Tystnad


Hare Missenträsk

Här i Missenträsk är det, om inte största möjliga, så ändå … tystnad. En talande tystnad. Väggarna berättar.

Vi går ut på bron. Där brusar skogen. Granen pratar högt och säger: Kommer du ihåg mej som följde dej när du tog cykeln ut? Moppen. Minns du mej som var med när du tog stormörten med pappa? När du vaknade klockan tre och jag susade utanför tältet.

Vi går in igen. Väggklockans slag berättar. Om farfar som sitter i köket och suger på pipan. Om bokskåpet med Brehms Djurens Lif och Uppfinningarne och om bröstkaramellerna. Klockan berättar om den stora tystnaden.

Vi lyssnar till Sara som förtäljer oss om människorna i byarna. Vi kan höra hennes röst om vi lägger örat till väggen. Hon har inte tystnat, talar just nu om haren som går runt huset. I går berättade hon om skogen intill och om vägen mellan husen. Om myren med fåglarna. Hennes röst är stark när vi lyssnar på det rätta stället.

Vi lyssnar till världen i Jörn. Vi söker ljuden i Jörn, men finner bara en man som har ångesten i sitt bröst. Vi hör hur den dånar ur honom. Vi hör hur en bomb briserar i hans bröst. Det brinner där. Han står mitt i tystnaden, bedrövelsen. Han hör inte tystnaden, han ser inte förfallet. Ingen tröstar honom.

Sedan åter tyst. Ingen spelar för oss. Ingen ger oss lättnad. Solen ser oss. Sara tröstar inte, men hon berättar vidare när vi sedan orkar lyssna igen. Hon vill oss något.

Slå ännu ett slag för yttrandefriheten i Umeå

 

En politiker har velat dölja ett citat av Sara Lidman i ett nytt konstverk, nyss invigt i en tunnel vid Umeå centralstation. Citatet uppfattades till att börja med av politikern Hans Lindberg som en uppmaning att klottra på konstverket. Senare har Lindberg ångrat sitt beslut att beordra övermålning och även offentligt bett om ursäkt för ett uttalande som var kränkande.

 

Konsten har ingen frizon. Den lyder under samma lagar som allt annat i samhället och jag har förståelse för att någon  av ren ryggmärgsreflex först skyggar för vad hen uppfattar som uppmaning till skadegörelse. Det var vad som hände Lindberg. Citatet som tillfälligt censurerades lyder: “Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” – något annat än en uppmaning till skadegörelse. Lindberg förstår nu det, men blev först rädd att det kunde missförstås.

 

Ingen är för vandalisering av konst. Men några garantier för att inte detta skulle kunna drabba tunnelverket finns självklart inte. Att eventuell skadegörelse skulle vara ett resultat av Saracitatet är inte troligt. Grafitti  motiveras och initieras på andra sätt än tillfälligt och tanklöst klotter. Men varför inte följa det momentum som uppstått av den häftiga debatten! “Stället på väggen” att “skriva på hur du har det” finns redan. På sociala och andra medier  strömmar åsikter, tankar och känslor ständigt. Varför inte “go with the flow”.  Inrätta  en Twitter – och Facebookvägg. Där – eller någon annanstans –  kan vi stå och knappa in på vår smartphone eller dator vad som faller oss in. Tagga rätt och det syns på väggen. Det vore väl en fin komplettering av det redan berömda konstverket “LEV”.

 

Ingrid Falk och Gustavo Aguerre är konstnärerna som står för verket .