Varför?

panda-303949_640 3

Nina Björk i dagens Godmorgon, världen pläderar för att vi ska fråga oss: “Varför?” Varför röstar människor på ett rasistiskt parti? Varför utför människor terrordåd? För en psykolog, som arbetat med att försöka förstå för att hjälpa, kan det tyckas självklart att  reda ut orsaker. Underliggande motiv och bevekelsegrunder kan vara centrala för att vägleda till förändring. Så varför skulle just frågan varför vara kontroversiell? Nina Björk pekar på svaret: För många innebär önskan att förstå något, kanske ett ont handlande, också att ursäkta.

Åsne Seierstads bok En av oss handlar om terrorhandlingarna i Oslo och på Utöya i juli 2011. I min recension i Psykologtidningen tar jag upp och ger exempel på en vanlig reaktion på ondska – att vända sej bort i avsky. Jag citerar Sanna Rayman som uttrycker vad många känner: “Jag vet inte ens om jag vill känna förståelse för något sådant”. Hon använder då  “förståelse” i dess rent känslomässiga innebörd: Att komma nära någons bevekelsegrunder kan kännas som ett hot att förövaren ses som mänsklig och möjlig att förlåta.

Nina Björk anser att allt, även det vi inte tycker om, eller till och med det mest onda, bör ses och analyseras. Det behöver inte vara ett neutralt förhållningssätt. Seierstads bok är ett bra exempel, den tillför kunskap, liksom mycket annat som har skrivits i ämnet.

Men vi måste också inse att alla kommer inte att vare sej vilja eller orka. Den som vill beskriva och förstå måste vara beredd på starka reaktioner. Människor reagerar så olika.  Vissa vill veta, medan andra reagerar med avsky och bortvändhet – även inför frågan varför?

Farväl till saken

 

 

 

DSCN0440

 

Jag har inte svårt att skiljas från föremål. Nina Björks ”Lyckliga i alla sina dagar” bekräftade att det finns viktigare saker än ting. Mitt motto har länge varit ungefär ”dö med en bönematta och en skål ris vid min sida”. Eller så här: ”Hoppsan där gick kristallvasen i kras. Då får vi dammsuga!”

Tills det blev dags att flytta till något mindre. Vissa ting betyder trots allt mer än andra.

Någon i bekantskapskretsen har använt strategin ”beställ en container och bort med skiten”. Problemet blir då att kunna blunda och slänga. Utan pardon.

Jag har istället mottot;  ge grejen en sista chans.

Konsten är att sakta, beslutsamt och metodiskt skiljas från tingen. De flesta tingen.

Först gäller det att betrakta, se vår gemensamma historia. Allt det vi varit med om tillsammans. Minnas. Låt den stå framme, väl synlig i karantän ett tag.

Nästa steg är att fråga föremålet: Ska vi fortsätta att umgås i framtiden? Behöver vi varann? Varför skulle vi behöva varann? Kan vi umgås på andra sätt än genom att jag kan ta på dej? (Återkommer till hur det kan ske.)

Om frågorna leder till beslut om skilsmässa sörjer jag möjligen ett tag . Sedan blir nästa fråga: Vad ska det bli av dej, tingest? Har min vän Fabian större nytta av dej?  Kan du smälta samman med andra ting? Eller ska du  kanske brinna och skapa energi?

Sedan dags att ta adjö, Cykelkärran packas och det bär iväg. Hejdå!

Påfallande ofta infinner sej en lättnad. Ånger? Sällan!

”Det susar i säven”, den behåller jag – som huvudkudde till bönemattan. Och Nina Björks bok, till utlåning.

 

Anders Fagerlund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nina Björk om vrede och hat

 

 

I Gomorron, världen söndag den 3 juni 2012 säger Nina Björk: “Dom som har makten, behöver inte hata…”

 

Jag kan skriva under. Som psykolog fick jag ständiga exempel på vad vanmakt kan leda till för tragiska konsekvenser. Visserligen oftast på familjeplanet, men det är lätt att dra parallellen till samhällsnivån.

 

“Politiska handlingar /…./ kan göra ont i dem som drabbas av dessa handlingar. Hur hanterar de drabbade den smärtan…?”

Ett delsvar: Det finns många sätt att hantera fysisk och psykisk smärta. Ett av de utåtriktade sätten har jag beskrivit här. Det handlar om människor som agerar våldsamt, ibland bara destruktivt, men ibland också med mera medvetna mål.

 

“Man kan ta politisk ställning genom att känna hat.”

Det finns ett oupplösligt psykologiskt samband mellan att känna, tänka och handla.  Hatet kan vara  en utgångspunkt, en trigger. Utan  medveten reflektion blir handlandet vanmäktigt och destruktivt. Den enbart  hatande riskerar att användas som verktyg för andras handlande.