SD är rasistiskt

Stiftelsen Expo har gett ut en vitbok som enligt beskrivningen ”Hjälper Sverigedemokraterna på traven och lyfter fram rasismen, hatet och våldet partiet vill att vi ska glömma”.

Med anledning av vitboken debatterade Expos chefredaktör Daniel Poohl med SD:s Mattias Karlsson i dagens P1-morgon. Karlsson invände att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti. Han menade att det aldrig har funnit någon öppen rasism i SD:s åsiktsdokument, även om han erkänner att det har funnit problematiska och avskyvärda inslag i partiets historia. Han vill inte gå med på att partiet är rasistiskt idag. Så vad definierar partiet idag? Är partiet rasistiskt? Karlsson: ”Att prata om kulturer, att inte ett samhälle fungerar optimalt om det finns stora grupper som inte delar samma kultur och samma värderingar, för mej är inte det rasism”. Mattias Karlsson vill begränsa ordet rasism till en mera synlig form som grundas på ”människors hudfärg”.

Här blir det viktigt med orden. Vad är rasism? Det finns en utmärkt artikel på Wikipedia som visar hur begreppet rasism idag används på ett vidare sätt än i den ursprungliga biologiska betydelsen. Det är relevant att fortsätta att tala om rasism även om detta syftar på fördomar och diskriminering mot kulturella, religiösa eller etniska grupper. Detta därför att sådana föreställningar bäddar för en syn på på vissa människor som mindre värda eller oönskade i vårt samhälle.

För att förstå hur rasism fungerar idag är det viktigt att förstå rasifiering som handlar om ”hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung”. (Citerat ur Wikipedia.). En enskild person kan alltså inte vara ”rasifierad”, som det felaktigt ibland sägs. Rasifiering beskriver en process i samhället, aldrig en människa. Du blir alltså inte en stereotyp – stereotypen finns bara i huvudet på den som har den!

En något annan synvinkel som också debatteras i dagarna: Rasism är inte bara en tanke eller åsikt utan också en fråga om handlingsberedskap. Därför är det problematiskt att utgå enbart från enkätfrågor för att bedöma om rasismen ökar eller minskar. Jag har kommenterat detta mera utförligt tidigare, med utgångspunkt från en ledare av Nabila Abdul Fattah i dagens ETC.

Marcus Priftis skriver också i Aftonbladet debatt om att rasismen inte går att fånga i enkäter.

En spännande tolkningsfråga, Jenny Madestam

21057875

 Bild: freepik.com

 

Fredrik Reinfeldt liknade sej vid en stridshingst i media häromdagen. Reaktionerna i massmedia och sociala medier lät inte vänta på sej. Senare har Reinfeldt förklart att det står för att han är taggad inför uppgiften att gå till val nästa år.

I dagens Sveriges Radio P1 morgon frågade programledaren Katherine Zimmerman statsvetaren Jenny Madestam: ”Varför har det blivit så stort?”

Jenny Madestam talade om bland annat om ett oväntat ordval och om att Reinfeldts sätt att uttrycka sej var en avvikelse mot något svenskar förväntar sej. Vi vill ha förnuft, sans och inte så mycket känslor. Kraftfulla ord är mindre vanliga i den politiska debatten.

Hon tyckte också att det var småroligt och litet gulligt av statsministern, men hon såg inte uttalandet som planerat och strategiskt genomtänkt utan mera något som kom till spontant i stunden.

Jag är inte så säker.

Redan Madestam egen känsloreaktion säger en del.  Moderaterna behöver bryta bilden av Reinfeldt som tråkig och håglös (vilket också Jenny Madestam var inne på) och varför skulle det då inte passa alldeles utmärkt att, skenbart spontant och lätt gamängartat, kasta ur sej  ”jag känner mej som en stridshingst”. Jag tror inte att Jenny Madestam är den enda som blir litet charmerad.