Wagner skulle kanske ha tryckt på “Gilla”-knappen

20140321_Dancing_Stars_Conchita_Wurst_4187

 

Efter gårdagskvällens Eurovision Song Contest går mina tankar till MADE – festivalen och den de två verken där New European Ensemble medverkade. Det första av dem Saiyah – har jag skivit om här. Det andra – Nox Borealis – framfördes på fredagen. I VK:s förhandsartikel sägs att “Hela poängen är relationen mellan bild och musik”. Och kopplingen mellan det visuella och det musikaliska har varit en röd tråd. I Saiyah skapades en upplevelse av samspel mellan form, ljus, färg – och musik. I programmet nämndes begreppet synestesi. En helhetsupplevelse som stannar i själen.

Skaparna av Melodifestivalen öste på med formliga explosioner i färg och svindlande ljuseffekter. Jag tror att det kan ha funnits åskådare och tittare som fick problem med allt stimulus som östes ut. I vissa av inslagen kunde anas en tanke och känsla för samspel mellan ton och bild, i andra verkade mera “more is more” ha gällt som devis. Wagner, en av allkonstverkets föregångare, skulle kanske ha gillat idén med det här, men tveksamt om han gett godkänt för gestaltningen.

Varför inte kalla tävlingen i fortsättningen för All Performance Art Contest – en tävling i allkonstverk, för just det är vad det är. Numer. Den kommer att fortsätta att dra stor uppmärksamhet och mediehajp. Då kan vi som älskar låtarna få ägna oss åt vårt nörderi i en egen liten tävling som handlar om musik – enbart musik gärna med ljus, färg och form som – bakgrund.

(För övrigt tycker jag att en mycket bra låt vann.)