursprungliga biologiska betydelsen. Det är relevant att fortsätta att tala om rasism även om detta syftar på fördomar och diskriminering mot kulturella, religiösa eller etniska grupper. Detta därför att sådana föreställningar bäddar för en syn på på vissa människor som mindre värda eller oönskade i vårt samhälle.

För att förstå hur rasism fungerar idag är det viktigt att förstå rasifiering som handlar om ”hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung”. (Citerat ur Wikipedia.). En enskild person kan alltså inte vara ”rasifierad”, som det felaktigt ibland sägs. Rasifiering beskriver en process i samhället, aldrig en människa. Du blir alltså inte en stereotyp – stereotypen finns bara i huvudet på den som har den!

En något annan synvinkel som också debatteras i dagarna: Rasism är inte bara en tanke eller åsikt utan också en fråga om handlingsberedskap. Därför är det problematiskt att utgå enbart från enkätfrågor för att bedöma om rasismen ökar eller minskar. Jag har kommenterat detta mera utförligt tidigare, med utgångspunkt från en ledare av Nabila Abdul Fattah i dagens ETC.

Marcus Priftis skriver också i Aftonbladet debatt om att rasismen inte går att fånga i enkäter.

Hur mycket rasism har Sverige? Jag är försiktig och lutar åt Nabila

 

2013-12-07 10.14.00

 Foto Anders Fagerlund

I dagens dn.se utmanar Carl Melin och Markus Uvell rasismmyten; ” … en lång rad studier visar att rasistiska föreställningar är ovanliga. Internationella jämförelser tyder på att Sverige är världens kanske minst rasistiska land.” Melin och Uvell baserar sin bedömning på attitydundersökningar som säkert är seriösa, även om läsare inte delges vilka dessa är, med undantag för Mångfaldsbarometern.

Som av ett sammanträffande skriver även Anna Dahlberg i Expressen häromdagen en artikel med rubriken ”Myten om det rasistiska Sverige”. Hon ger övertygande statistiska belägg, med föredömligt angivande av källor, för att saker går i rätt riktning. Kort sagt: Hon påstår att främlingsfientligheten minskar i Sverige.

Så Nabil Abdul Fattahs fråga i Dagens ETC tisdag 10 juni: ”Jag önskar att jag var en lögnare”, ska den besvaras: ”Ja, du är en lögnare, vara bara lugn – Sverige är inte rasistiskt?”

Nabila ger flera exempel på rasistiska uttryck och handlingar, liksom på ifrågasättande av dem som vittnar om dessa. Hon har större tilltro till sina ”…beslöjade systrar som börjar ge sej ut i den offentliga debatten” än till den statistik som Anna Dahlberg och Timbroanknutna Melin och Dahlberg åberopar.

Vem har rätt? Har båda rätt, men ser verkligheten med olika glasögon? Jag tror Anna Dahlberg är inne på det när hon skriver: ”För den som utsätts för hatet och hoten måste det kännas som att befinna sig i en krigszon.” Hon inser att upplevelser kan skilja sej åt beroende på var och i vilken situation en befinner sej. Men framförallt tycks Anna Dahlberg mena att verkligheten alltid kan analyseras på olika nivåer – den privata och den strukturella, övergripande. Med den utgångspunkten går det kanske att ha visst förstående överseende med motreaktioner.

Men så enkelt som Anna kanske menar är det inte. Nabila Abdul Fattah kommenterar attitydundersökningarna med ”dessa siffror betyder ingenting för mej” och det kan jag förstå och hålla med om. Psykologi står på tre ben: Tankar, känslor och handlingar. Attitydundersökningar står bara på två.

Jag citerar ur Psykologiguiden: ”Enligt den attitydforskning, som följde vid mitten av 1900-talet och senare har en attityd tre aspekter: en kognitiv som gäller uppfattandet av ett fenomen, en emotionell som gäller den känslomässiga reaktionen på det, en konativ aspekt som gäller strävan eller handlingsinriktning.”

Det Nabila klart beskriver handlar om den konativa aspekten. De två första aspekterna, de kognitiva och emotionella, kallar hon träffande: ”…en box man kryssar i och inte ett faktum på hur det egentligen ser ut”.

Nej, hur vi förhåller oss till en ingift muslim, eller till att anställa en mörkhyad person med ett namn vi inte kan uttala, det visar sej först när det händer. Det är handlingsaspekten. Vi dömer våra medmänniskor inte efter vad de säger, utan för vad de gör.

Jag lutar ännu så länge åt Nabila – jag vill vara försiktig när jag bedömer vad slags land jag bor i numera.