Trump splittrar USA, enar Sverige. Och varför Trump kan bli farlig.

trump2

 

Lyssnar på svenska kommentarer under morgon och förmiddag och slås av den enade bilden. Sällan en sådan överensstämmelse mellan alla kommentatorer – politiker, företrädare för näringsliv och fack, osv: Trump som president är en katastrof och en fara. Undantaget Jimmie Åkesson är inte förvånande.

Konservative debattören och författaren Roland Poirer Martinsson förutsäger att Trumps brister vad gäller kompetens, kunskap och karaktär kommer leda till att han inte släpps in i Washingtons politiska kretsar, vilket gör honom oförmögen att genomföra sin agenda.

Det är bara att hoppas att Poirer Martinsson har rätt. Men oavsett vad Trump kan åstadkomma finns något annat som skrämmer – hans personlighet.

Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev bland annat om Trumps psykologi

“Även om Donald Trump de senaste dagarna uttryckt sig något mer nyanserat är hans bakgrund, alla hans utfall, hans spel på rasism och fördomar, liksom hans narcissism och lynnighet en direkt fara för världen.”

Wästberg tipsar om en mycket bra och belysande artikel av Jane Mayer i New Yorker.:

http://www.newyorker.com/magazine/2016/07/25/donald-trumps-ghostwriter-tells-all

Mayer intervjuar Tony Schwarz som skrev Trumps memoarbok “The Art of the Deal”. Den blivande presidenten har en annan åsikt om vem som skrev boken. (Förläggaren säger att Trump inte skickat så mycket som ett vykort till förlaget.) Oavsett vem upphovsrätten tillhör är artiklen skrämmande läsning. Schwarz kom Trump mycket nära och ger föga förvånande beskrivningen av en fullblodsnarcissist. I privata sammanhang uppvisar Trump tecken på vad som skulle kunna ses som en personlighetsstörning. I ett kommande blogginlägg ska jag motivera detta med exempel bland annat från Mayers artikel. Trump har många kännetecknen på något inombords som kan vara potentiellt farligt.

 

Wästberg citerar Foerster. Ett tecken?

Viss finns det all anledning att utreda hur vår demokrati fungerar. Nyligen har alliansregeringen förordnat folkpartisten Olle Wästberg som utredare. Han ensam ska under två år fundera över bland annat så svåra frågor som varför allt färre är politiskt engagerade och varför det står stilla med politisk representation i invandrartäta områden. Wästberg citerar statistik som visar att femton procent av de röstberättigade är födda utanför Sverige, men bara åtta procent av politikerna. Vår demokrati bygger till stor del på osjälviskt arbete av många engagerar runt om i landet runt om i landet – folkrörelsedemokrati. Människor har engagerat sej för sin hemort och ställt upp många gånger utan egen vinning. Wästberg citerar en av mina absoluta favoritförfattare, Svante Foerster som skriver i Klasskämpen:

(Huvudpersonen Erik Johannes Lagus samtalar med en kvinna):

”Vilka är de vackraste ord du vet? Frågade hon späd i min famn.

Och jag svarade med samma uppriktighet:

– Votering är begärd och skall verkställas.”

Wästberg kallar det här citatet: ”…en lysande illustration till det gamla folkrörelseidealet; de som inskolats i det formella beslutsfattandet.” Och visst, det håller jag med om. Men det är också intressant att Olle Wästberg just nu, inför valet 2014, citerar just det här. Foerster, som dog tragiskt alltför ung, var intimt förknippad med Socialdemokratin. Enn Kokk skriver om Svante Foerster här. Bland annat skrev han åtskilligt i tidningen VI, som åtminstone på den tiden var språkrör för Kooperationen. Och inför ett tidigare riksdagsval (2006?) citerade Göran Person när han talade i Sundsvall just det utdrag som Wästberg nämner. Ska vi se detta som ännu ett frieri till vänster från ännu en socialliberal – att folkpartisten Wästberg väljer att citera Foerster? I en artikel i Dagens Arena tar Wästberg också upp ännu ett av de jätteproblem som kommer att måsta tacklas från en vänsterståndpunkt: Att folkstyret blir allt mindre relevant och undergrävs av det internationella kapital som inte känner några gränser. Per Svensson tog med oro upp samma tema på ett seminarium i år – åter i ett klart liberalt och konservativ sammanhang. Att det finns strömningar inom Folkpartiet som gärna ser ett samarbete med S är inget nytt. Är det här är bara ytterligare en liten signal åt det hållet?