Extra Morgonpass för Umeås flyktingar – deras behov ska styra

Anna-Marja Hagner (2)

 

Umeå näringslivsservice och Västerbottens Handelskammare bjöd in till ett extra Morgonpass idag.

Anna-Marja Hagner från Röda Korset i Umeå tillsammans med Cecilia Sandén från kommunen berättade om det snabbt upprättade arbetet med att samordna och koordinera insatser av ett flertal verksamheter och organisationer som hjälper nyanlända flyktingar i Umeå.

Båda nämnde den så kallade Umeåandan med stort engagemang med samverkan mellan civilsamhället, kommunen,  näringsliv.  På kort tid har det skapats resurser i form av ideellt och offentligt engagemang.

Några viktiga psykologiska aspekter som handlar om att bevara den mänskliga värdigheten hos utsatta människor: Istället för riktad välgörenhet “uppifrån” ska flyktingarna i så stor utsträckning som möjligt själva avgöra vad de behöver. Det är viktigt att de verkliga behoven så snabbt som möjligt förmedlas till dem som vill skänka.  Till exempel: “Just nu behövs inte skor i storlek 35.” Istället för klädutdelning ges helst möjlighet till egna köp för rimligt pris. Det gäller också att, när de mera primära behoven tillgodosetts, bejaka den önskan till egen försörjning som alla flyktingar har. Anna-Marja Hagner menade att de allra flesta kan sköta ett jobb om de får tillfälle att umgås och tala svenska under ett år, några timmar per vecka.

Exempel på områden för samarbete med företag:

  • Stödja ideella organisationer
  • Samla in ekonomiska medel
  • Kläd – och materialinsamling
  • Erbjuda tjänster
  • God man för ensamkommande
  • Volontär på betald arbetstid
  • Opinionsbildning
  • Mentorskap
  • Boende
  • Arbete/praktik

 

Jag blev imponerad av den stora uppslutningen. Intresset för att bidra verkar stort. Alla kan göra något och jag vill också dra ett strå till stacken – bland annat genom att försöka påverka människors attityder och kunskaper. På blogg och hemsida.

 

I fredens tjänst

 

12-12-2013Syria_report

 

– När vi med hög fart passerat den zon där vi vid första försöket besköts, möttes vi av en äldre skäggig man på cykel. Han visade oss vägen.

Inspektörsgruppen lyckades andra gången de körde sträckan, denna gång i hög fart, ta sej igenom ingenmansland till oppositionsstyrkornas område. Uppdraget från FN var att undersöka den plats där en påstådd attack med kemiska vapen ägt rum en tid innan och att verifiera anklagelserna. Chefen hette Åke Sellström, tidigare chef vid Totalförsvarets forskningsinstitut. I ett föredrag som arrangerats av Umeå Näringslivsservice och Västerbottens handelskammare berättade han i morse om sina upplevelser.

Stormaktsintressen förhindrade inledningsvis att de fasansfulla gasattackerna mot civila kunde utredas. När FN:s säkerhetsråd veckor i efterhand äntligen lyckats enas och gett uppdraget till Sellström att leda en inspektion förhalades dess arbete av Syriens regim. Han var tvungen att förhandla med regimen och ett flertal av de 1400 oppositionella grupperingarna.

”När åtminstone åttio procent av de lokala väpnade grupperna hade accepterat att ge tillräcklig tid för en vapenvila, gav jag min tillåtelse att gå in.”

Arbetet med att analysera de insamlade provresultaten gjordes delvis vid FOI:s laboratorium i Umeå.

I den rapport som Sellström överlämnade till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon 12 december 2013 kunde med stor säkerhet fastställas att kemiska vapen hade använts. Ingen av de stridande parterna kunde pekas ut som ansvarig, men Åke Sellström bedömer det som troligt att både den syriska regimen och någon oppositionell grupp kan ha använt kemiska vapen.

Se webcast från överlämnandet, där även svenske biträdande generalsekreteraren Jan Eliasson deltog. De första kemiska vapnen bekräftades på väg att lämna Syrien den 7 januari i år.

OPCW , förkortning för Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons, fick Nobels fredspris 2013, och den insats som Åke Sellström ledde i Syrien var starkt bidragande.

I sitt föredrag idag lyfte Sellström fram sin högt kompetenta stab av medarbetare. Han betonar för egen del framför allt sin roll som ledare och förhandlare. Det krävdes av honom att klara kontakter på högsta diplomatiska nivå, såväl som att hantera den farliga situationen här och nu på marken. Han ställdes inför svåra utmaningar – inte minst att få organisationer med olika kultur att samverka.

Jag tror fler än jag fick ett intryck Åke Sellström av som en handlingskraftig och jordnära person som kombinerar vetenskaplig kompetens med överblick och ett stort etiskt engagemang. Hans berättelse lämnade knappast någon oberörd.

Kanske går det att hoppas att Sellströms och inspektörsgruppens modiga arbete kan bidra till att ledare inte använder kemiska vapen. De som överväger detta skall inse att de riskerar att avslöjas.