Stefan Löfven i Almedalen

Löfven i löven

 

 

Stefan Löfven skapade snabbt kontakt när han vände sej till publiken och skämtade  – bland annat med Lisbeth Palme. Han var också mycket personlig i en känslomässigt laddad passage då han talade om sina förädrar och vad de betytt för honom.

Ett sätt att betona kontinuitet.

Jag upplevde Löven som ganska formell i sin strikta kostym, fjärran från Palmes framträdanden. Var det meningen att poängtera det statsmannamässiga? Att hans parti har regerat landet långa tider.

Engagemanget lyste igenom mera trots än tack vare hans stil i övrigt. Han håller oftast en jämn nivå i sina tal, så också i kväll. Han skulle vinna på att variera sitt uttryck ännu mer. Nu framgår prioriteringarna mera på grund av upprepningar – något som mer går fram hos experter och journalister än hos den genomsnittligt intresserade.

Intressant att Stefan Löfven nu betonar personliga värden som individens ansvar i relation till samhällets skyldighet. Stefan Löfven kopplade åtgärder mot arbetslöshet med utbildningsfrågan och använde det för mej nya ordet utvecklingsmoral i det sammanhanget.  Det är en gammal socialistisk tanke som han plockar upp – bildningsidealet. Att alla samhällsmedborgare har rätt, men också ansvar, att förverkliga sin potential – sina inneboende resurser. Socialdemokratins kris handlar till stor del om en identitet. Att Löfven nu plockar upp tankar från länge sedan måste vara ett resultat av arbete kring de ideologiska grunderna. Återigen kommer jag att tänka på ordet kontinuitet. Idéarv. Är detta Socialdemokraternas nya strategi?

Statsministerns vämjelse och vrede inför IS  framgick tydligt. Han höjde rösten på ett sätt som klart visade på avsky. När det sedan blev tal om olika aktiviteter inom EU, upplevde jag att han lät som en trött riksdagsman. Transportsträcka, eller ett smart sätt att krypa under radarn? Tror att många i publiken är hjärtligt trötta på EU och tycker att detta med Grekland – kan vi inte bara slippa det?

 

Partiledaren – intervju med Socialdemokraternas Stefan Löfven

Stefan02

Att intervjua en partiledare på en halvtimme innebär urval. Var ska fokus ligga? I de tre partiledareintervjuerna hittills har strategin varit att ta en högaktuell fråga och sedan en av  partiets ideologiskt tunga kärnfrågor. Idag fick Stefan Löfven, intervjuad av Camilla Kvartoft, redogöra för hur han ser på fasansfulla händelserna på Medlehavet där desperata människor dränks av samvetslösa flyktingssmugglare. Löfven var allmänt positiv till att åtminstone överväga humanitära visum – vilka skulle skapa säkrare vägar till Europa – på samma gång som hans uttalanden var till intet förpliktigande.

Jämfört med Kvartofts samtal med Åsa Romson var tonen betyligt mera lågmäld och respektfull i det här samtalet. Oklart varför, men det kändes som om personkemin mellan intervjuare och intervjuad var helt annan. Några påhopp för personliga tillkortakommanden var det inte tal om. Eventuella “båtbottenfärger” i Löfvens privatliv fick vara i fred.

Katarina Barrling lyfte fram Socialdemokraternas reformistiska och samarbetsinriktade tradition i ett historiskt perspektiv.

Kvartoft gjorde ett försök att ifrågasätta den kompromissande socialdemokratin från vänster. Hon lyckades inte rubba Löfven en enda millimeter. Pragmatism är socialdemokatins paradgren och Löfven kunde besvara frågor om skattepoltik, solidaritet, jämikhet och fördelningspolitik på autopilot.

Han fick det att framstå som en självklarhet att det ska finna jobb, bostäder och alla sorts nyttigheter inklusive jämlikhet och solidaritet – om bara allt detta goda får gå i lagom takt och vi slipper allt vad skattesänkningar heter.